Började måndagsmorgonen med ett tidigt besök hos sjukgymnasten för att bli omtejpad med lymftejpen. Blev ordentligt förvånad när hon tog bort den gamla tejpen, så mycket nytta den har gjort! Ärret är inte alls lika djupt längre (9mm förra veckan, 4mm denna veckan!), strukturerna runt ärret är mycket mjukare och inte alls lika "bulliga". Helt otroligt att en tejp kan hjälpa så! Höll på att somna under lymfmassagen.. *ler* Sen på med ny tejp. Denna gången tejpade hon inte bara över bröstkorgen, utan även neråt mot lymfkörtlarna i ljumsken. Allt för att försöka påskynda förloppet.

Häromdagen kom en kallelse till ett nytt läkarbesök. Skulle få träffa en läkare jag inte träffat tidigare. Den 4:e i ordningen... (5:e, om man räknar med den läkare jag träffade den dagen jag fick min diagnos). Jag vill inte träffa en ny läkare igen! Blev lite sur.... och påtalade detta för en sköterska på onkologen, att jag faktiskt tycker att det är rätt jobbigt att behöva träffa nya läkare varenda gång jag kommer dit... Och vips, så blev jag inbokad på besök hos den läkare jag träffat mest! Se där, så himla svårt var det väl inte? Varför kunde dom inte gjort så från början? Lite kontinuitet vill man ju gärna ha.... Jag förstår att det kanske inte alltid funkar att träffa en och samma läkare varje gång, men 4 eller 5 stycken tycker jag är lite väl mycket! Kan inte vara så himla lätt för dom heller att träffa nya patienter med jämna mellanrum som dom inte träffat förut, och som har gått igenom hela behandlingen som jag har gjort. Nej, mina uppföljningssamtal vill jag allt ha med läkare som känner mej! Så det så.