To hell and back

Alla inlägg under januari 2012

Av Liselott - 27 januari 2012 17:23

Har ju under året som gått varit totalt bortkopplad från omvärlden och verkligheten. Sedan i måndags är jag tillbaka i verkligheten igen. Från att ha varit helt bortkopplad till att vara mitt i kaoset bara över en natt... Och jag älskar det! Sen om det är så smart att gå från helt sjukskriven direkt till fullt pluggande..... det förtäljer inte historien. Tyvärr är det ju så att man som student inte har något val. Antlingen är man hemma på heltid, eller så pluggar man på heltid. Något mellanting finns inte. Nåja, än så länge känns det bara positivt, och trots att det inte är samma människor kvar i skolan nu som när jag pluggade innan jag blev sjuk så känns det ändå som om jag aldrig varit borta nu när jag spenderat några normala dagar där. Hälsohögskolan är mitt andra hem! ;)


Så, efter 5 dagar ute i verkligheten är jag trött. Trött, trött och åter trött. MEN!! Det är en normal trötthet!! Inte cyto-trötthet, inte strålnings-trötthet, inte depessions-trötthet, utan helt vanlig, normal jag-har-haft-en-fullspäckad-vecka-trötthet. Och det är SÅÅ skönt!

ANNONS
Av Liselott - 23 januari 2012 14:38

Är härmed inte längre sjukskriven. Nu är jag student igen. Hurra!!


Men det där jag sa i torsdags, om att det var sista gången hos sjukgymnasten i fredags, det tar jag tillbaka.. ;) Var ju så klart tvungen att fortästta där tills min nya kompressionsstrumpa hade kommit, vilket sjukgymnasten räknade med skulle bli i mitten av denna veckan. Så två tider kunde vi boka in, nu har jag ju en massa skola att rätta mig efter också så nu är det inte helt lätt att hinna med allt. Idag var jag en sväng där, och min nya strumpa hade redan kommit! :) Skönt att slippa ha armen och handen lindad. Den nya strumpan är SÅÅÅÅ mycket bättre än den gamla standardsaken jag haft hittills. Det är bättre kompression, stummare material och sydd helt efter mina mått. Dock stämmer inte måttet kring tummen och armbågen idag med vad det var förra veckan när strumpan beställdes. Så helt 100% bra sitter den inte, men 90 i alla fall. Inte rullar den ihop sig på överarmen heller, och en liten "spetskant" högst upp. Så fint, så fint! :) Ska tillbaka till sjukgymnasten på torsdag, dels för att stämma av hur det har gått med den nya strumpan, och dels för att hon ska jobba lite mer med ärret. Det lossnar fortfarande lite om man jobbar med det och låter det ta tid. Men bra kommer det aldrig att bli. Sitter just och undrar hur lång tid det kommer ta innan jag får en kallelse till kirurgen, så dom får titta på ärret och bedöma om dom ska öppna upp och skära loss det från revbenen. Det får dom mer än gärna göra för mig, för det är lite jobbigt när det sitter fast.


För övrigt så har förkylningen jag drogs med förra veckan behagat flytta ner i mina luftrör. Det gillar jag inte!! Ska ta ut hög hyra på det... *ler*

ANNONS
Av Liselott - 19 januari 2012 22:21

Så här sista dagarna av min sjukskrivning passar jag på att bli... sjuk! ;) Rejält febrig och snörvlig har jag varit i dagarna två. I morgon vill jag vara pigg! Nåja, jag får väl ändå vara glad för att febern kommer nu, och inte nästa vecka när skolan börjar. För DÅ har jag absolut INTE tid att vara sjuk!


