Idag kom äntligen mitt sjukintyg! Skönt, då kan jag slappna av lite, för nu vet jag att jag kan sjukskriva mej som planerat från 4/4. Men jag undrar lite hur sjutton läkaren som skrivit ut intyget tänkte.... som sista sjukskrivningsdag har han satt SAMMA datum som den dag jag beräknas få min sista behandling. SAMMA DAG!! Men hallå, precis som att jag är pigg och glad och har jättelust att springa iväg och jobba dager efter en behandling!! Skulle inte tro det va!   Tycker väl att han kunde lagt på ett par veckor i alla fall, så man får en chans att återhämta sej lite.... Visst, det är ju bara att förlänga sjukskrivningen när jag kommer så långt, men ändå..... hur tänkte han?? Inte smidigt, direkt, om jag får säga vad jag tycker. 

Har dessutom fått hyreshöjning, fick jag veta idag. KUL! *not*

Till på köpet har jag världens huvudvärk, som jag har dragits med mer eller mindre konstant sen i lördags. Inte heller kul!   

GNÄLL!!!!!!!!!! 

infektion här, så har man infektion där... har dragit på mej en UVI som sannerligen gör så jag känner att jag lever!   Var på vårdcentralen och fick penicillin, inte ens en vecka efter att jag avslutade kuren för hudinfektionen jag hade. Håhå jaja... När läkaren skrev ut receptet gav han också rådet "drick mycket och kissa ofta". Haha, jo du, TACK för den!! Lagom roligt att springa på toa när det gör så gräsligt ont bara man TÄNKER på att kissa.. Men jo, jag vet att det är bra att dricka mycket och springa på toa, för att skölja igenom systemet och bort med bakterierna. Men visst är det konstigt att det alltid måste vara något som strular, något utöver allt annat "vanligt" som jag hålle på med... blodpropp, hudinfektion, UVI... bara väntar på att få veta vad som kommer härnäst! För det känns inte om det är frågan OM det kommer, utan NÄR det kommer.. *suckar lite*

Har också börjat planera framtiden lite. Nu har dom visst kommit på att jag INTE är positiv för HER2-proteinet, och således inte behöver antikroppar mot det. Så jag slipper att åka till sjukhuset för den behandlingen var tredje vecka i ett år framöver. Det gör ju att jag kan planera in lite plugg till hösten, för när cytostatikan och strålningen är över så är jag färdigbehandlad på sjukhuset, antihormontabletterna tar jag ju hemma några år framöver.. Så jag ska läsa Omvårdnad IV under höstterminen, den kursen jag hoppar över denna terminen. Dessutom ska jag omregistreras på c-uppsatskursen, så jag får den gjord också. Ska försöka skriva lite på uppsatsen nu när jag är sjukskriven, så den nästan är färdig när höstterminen drar igång. NÅGOT måste jag ju ha att göra när jag bara går hemma! Och vad är då bättre än att läsa 10 vetenskapliga artiklar som ska kvalitetsgranskas och analyseras!!   Dessutom är ju ekonomin under hösten räddad, när jag drar igång och pluggar 100%, då behöver jag bara få sjukpenning över sommaren, och då ska jag nog överleva. SEN kan jag börja tänka på framtiden, med allt vad det innebär av jobb och annat spännande.

var ingen bra dag. Inte alls.... Såg fram emot att åka till skolna på föreläsning, som skulle handla om cytostatika. Tänkte att det skulle gå ok. Men det gjorde det inte. Dels var föreläsningen inte upplagd riktigt som jag hade hoppats på, och dessutom blev det för mycket för mej med allt prat om cancer, cytostatika och biverkningar. Att prata biverkningar som trötthet och illamående när jag sitter och mår lite halvtaskigt gjode att jag nästan fick gå ut en stund..

Men jag fick i alla fall träffa mina goa vänner över en lunch! Det är guld värt.  

