To hell and back

Alla inlägg under juli 2011

Av Liselott - 31 juli 2011 16:15

Bara för att det är slut på cellgifter är det inte slut på biverkningar! Påverkan på naglarna är en väldigt vanlig biverkning av Taxotere, det sista cellgiftet jag fick. Efter sista behandlingen för snart 7 veckor sen (jisses vad tiden går...) började jag märka färgförändringar på naglarna, dom blev gulbruna och randiga. Har periodvis varit lite öm under naglarna också, framför allt på tummarna, och fingertopparna är fortfarande lite domnade.

Nu har jag börjat märka att några naglar börjar lossna... Kul jul! Eller inte.... Men som sagt, inget ovanligt alls. Eftersom så mycket annat har jäklats med mej under resans gång, så varför skulle jag klara mej från detta? Nåja, jag har i alla fall inte ont av det. Än så länge, kanske ska tilläggas... Ska bli intressant att se hur detta utvecklar sej! Man kan ju bara hoppas att det inte blir värre än så här.  


Med en dotter på scoutläger och en son hos sin pappa skrotar jag bara runt här hemma i min ensamhet och gör absolut ingenting idag. Det är SÅ skönt! I morgon är det dags för strål igen. Har bara morgon/förmiddagstider denna veckan, vilket jag föredrar. Dottern har varit med mej på strålet ett par gånger, i morgon är det sonens tur att få vara med och se hur det går till. Känner jag min son rätt kommer han hinna ställa minst 1000 frågor till sköterskorna under den korta tid vi är där, och helst skulle han nog vilja skruva isär hela strålapparaten för att se hur den fungerar...   

Av Liselott - 30 juli 2011 18:47

Jag måste göra något drastiskt åt min ökande godiskonsumtion. Jag äter skapligt mycket godis, varje dag. Det är inte bra.... Men vad gör man?? HUR ska jag bryta godis-ätandet? Förslag mottages tacksamt! Har ohyggligt dålig karaktär när det gäller sån't här... men nu måste det få ett slut, kan inte sitta i soffan hela dagarna och mumsa godis, det går inte.


Har just kommit in från en promenad på dryga 3km. SÅ skönt att komma ut en sväng! Även om luften ute inte är så värst skön... varmt, klibbigt och syrefattigt. Men med lite bra musik i öronen tog jag mej runt ändå. Och nu efteråt är jag stolt! Även om jag inte gick särskilt fort, så var det ändå ett stort steg att komma ut. Ska försöka skärpa till mej nu och jobba på att komma ut en liten sväng varje dag, när vädret tillåter. Detta får bli en del av min väg tillbaka till "det normala livet". Min strål-brända armhåla uppskattar dock inte alls att bli så här varm, så nu blir det en avsvalkande dusch! Sen ska jag njuta av ett glas rött vin.   

Av Liselott - 29 juli 2011 19:12

Ja, så var det då fredag igen. Nu går tiden fort, riktigt fort! Även denna veckan har bara... försvunnit. Men det gör inget, bara skönt! Skönt också att få ett par dagar strål-ledigt, för nu börjar jag bli rejält "solbränd", framför allt vid armhålan där huden är tunn och extra känslig. Det är inte särskilt skönt... Smörjer mej flera gånger om dagen, men det hjälper inte så mycket. Så det blir gott med lite paus.


Nästa vecka är det dags för läkarbesök på onkologen, det där läkarbesöket som jag inte vet varför jag ska på. Ska bli intressant att höra vad läkaren vill diskutera! Men det är rätt skönt att ha det där läkarbesöket, för jag har ett par saker jag vill ta upp. Då slipper jag jaga dom på telefon. Nästa vecka är det även dags för strål-simulering igen, för att ställa in fälten som ska strålas på mina boost-behandlingar, dvs. de sista 8 behandlingarna jag ska få då dom ska stråla mer specifikt mot ärret. Tror jag ska träffa en strålläkare då också, för att prata om hur strålningen gått. Eller så. Många läkarbesök blir det!

Av Liselott - 28 juli 2011 20:38

Har nu gjort 17 strålningar, har 16 kvar. Halvtidsstrecket är passerat. Nu är det dags att börja räkna ner! :) Är inne i en period då jag känner att det går väldigt fort. Så skönt!


Har träffat min sjukgymnast idag. Tyvärr fanns det inte så värst mycket hon kunde göra för mej just nu.... Dock fick jag en förklaring på varför jag får så mycket problem med lymfsträngarna nu, allt beror på strålningen. Det blir en ny ärrbildning i strukturen där bröstet satt förut i och med strålningens effekter. O eftersom det redan är väldigt mycket ärrvävnad där efter operationen så ställer strålningen till det lite (mycket). Men jag får fortsätta med mina rörelser och min stretching så gott det går, o så ska jag träffa sjukgymnasten igen när strålningen är över. Då ska hon behandla mej på ett sätt som jag inte riktigt förstod... hängde inte riktigt med på vad hon sa när hon förklarade. Men hon får göra vad hon vill, bara det blir bättre!

Av Liselott - 26 juli 2011 21:48

Förut:

Handen inte svullen

Underarmen skapligt svullen

Överarmen lite svullen

Inget ont.

Var hos lymfterapeuten och fick en stödstrumpa för armen.


Nu:

Handen väldigt svullen

Underarmen inte alls så svullen

Överarmen väldigt svullen

ONT! i överarmen, i handleden, ut i tummen, det drar och sträcker och känns som om hela armen ska gå sönder när jag försöker sträcka ut. Ohyggligt svårt att göra något vettigt av sjukgymnasten när man skriker för varje rörelse och knappt kan göra dom.