I morgon ska jag till sjukgymnasten igen, sista dagen av min intensivbehandling av ödemet i armen. Och jag måste säga att det har gått jättebra! Armen är mycket mindre svullen nu än tidigare. Handen och fingrarna är lite mer envisa.... men det går åt rätt håll även där! Nu väntar jag på att få min specialsydda kompressionsstrumpa, den borde komma i nästa vecka, så hoppas vi på att armen håller sig lika smal och fin som den är nu. Är lite orolig över hur det kommer bli sen när jag börjar min praktik om några veckor, för då kan jag ju inte ha strumpan på mig.... Bara att hålla tummarna för att jag klarar mig ändå, att armen håller sig i schack. Får köra lite extra mycket sjukgymnastik och kompression varje minut av dygnet som jag kan, så ska det nog bli bra.


Nu känner jag mig verkligen redo för att börja skolan igen! Det ska bli SÅ skönt att få något vettigt att göra på dagarna! Visst har jag behövt den här perioden att vara hemma och återhämta mig, det har jag. Men nu får det vara nog, nu vill jag ut och ta tag i livet igen. Känner denna veckan, när barnen har varit här och man har haft deras skola att hålla ordning på, att det är vääääääldigt skönt med rutiner!! Just rutiner har det varit dåligt med i det här huset de senaste månaderna... Men det är väl en del i bearbetningen och återhämtningen det också, att inte ha några rutiner utan bara göra som man vill utan att behöva tänka.

Av Liselott - 17 januari 2012 19:25

1 år har gått sedan dagen då jag opererades. Vid den här tiden den dagen låg jag på rummet på patienthotellet tillsammans med Daniel, tittade på tv och var en smula groggy av all smärtlindring. Lättad över att operationen var över.

Så idag firar jag! Jag firar inte att det gått 1 år sedan operationen, men jag firar att det gått 1 år sedan skitcancern i mitt bröst och mina lymfkörtlar blev bortplockade från min kropp. Jag firar att jag nu, 1 år senare, mår bra!


Idag kom det efterlängtade telefonsamtalet från min läkare. Mina koagulationsprover var helt och fullt normala. :) Det innebär att jag kan sluta med mina blodförtunnande sprutor. Tjohoo! Ett läkemedel mindre, sån't gillar vi! Så mycket piller och sprutor och dropp jag har fått sen den här resan började, så... jag är glad för allt jag slipper! O så ett nytt läkarbesök om ett tag för att utvärdera min anti-depressiva behandling. Kan tänkas är det så att jag kan sluta även med dessa tabletter. Det skulle jag inte gråta över! 


Intensivbehandlingen av armen fortsätter, dock "bara" varannan dag denna veckan. Om lindorna sitter bra hela tiden så är det bra, annars får jag ta av dom och använda handsken/armstrumpan. Strumpan funkar inte så jättebra... framför allt så är den numera för stor för min arm. O det är ju bra! Armen har svarat jättebra på behandlingen, men så fort behandlingen avtar så svullar det på ganska fort. Det är inte så bra... Men nu är en special-sydd handske och strumpa i ett beställd, helt efter mina mått, och med lite stummare material än jag har nu. Det kommer bli kanon!

Av Liselott - 12 januari 2012 19:10

Det går framåt. Snabbt! Ser skillnad på arm, hand och fingrar för varje dag som går. Ser till och med skilland före och efter varje behandling. Tjoho!! Jag har ett effektivt lymfsystem som jobbar bra, och ett, trots allt, väldigt bra återflöde av lymfvätska från armen. Återflödet behöver bara lite hjälp på traven... Nu har min sjukgymnast till och med ändrat sig vad gäller kompressionen efter behandlingen. Från början sa hon att vi inte skulle beställa någon ny kompression förrän efter att jag varit på ödem-behandling på Mösseberg. Men eftersom jag nu svarar så bra på behandlingen som jag gör, så kommer hon ta nya mått och beställa en ny strumpa nästa vecka i alla fall. Vi vill ju inte riskera att ödemet kommer tillbaka nu när vi jobbat bort det så bra! Har fått lite bättre rörlighet i axeln också. Har alltid haft full rörlighet i själva axelleden, ända sedan operationen. Men har ändå haft lite svårt att ta ut rörelserna fullt, något har tagit emot. Och detta "något" måste ha varit vätska, för rörligheten är mycket bättre nu är den var innan intensivbehandlingen startade. Det är så skönt att något faktiskt fungerar, att något kan gå som det ska! Annars har det ju mest varit strul och konstigheter längs hela cancer-vägen, tycker jag...