Resan till och från Jönköping blev fysiskt mer påfrestande än jag hade räknat med. Bara att inse att jag är långt ifrån pigg och alert.. Allt som hänt under dagen gjorde att jag rasade ihop hemma i soffan, allt kändes skit och många tårar fälldes...

Men jag får väl stå ut med att ha sådana dagar ibland! Nästa gång jag ska till slolan är det tenta, och då ska jag väl förhoppningsvis ha återhämtat mej lite mer så jag i alla fall fysiskt är lite piggare.   Sen tar ju en tenta rätt hårt på den mentala biten, så det är bara att räkna med ett bryt efteråt.

Idag ska bli en bättre dag! För det har jag bestämt.   

har jag tagit idag, mellanprover 10 dagar efter behandlingen, då värdena är som sämst. Och riktigt dåliga var mina prover... som väntat, och det är bra, då för cytostatikan nytta i kroppen och jobbar hårt, så tror vi att den gör samma kraftiga nytta på eventuellt kvarvarande cancerceller också! Proverna var bara marginellt högre än förra gången jag tog mellanprover. Det enda som stör mej lite är mitt Hb. Det går stadigt neråt, utan att återhämta sej. Visst, nu låg jag väldigt högt från början, så jag har absolut inget dåligt värde idag, men ändå.... just att det går stadigt neråt är lite oroväckande tycker jag, det är ju dock en bra bit kvar på cytostatika-behandligen... Nåja, det blir nog bra.

Påminde min ssk om sjukintyget också. Hon lovade att kolla vilken läkare det är som ska skriva ut det åt mej, och tjata lite så jag får det snart. Suck, att man ska behöva tjata om allt!! Vill ha mitt sjukintyg nu, så jag vet att jag inte kommer stå utan inkomst från april, och bli återbetalningsskyldig till CSN. Det har jag absolut inte alls lust med just nu.... det är tungt med ekonomin ändå.

Apropå ekonomi, jag får tillbaka en rejäl slant på skatten i år! HURRA!! Dom pengarna kommer vara mer än välkomna innan midsommar. 

en alldeles underbar helg hos min älskling! Efter en jättejobbig vecka var det sååå skönt att träffa honom igen. Dessutom har jag varit gladare än på länge, antagligen tack vare fredagens kuratorsamtal. Det har helt enkelt varit en helg då vi kunnat ladda batterierna och bara haft det bra, utan att prata massa tråkigheter och gråta ut hos varandra. Visst är det skönt att göra det ibland också, men inte varje gång vi ses... Vi behöver få vara lite glada och bara umgås som vanligt ibland också, det är värt jätemycket! Och välbehövligt för relationen.

Har varit rätt trött och seg i kroppen denna helgen, det märks att gifterna jag får tar ut sin rätt... Blir anfådd för minsta lilla uppförsbacke eller trappa känns det som, och orkar inte så mycket. Skitjobbigt! Behöver lära mej att ta det lite lugnare de gånger jag är ute och går, är ju van att gå långt och relativt fort. Om jag nu drar på i tempo som jag brukar göra så kroknar jag rätt fort.... dock kommer jag inte på det förrän det är för sent. Ska verkligen skärpa till mej och tänka mej för under kommande promenader! Det verkar som det ska bli fint vårväder i flera dagar framöver så det blir nog några kilometers promenerande. Behöver verkligen det, för jag sitter bara i soffan hela dagarna. Det är både långtråkigt och går illa åt ryggen och axlarna känner jag. Barmark, sol och plusgrader är perfekt för att vara ute!   Har under helgen dragist med en envis huvudvärk som inte vill släppa.... Har mer ont nu än tidigare. Blä!! Det enda som hjälper i medicinväg är Ibumentin, och dom tabletterna får jag inte ta. Har försökt med både kaffe, vatten, vila och massage, men det hjälper inte. *suck*  

sannerligen inte långtråkigt! Dagen har gått i en rasande fart. Efter att barnen gått till skolan blev det frukost bestående av pizza från igår som jag inte orkade äta upp då. Gillar när det blir pizza över! Sen en sväng till vårdcentralen för omläggning av min PICC-line. Är lite förutndrad över att de som öppnar dörren vid ambulansintaget, där jag får gå in för att slippa sitta i väntrummet bland en massa smitta, är lika frågande och undrande varje gång man kommer, trots att alla som är så infektionskänsliga som jag är får gå den vägen.... tycker att dom borde veta hur läget är när man ringer på där....

