Då börjar även denna dagen lida mot sitt slut. Startade dagen med lite feber i morse, inte alls så mycket som igår kväll men ändå för mycket för att det ska vara bra. Mådde ändå ok. Har inte haft så ont idag, och inte varit överdrivet trött heller. Skönt! :) Bara hoppas på att det inte blir sämre igen, utan att det värsta är över. För blir det inte värre än så här så är dessa cellgifter en enkel match jämfört med dom förra! Ikväll har jag dessutom lagt ner det där med feber, hoppas nu innerligt att det inte blir mer!

Har mått tillräckligt bra för att orka köra hem idag, efter att ha varit hos mamma i helgen för pappas urnsättning. Klarade inte att köra hem igår som det var tänkt... Visst var det lite jobbigt idag också, särskilt sista biten på den smala och krokiga vägen. Men det gick ändå rätt bra. Skönt att vara på hemmaplan igen! Det är trevligt att komma iväg ett par dagar, men skönt att komma hem sen.

Det jag önskar mej nu är att smaken kommer tillbaka! Det är lite si och så med min smak, saker och grejer smakar inte så mycket, eller lite konstigt. 

Men som sagt, blir det inte värre än så här så blir det en enkel match att klara de två behandlingar jag har kvar! :) Tänk... det är bara två behandlingar kvar. Har avverkat fyra stycken. Trots att det varit jobbigt så har det ändå gått fort.... tiden rullar på utan att man riktigt märker hur det går till. Härligt det!

Då var det färdigt igen.... tycker mej ha mått relativt bra idag, trots smärta och att jag periodvis varit trött och legat i sängen. Men annars mått skapligt. Ända till ikväll. Började frysa som en tok och kände mej inte alls pigg på något sätt, och mer ont i kroppen än tidigare idag. Och jo då, 38 graders feber har jag.... VILL INTE det igen!! Det är ju inte längesen jag var inlagd över en vecka pga neutropen feber, jag orkar inte en gång till!! Kan inte resten av behandlingarna bara få flyta på nu, så skiten tar slut någon gång?   

Nu ska jag ändå försöka äta lite, och vara lite social, sen blir det väl en tidig kväll isäng. 

Igår hade vi urnsättning efter pappa. Usch, så sorgligt det var.... men samtidigt blev det en fin stund och en fin dag. Solen sken och det var varmt och skönt, så vi tog gott om tid på oss vid graven. Mamma bar urnan från kapellet till gravplatsen, sedan hjälptes jag och mina syskon åt att sänka ner urnan. Min dotter, hennes ena kusin och pappas mamma läste var sin dikt, och min son hade ritat en teckning, pappa fick med sig allt i sin grav. Vi satte lite blommor, och pratade en stund. Det blev ett fint minne, samtidigt som det är så fruktansvärt tungt att pappa är borta.... Men det är ändå skönt att dagen är över, nu har vi fått ett avslut och kan börja försöka tänka framåt.

Själv mår jag inget vidare denna helgen.... Jag lyckades köra bilen själv till Tibro i fredags, det var inga problem. Den enda biverkning jag kände då var lite förändringar på munslemhinnan, har lite konstig smak i munnen. Men annars mådde jag som vanligt. I går dock, var det inte så kul.... Jag hade ont, känner mest i ryggen och knä-/fotleder, men även i skelettet i smalbenen och axlarna. Lite diffus smärta som är oerhört tröttande. Var även väldigt trött, mådde konstigt utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det var.. Spenderade ganska många timmar i sängen, var uppe och åt emellanåt, men orkade inte så mycket mer.

På kvällen kändes det lite bättre, kände mej skapligt pigg.

Idag är det dock inte alls kul.... Jag har så ont, så ont, så ont.... Har ju en massa värktabletter, dom hjälper till viss del, men inte helt. Det är så tröttsamt.... Kommer inte att orka köra hem själv idag, tur att sån't kan lösas på annat sätt! :) Har som tur är inte känt av något illamående över huvud taget, så än så länge är biverkningarna ändå hanterbara. Tycker det är bra mycket lättare att hanskas med den här smärtan jag har nu, än den fruktansväda tröttheten jag drabbades av efter den förra cellgiftssorten. Sen återstår ju att se vad det blir för långtidsbiverkningar sen, allt märker man ju inte nu, det kommer säkert mer om några veckor. Men men, bara jag inte blir tröttare framöver än jag är nu, så tycker jag ändå att det känns ok.

som vanligt. Fortfarande. :) Inte varken bättre eller sämre. Får väl vara glad för det! :) Hoppas att det håller i sej, vore skönt att inte ha alltför ont över helgen i alla fall, inte värre än att jag kan köra bil själv, det skulle underlätta såååå mycket om jag kunde göra det! Nåja, klarar jag inte att köra, så finns plan. B, plan C och plan D också. Det fixar sej.

Det enda jag tycker mej känna av idag är lite svamp i munnen.. Kör stenhårt med vichyvatten för tillfället. Inga problem att få medicin mot det om jag vill, vi får se i morgon hur det är om jag behöver be om det. Vore skönt att slippa medicinen, tycker jag stoppar i mej så gräsligt mycket läkemedel nu för tiden ändå. Testar det gamla husmoderstricket först! :) Just nu har jag ju inte så mycket annat att välja på heller, får ringa dagvården i morgon förmiddag om det skulle behövas. Men jag tycker ändå att det är lite bättre nu än det var tidigare idag, hoppas det inte bara är inbillning! Antar att jag fortfarande har kortison kvar i kroppen, så... Får väl snällt vänta med övriga biverkningar.

Usch, känner mej lite tjatig om mina ev. biverkningar som jag pratar om hela tiden! Men det är min verklighet, att bara sitta här och vänta på en hel hög med biverkningar som jag inte ens vet om dom kommer. *haha* Kul liv jag lever!    

Bla bla bla bla bla...

Blev så himla trött ikväll..... Vad beror det på? Cellgifterna? Sprutan jag tog förut? Det faktum att jag inte sovit mer än 5 timmar två nätter i rad pga kortisonet? Antagligen en blandning av alla tre... Börjar känna mej sliten i munslemhinnan, saker och ting smakar inte överdrivet mycket. Var så himla sugen på choklad förut, och köpte mej lite sån't, men det smakar inget vidare.... Smakar inte illa, men smakar inte så mycket heller. Har också kommit på att mina varma rödblossnade kinder jag hade igår efter behandlingen, och har haft lite idag också, är en liten allergisk reaktion av cellgifterna. Det kan även smärtan efter pvk'n vara, hade lite ont i armen när jag fick behandlingen och har haft ont efteråt också. Tar sista kortisonet ikväll, så nu är det väl bara att invänta alla möjliga biverkningar. Hualigen så skönt de ska bli när sista behandlingen är över och biverkningarna börjar ge sej! Nåja, en dag i taget.... en sak i taget.... Är i alla fall glad över att inte vara tvungen att plugga till någon tenta eller skiva arbeten och lämna in. Kan leva och göra som jag vill. Och det blir inte så mycket, det... Det räcker med att sitta i soffan inte inte göra något, just nu känns det tillräckligt ansträngande.

Men visst måte det vara lite vuxenpoäng på att man mitt i sitt livs värsta ekonomiska kis och orostid lyckas tänka på att leta upp en sparkonto med betydligt bättre ränta en det vanliga kontot, och börjar planera ett långsiktigt sparande! :) Är nöjd över mej själv, trots alls, känns skönt. Var väl mest en slump att jag råkade trilla över det... men det känns skönt, otroligt skönt. Nu ska det bli ordning på mej! :)

I natt gav mej kortisonet hela 5 timmars sömn. Hurrra!! Eller kanske inte. Har inga problem med att somna på kvällen, men vaknar tidigt och kan inte somna om. Nåja, tur att man kan sova middag! :) Får väl snart ta och äta lite fruksot, börjar bli hungrig.... 

Ja, då har jag varit på sjukhuset i Borås och fått min fjärde cellgiftsbehandling, den första av en ny sort. Fast det känns inte riktigt som jag har varit iväg, för just nu mår jag precis som jag gjorde innan. Efter de förra cellgifterna mådde jag sämre redan på eftermiddagen/kvällen samma dag jag fått dom, men nu känner jag som sagt ingenting. Men det kommer... det kommer, om ett par tre dagar, när kortisonet gått ur kroppen. Då kan jag få alla möjliga konstiga biverkningar, trötthet, smärta i skelett, muskler och leder, stickningar och domningar, problem med kroppens alla slemhinnor, svullnad, röda och ömmande fotsulor och handflator..... you name it! Sååååå det är väl bara att vara glad så länge jag inte känner något!

Fick med mej en liten spruta hem också.... Men tänk att man som patient ska behöva hålla ordning på allt själv! Min läkare hälsade på mej vid ett tillfälle när jag låg inne på sjukhuset innan påsk. Eftersom jag fått feber på grund av väldigt lågt antal vita blodkroppar, och jag tidigare inte återhämtat mej så värst bra i dessa blodvärden mellan mina behandlingar, så sa hon att jag nu efter varje cellgiftsbehandling ska ta en spruta som stimulerar benmärgen att återbilda vita blodkroppar. Lät ju bra, tyckte jag! Men hade hon ordinerat sprutan?? Neeeej.... Frågade min sköterska på dagvården efter sprutan innan jag skulle åka hem, men ingen ordination fanns, sköterskan visste inget, o alla läkare var på rond på bröstmottagningen.... Hurra!! Eller nå't..... Men hon fick i alla fall tag på en läkare, fick en ordination på sprutan och jag fick med mej den hem.

Min lilla spruta ska jag ta i morgon eftermiddag, 24 timmar efter behandlingen. Min lilla spruta innehåller bara 0,6ml läkemedel. Priset på sprutan är dock inte riktigt lika litet.... EN (1) spruta kostar hiskerliga 12.000:- Att så lite kan kosta så mycket..... Och ännu en gång är jag så innerligt tacksam över att jag inte behöver betala medicinerna själv!! Fick inte ens recept, utan sprutan fick jag direkt av sköterskan på dagvården, som en del av min cellgiftsbehandling, fast jag tar den själv hemma. Snacka om att man kommer vara nervös när man tar den i morgon!! Fy sjutton för att råka göra sönder den... *ler*

Har fått hjälp av min kurator idag att söka fondmedel. 5 ansökningar har skickats iväg, och en till ska vi ta nästa gång vi ses. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag får några kronor från någon! Men jag trodde jag skulle bli totalt snurrig innan vi var klara.... Papper som ska fyllas i, kopior på div. papper som ska skickas med, vissa vill ha många bilagor, andra ska inte ha någon. Läkarutlåtande, kuratorsutlåtande, personligt brev från mej.... Men jag tror minsann vi fick till det! Nu är det bara att vänta. Några fonder får jag svar på inom ett par månader om jag får pengar från eller inte, någon fond ger inte besked förrän i december.

Ja, i morgon är det dags, cellgiftsbehansling nummer 4 av 6. Gud, vad jag längtar tills det är över!!!! Får en ny sorts gifter i morgon, och ska få sprutor också som gör att mina vita blodkroppar återbilas lite snabbare. Har idag påbörjat en rätt hög dos kortison som jag ska äta i tre dagar, dagen innan, samma dag och dagen efter behandlingen. Detta för att minska en eventuell allergisk reaktion på cellgifterna och för att driva ut vätska och minska svullnad, för man kan tydligen svullna rätt bra av dessa gifter. I övrigt är det bara att vänta och se vad jag kommer få för biverkningar. Försöker att inte tänka alltför mycket på det, hur jag kommer må. Ingen vet ju, och det man inte vet har man inte ont av. Men samtidigt är det sååååå frustrerande att inte veta! Visste jag att jag skulle må skit så kunde jag ställa in mej på det och ha lättare för att hantera det. Men men, det blir som det blir. Bara jag står på benen på lördag när vi ska sätta urnan med pappas stoft i graven, så är jag nöjd!

Ska även söka fondmedel i morgon. Hoppas, hoppas att jag får något beviljat! Ekonomin är inte lätt, värre blir det över sommaren, och höstens pluggande ligger i farozonen då jag inte längre har rätt till tilläggslån från CSN... Det är mycket med det jordiska! Som om det inte räckte med att vara sjuk, liksom....