Av Liselott - 10 januari 2012 20:02

Igår började jag min intensivbehandling av lymfödemet. Åkte till sjukgymnasten, fick lymfmassage en stund för att aktivera lymfsystemet. Hon masserade vid nyckelbenen, nacken, huvudet, armhålorna, runt ärret, över bröstkorgen, magen, ner mot ljumsken och på ryggen. Och så den svullna armen och handen, så klart. Det tog en stund! Sen var det dags att linda. Först en strumpa, sen lindning av fingrarna, bolstring och till sist själva lindorna. Sen kunde jag knappt röra mig... *haha* En liten smula otympligt. Men vad gör det, huvudsaken är ju att det hjälper! O man måste ju prova för att man ska få veta.


Idag var det dags för en tur till sjukgymnasten igen. Linda av armen, göra om massagen, och sen linda om igen. Jag vet ju att min sjukgymnast egentligen inte var överförtjust i att göra den här behandlingen, det var lite motvilligt hon gick med på att starta den. Därför var det SÅ skönt när hon lindade av armen och sa: "oj, vad fint det har blivit! Svullnaden har gått ner _mycket_ men än jag trodde den skulle göra."

Och jag kan bara hålla med, armen är mycket smalare nu! Jämförde med armen på den friska sidan, och det var faktiskt inte så stor skillnad. Efter bara ett dygn!! Känner stort hopp inför framtiden! Visst har det fungerat med armstrumpan. Armen har inte blivit sämre under hösten. Men den har ju heller inte blivit bättre. Jag ville ha en mer drastisk åtgärd än bara kompressionsstrumpan. Och det verkar ju som det fungerar! Sjukgymnasten konstaterade idag att jag antagligen behöver annat material i min kompressionsstrumpa för att hålla ödemet i schack än vad jag har nu. Den jag har nu är jämförelsevis ganska töjbar. Förmodligen kommer jag att få prova en strumpa som är lite stummare.

Handen såg dock mycket mer svullen ut än förut... Men det var bara en synvilla, handen är inte alls mer svullen än innan, men i jämförelse med armen som nu är mycket smalare så..! Men även den svullnaden är på väg att minska, man kunde se en början vid lillfingret. 


Just nu kan jag inte använda handen/armen särskilt mycket. Jag kan stötta o så, men inte direkt göra något. Håller på att försöka ställa om hjärnan till att vara vänsterhänt ett tag, men det går inte så bra.. *haha* Det gäller att vara lite av en problemlösare! Som att lyckas fixa projekt som att tvätta håret, till ex. Men bara en arm som man kan använda, och den obukbara armen får dessutom inte bli blöt... Men allt går!! Det gäller bara att hitta nya sätt att göra det på. Om man sen är korkad nog att ge sig på en oljeinpackning av håret mitt i detta också, så.... *skrattar* Jaja, problem är till för att lösas!


Nu verkade det tyvärr som om tejpningen av ärret har gjort den nytta den kan, vi kommer nog inte längre nu... Synd, för ärret sitter fortfarande ganska hårt fast. Men det är ändå mycket bättre än innan vi började. Ärret har lyfts upp en bra bit, och svullnaden runt om är mycket mindre. Men det är som sagt inte bra. Det är inget som egentligen stör, inget som är farligt eller så. Men det ger mig en minskad rörlighet, o det är dumt. Eventuellt kanske det blir en kirurgisk åtgärd för att "skära loss" ärret från underliggande struktur.