Ju mer jag sträcker och stretchar desto mer syns och märks mina lymfsträngar. Ska inte dom minska??


Tycker det hela börjar bli rätt otrevligt nu.... Tur jag ska till sjukgymnasten/lymfterapeuten på torsdag! Hoppas hon kan hitta på något bra.

Av Liselott - 25 juli 2011 20:35

"Bara" 8 veckor efter första studiemedelsansökan, och 5,5 veckor efter att CSN fick alla mina intyg på synnerliga skäl för att inte ha tagit tillräckligt med högskolepoäng har dom idag ÄNTLIGEN beslutat att jag får studiemedel till hösten!! Det innebär att jag kan plugga färdigt i lugn och ro. Eller... lugn och ro är väl lite att ta i... *haha* Men jag kan plugga färdigt! Jag behöver inte hitta något sätt att överleva pluggandet utan inkomst från CSN, jag kan plugga färdigt!!!   Sista terminen på sjuksköterskeprogrammet ska avverkas. Jag är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ glad!! En STOR och TUNG sten har släppt från mitt hjärta nu, kan jag lova.


Nu återstår bara att lura ut om jag ska läsa på halvtid eller heltid i höst.... Hade nästan bestämt mej för att läsa på halvtid. Eller rättare sagt, jag hade bestämt mej för att det inte gör något om jag läser på halvtid i höst och gör klart till våren, huvudsaken är att jag bli klar. NÄR jag blir klar spelar ingen större roll nu när jag ändå inte fick fira examen tillsammans med dom jag pluggat med sen jag började första terminen. Eftersom jag missade examen 10 juni 2011 så spelar det ingen roll längre vilken dag det blir. Jag orkar inte lägga en massa energi på det, bara jag blir klar. Vissa perioder känner jag att jag inte kommer orka mer än halvtid, andra perioder vill jag köra på för fullt. Nåja, jag behöver inte bestämma mej än, det är några veckor kvar. Sen är det ju så, att om jag inte pluggar heltid så måste jag börja jobba lite också. Så frågan är vad som blir jobbigast egentligen, plugga heltid och bli klar i januari, eller plugga halvtid och kämpa med tim-jobb och osäkerhet vad gäller inkomst under en längre tid... Det tål att tänkas på!


Just nu är det bara så skönt att veta att jag har ett liv efter behandlingarna! Att det finns något som väntar på mej på "andra sidan". Hoppas, hoppas att det är nu det vänder, att livet kan börja visa sej från den ljusa sidan igen.

Av Liselott - 24 juli 2011 20:32

Idag har vi haft storkalas för min dotter och de av hennes kusiner som fyller år på sommaren. Skönt att kunna samla ihop födelsedagarna till ett enda stort kalas! :) 8 barn och en hel hög vuxna, det är grejer det! God mat, fika, tårta och en massa prat. Jag och barnen åkte till mamma redan i fredags, skönt att komma hemifrån ett par dagar.


Även om det varit en ljus och glad dag idag, har det även varit lite (mycket) tungt. Idag är det precis 6 månader sedan min pappa dog, bara 62 år gammal. Eftersom han hade cancer går tankarna lite extra mycket till mig själv och min sjukdom, hur det kommer bli sen, återfall, metastaser, för tidig död... I morgon för ett år sedan avbröt vi det stora sommarkalaset för att vaka vid pappas sida på IVA, då hans sjukdom tog en väldigt snabb och svår vändning och han var på väg att dö. Mot alla odds överlevde han då och vi fick ett halvår till med honom i livet.


Men som sagt, man tänker ju mycket på sig själv.... hur det kommer att bli, ska jag dö ifrån mina barn för tidigt, precis som min pappa? Jag försöker att leva här och nu, att inte tänka alltför mycket på saker som kanske aldrig händer, planera framtiden och försöka leva som vanligt. Men ändå.... ingenting kommer någonsin att bli "som vanligt" igen, och tankarna dyker upp ibland, det bli så extra tydligt en dag som denna. Men samtidigt så går livet vidare. Det måste det ju göra. Man kan inte sluta leva och gräva ner sej i sådant som kanske aldrig kommer ske. Sen är ju inte livet något självklart bara för att man är frisk heller, så....


Allt har sin tid. Ta hand om varandra! För som sagt, man vet aldrig vad som händer, eller när det händer. Det enda man vet att man har är HÄR och NU. Allt annat kan man bara hoppas på.


NU ska jag krama barnen! Mina älskade goa gullungar.

Av Liselott - 22 juli 2011 17:41

Ja, så känns det. Denna veckan har verkligen gått fort! Kanske beror det på att jag trots allt har mått relativt bra denna veckan, dagarna har bara rullat på och ytterligare en strålvecka är över. Har klarat av 13 behandlingar, har 20 stycken kvar. 4 veckor till. Tiden går! :)

Presentation


Den 21/12 2010, 32 år gammal, fick jag diagnosen bröstcancer. Operation, cellgifter, strålning och anti-hormonell behandling blev "domen". FRISK nu, och det tänker jag fortsätta vara. :)

The Essence Vitae Project

Att återfå balans och livsglädje

Några foton

  2014 05 03

 

2013 05 03

  2012 05 03

  2011 05 19

Min Insamling till Cancerfonden

Länkar

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8 9
10
11 12 13 14 15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25 26
27
28 29 30 31
<<< Juli 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards