Idag är det 4 månader sedan jag fick sista dosen cellgifter. Tiden går... 

Veckan avslutas med ett oerhört nedslående besked från CSN. Alltså, jag blir inte klok på deras konstiga och helt befängda regler!! Visst, vi har det jättebra med avgiftsfri skola och studiebidrag/lån från CSN, det har vi. Men se för f**n till att inte bli sjuk under studietiden!! För då får man ett rent helvete... Som sjukskriven student har man inga rättigheter what so ever. Undrar just vad dom har tänkt att man ska leva av. Jag menar, jag är inte hemma och sjukskriven för att det är roligt... Det finns en anledning till min sjukskrivning.

Men just nu verkar enda alternativet för mig vara att ignorera att jag mår så dåligt som jag gör och ge mig ut i arbetslivet. Jag är så trött så allt strul så jag orkar inte bli varken förbannad eller ledsen. Jag är inte förvånad att det har blivit så här. Inte alls. Det svenska samhällets skyddnät har stooooora hål.... Samtidigt sitter man och läser om politiker som kan plocka ut det ena bidraget efter det andra, trots att de tjänar mer pengar på en månad än vad jag gör på ett halvår. Dessutom kan de göra hur mycket fel som helst och blir inte straffade för det.. De skulle inte klara sig en vecka med min ekonomi!!

Så, nu har jag gnällt färdigt för idag!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...