Tröttnade på att vänta på att höra något från min läkare ang. mina koagulationsprover, så jag slängde iväg ett mail till min kontaktsköterska tidigare idag. Senare ringde min läkare upp i tackade för att jag hört av mig. Det visade sig vara så att proverna, som skickades till Sahlgrenska för analys, hade skickats tillbaka till Borås 22/12. Bara det att Borås hade inte fått provsvaren.... så dom hade missat det där med att ringa mig igen eftersom provsvaren inte kommit. Nu får Sahlgrenska skicka svaren en gång till, och om ett par dagar så kommer svaren. Då får jag veta om jag behöver fortsätta med mina sprutor eller inte. Vore ju skönt att slippa dom! Samtidigt tycker jag att det är ganska trevligt att sticka mig själv. Haha, ja, jag är lite galen, jag vet!  


Passade även på att ta en sväng till cyt-mottagningen och hälsa på mina goa sjuksköterskor. Det var så roligt att se dom! Saknar dom. Saknar en del av gänget på strål också. Även om jag så klart tycker det är alldeles utomordentligt skönt att slippa gå dit!! Men man är så sårbar när man kommer dit, man får lägga sitt liv och sin hälsa i deras händer och man träffas mycket under en väldigt intensiv tid. Sjuksköterskorna blir lite som en andra familj, och det är ganska självklart att det blir tomt när man inte har den kontakten längre. Det jag tyckte var skönt då var att jag behövde aldrig ringa sjukhuset om det var något jag undrade över, för jag skulle ändå snart dit igen o kunde fråga då. Sköterskorna fanns alltid är och ställde upp. Alltid, i alla lägen. HEDER åt alla (nåja, NÄSTAN alla..) sjuksköterskor!


Förresten, vet ni? Idag mår jag så himla BRA! Det är en fin känsla, det.   

Av Liselott - 7 januari 2012 18:29

att jag skulle skriva något, för det var några dagar sen sist. Men helt ärligt så har jag inget att skriva om... Väntar fortfarande på telefonsamtal från onkologen, men det är ju helg nu så jag får fortsätta vänta... På måndag inleder jag min intensivbehandling av lymfödemet. Får åka till sjukgymnasten varje vardag för lymfmassage och lindning av armen. Hittillls har vi bokat 6 tillfällen. Ev. blir det mer, det beror på hur armen och handen svarar på behandlingen. Någon ny kompressionsstrumpa blir det dock inte förrän efter att jag varit på lymfödem-rehab på Mössebergs Kurort.


Eftersom jag nu inte har så mycket att skriva om så slänger jag in ett par håriga bilder istället. 


Det börjar bli både långt och tjockt. Och lockigt!! 


Fortfarande lite tunt på uppe på hjässan, men snart hoppas jag det ska tjockna till sig även där.      


Önskar alla en god fortsättning på det nya året!  

Av Liselott - 3 januari 2012 21:09

Ända sedan jag fick cancer tycker jag att jag inte gjort annat än att vänta. Vänta på besked, vänta på operation, vänta på provsvar, vänta på behandling, vänta på läkarbesök, vänta på.... vänta, vänta, vänta.

Nu väntar jag igen. På mina provsvar. Har fortfarande inte hört något från min läkare sen jag pratade med henne för snart 3 veckor sen. Det är alltså snart 4 veckor sen dom tog koagulationsproverna på mig. Och jag har fortfarande inte fått något svar. Frågan är väl om min läkare har fått något svar.... det är inte så säkert. Hon sa ju faktiskt att det kan ta upp till en månad innan man får svar. Väntar fortfarande på en ny telefontid med läkaren, för det har jag inte heller fått.

Jaja, jag börjar bli väldigt bra på att vänta!   

Presentation


Den 21/12 2010, 32 år gammal, fick jag diagnosen bröstcancer. Operation, cellgifter, strålning och anti-hormonell behandling blev "domen". FRISK nu, och det tänker jag fortsätta vara. :)

The Essence Vitae Project

Att återfå balans och livsglädje

Några foton

  2014 05 03

 

2013 05 03

  2012 05 03

  2011 05 19

Min Insamling till Cancerfonden

Länkar

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Följ bloggen

Följ To hell and back med Blogkeen
Följ To hell and back med Bloglovin'

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se