Den gångna helgen förgylldes med en Ålands-kryssning, jag och ett helt gäng underbara tjejer som roade oss ungefär hur mycket som helst. Så himla kul!! Skönt att komma hemifån lite, träffa lite folk o bara ha det gott.

Dagen har ägnats åt en träff med sjukgymnasten. Men (som vanligt när det gäller saker jag är inblandad i) så blev det inte alls som det var tänkt.... Åkte till sjukhuset, det första som hände var att personalen i receptionen sa att jag inte var bokad på något besök idag. Men det är inte värre än att dom på sjukgymnastiken får boka in mej när jag är där o så anmäler jag mej på vägen ut. Sätter mej i väntrummet på sjukgymnastiken och väntar. Och väntar. Och väntar lite till. Till slut frågar jag en av sekreterarna vart min sjukgymnast har tagit vägen. "Hon är sjuk idag!" fick jag till svar.... Jahapp... "Men hon hade bara en patient inbokad, och den personen har vi ringt återbud till." Jaha, men jag då? Mej har ingen ringt till... Men det var ju inte så konstigt, eftersom jag inte låg bokad i datasystemet... det hade min kära sjukgymnast missat att göra, hon skrev bara upp mej i sin egen almanacka. Men det hjälper ju inte, för ingen annan visste ju om att jag skulle dit... Efter många om och men fick jag träffa en annan sjukgymnast som också håller på med lymfödem. Men alltså.... det blev inte bra. Det enda hon sa var att hon inte alls vill göra samma behandling som min sjukgymnast påbörjade för mej förra veckan, hon tyckte det var bättre med andra saker, och hur jobbigt hon tyckte det var att ta över andras patienter. Kul att höra det, liksom.... Det begriper väl jag också att det inte är så lätt att ta en annan persons patient, det känner jag mycket väl till i och med min egen yrkesbana, men måste man säga det 5 gånger till patienten? Dessutom fanns det inte ett ord skrivet i min journal om vad som hände på besöket förra veckan och om tejp-behandlingen... ingenting. Dokumentation, det är det viktigaste som finns! Nej, jag är lite småsur faktiskt! Ok, det kan bli fel, dom missade att boka in mej, det är inte hela världen. Det är sån't som händer. Men när man får höra att det inte finns en enda anteckning i journalen efter senaste besöket... det stör mej något så vansinnigt!! Jag är själv så inkörd på att "det som inte finns dokumenterat har inte hänt". Man ska kunna läsa in sig på en patient genom att enbart läsa journalen, det är ju jätteviktigt i ett läge som idag när en annan person fick ta hand om mej!

Kan ärligt säga att det inte kändes särskilt seriöst idag... Tror dom fick lite dåligt samvete för att det hade blivit fel och att jag åkt så långt (sammanlagt 8 mil) helt i onödan, så dom var tvugna att hitta på något. Men just nu känns det ändå som det hade varit bättre att åka hem utan besök än att träffa den där andra människan.... för det kändes bara som hon tyckte det var jobbigt, ingen kul känsla att ha som patient.. :(

Nähä, nu ska jag dricka lite kaffe, kika lite på tv och sura över att jag har huvudvärk mest hela tiden nu för tiden. Det måste vara en dum biverkning av medicinerna, för så här ofta och mycket huvudvärk har jag inte i normala fall.

 

Carin Lökken

17 oktober 2011 18:39

Så otroligt frustrerande och klumpigt gjort. Och hur blir förtroendet för din "gamla" sjukgymnast som inte dokumenterar?? Man är bara en liten bricka i spelet. Styrkekramar till dej

http://eroskampmotthanatosimittbrst.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...