Mmm, nu var det ett tag sen jag var här.... Sen sist har det hänt ganska mycket. Jag är numera opererad, hela högra bröstet och alla tillhörande lymfkörtlar i armhålan är borta. Operationen gick bra, och jag mådde skapligt efteråt, ett par rejäla blodtrycksfall bara. Sen har jag varit förvånansvärt pigg. Lite trött och seg så klart, behöver sova ett par gånger om dagen. Har inte ont alls, skönt! :) Full rörlighet i axeln dagen efter operationen, mycket ovanligt.

Känns tomt efter bröstet, men samtidigt skönt att operationen är över och tumörerna är borta. Vad som händer nu återstår att se... Allt beror på vad analysen av tumörerna och lymfkörtlarna visar, vad det är för typ av cancer och om spridning finns eller inte...

hatar allt.... hatar mitt liv, hatar min kropp, hatar alla som så klämkäckt talar om för mej att "tänk positivt! Tänkt på framtiden! Bara operationen är över så blir allt bra!!" 

Det blir inte bra.... Det blir aldrig bra!! Även om jag blir frisk igen, så blir det aldrig bra. Det är min kropp som är sjuk, det är min kropp som måste bli av med en del, det är jag som alltid, resten av livet, kommer att ha en påminnelse av allt detta genom operationen och ärret, protesen. Det är jag som kanske inte kan få barn igen. Det är jag som måste leva resten av livet i ständig rädsla för återfall. Det är jag som måste leva resten av livet i rädsla för att dö ifrån mina barn. Dessutom måste jag alltid orka prata med folk, jag måste alltid orka skriva till folk. Och helt plötsligt finns det INGET annat i hela världen som folk kan prata med mej om, förutom min cancer. Men hallåååååå!!

Om jag ens blir frisk efter operationen, finns ju inga garantier för det....

HATAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!! 

Ja, ungefär så känns det. Det är inget speciellt med den här dagen. Hoppades på en kallelse från sjukhuset idag, men nej.... det kom ingen. Så jag fortsätter göra det jag övat på i drygt 6 veckor nu.... jag fortsätter att VÄNTA!! *suck*

Nåja, lunchmaten är i magen, köket avröjt, diskmaskinen igång, 2 portioner mat i frysen, kaffet kokar, busbarnen spelar Nintendo och lever rövare. Livet är med andra ord ganska precis så som det ska vara! Förutom denna evinnerliga väntan, då.... Men jag försöker att ignorera den nu.... låser dörren så den inte kommer in, vill inte ha den på besök idag! Var tillräckligt knäckt av allt igår kväll så jag ville bara gömma mej någonstans och aldrig mer komma fram.

Massa kramar! <3

Ja, det känns så idag. Trots det totala kaos jag lever i så känns det ändå som att mycket har fallit på plats idag, saker och ting löser sej på det sätt som går.. Fick tag på en sköterska på dagkirurgen i morse. Nu verkar det som att jag kan få operationstid den 12:e istället för den 17:e som jag fick besked om förra veckan. Herre gud, att jag inte bröt ihop totalt när dom sa den 17:e.... Skulle inte fixa att vänta så länge, orkar inte!! Men som sagt, det lutar åt den 12:e. Är inte helt 100% säkert än, men vi får se.. Har också fått koll på hur jag ska göra med skolan om jag nu skulle få för mej att jag vill ta studieuppehåll första halvan av terminen, har fått koll på CSN också. Nu har jag ju ändrat mej och tänker inte ta studieuppehåll. Men sen vet man ju aldrig, jag kanske mår så dåligt efter operationen att jag inte orkar plugga alls. Men som det känns i dagsläget kommer jag plugga det jag orkar, utan alltför höga krav på mej själv. Till på köpet så jag min kära särbo varit på vårdcentralen och fått hjälp med sömntabletter. Han sover så gräsligt dåligt, ofta nästan ingenting på nätterna. Han har ju lika mycket oro, tankar och funderingar som jag. Men nu har han som sagt fått sömntabletter, samma sort som jag fick på bröstmottagningen. Han behöver ju också kunna sova, det är väldans viktigt om vi ska kunna stötta varandra genom den här krisen och det vi står inför. Hualigen, kan inte någon väcka mej ur mardrömmen????? Men ändå.... trots mardröm och kaos, idag är det en ganska bra dag. Än så länge, bör väl tilläggas....