Efter vårdcentralen var det bara att åka hem och slänga i sen lite mat, o sen iväg till sjukhuset för ett första samtal med kurator. Ååååå, vad det var skönt att prata med henne!! Särskilt nu efteråt. Längtar redan till nästa gång!    Nu har jag fått lite ny positiv energi, så nu ska jag njuta allt jag orkar av myshelgen med älskade särbon som jag har farmför mej. Vi firade ettårig förlovningsdag förra helgen, men vi sågs inte då efersom jag just fått cellgifter. Så vi ska passa på att fira lite denna helgen istället, och njuta av varandras sällskap nu när vi inte har setts på två veckor. Usch, avskyr verkligen distansförhållanden..... och särskilt nu när livet är så upp och ner som det är. Men men, det är inte så mycket att göra åt det i nuläget, bara att göra det bästa av situationen. Det kommer ju att bli bättre sen, när alla mina behandlingar är över och jag kan plugga färdigt. Då kan vi återigen börja tänka på att flytta ihop. De planerna ligger ju lite på is just nu, men de ska återupptas sen.   

som jag bara "slösat" bort. Idag har jag inte gjort någonting. Inte ett dugg, faktiskt. Bara suttit vid datorn, och lyssnat på musik. Och mått ganska bra. Borde pluggat lite, och tänkte göra det. Men nej, jag kom liksom aldrig igång. Och jag har inte ens dåligt samvete över det. Inte alls. Jag har inte haft långtråkigt eller tyckt dagen varit jobbigt. Det har bara varit så skönt att inte göra någonting. Så därför tänker jag fortsätta med det ett par timmar till innan jag lägger mej och sover! I morgon har jag flera saker på schemat, så dagen lär försvinna rätt fort. Skönt, för då blir det fredagsmys lite fortare!   

Alltså, förmiddagen var helt ok. Efter att barnen gått till skolan och jag ätit min frukost så satte jag mej och pluggade. Gick riktigt bra! Läste en hel massa och kände mej nästan lite duktig, var på gott humör. Men på eftermiddagen vet jag inte vad som hände... Humöret vände, kände mej bara ledsen och nere, och hade sååååå långtråkigt. Ingenting kändes kul.... Är så trist att bara vara hemma hela tiden, men orkar inte ge mej iväg på något särskilt. Bara funderar på hur det ska bli sen när tentorna är över och jag är sjukskriven på heltid.... Jag menar, jag håller på att gå åt av tristess redan nu, och då har jag ändå en massa plugg att tänka på. HUR ska det gå sen när jag inte har skolan längre?? Kan ju inte jobba, och är mer eller mindre infektionskänslig hela tiden så jag måste hålla mej borta från alltför mycket folk. Jag kommer bli fullständligt knäpp i huvudet om jag ska ha det så!!   

Ikväll sitter jag bara och längtar efter min älskade särbo. Ååååå vad jag behöver hans famn!! Hans närhet, hans värme och hans lugn... Avskyr distansförhållande.... och särskilt i den situation vi är i nu... Om det ändå var lite kortare avstånd mellan oss, så man kunde åka över en eftermiddag eller bara för en kväll mitt i veckan när saknaden blev för stor... Men det går inte. Får snällt försöka klara mej till helgen! Men gissa om vi ska mysa lite extra till helgen!   

Tidigare ikväll fick jag besök av min fd. granne. Hon ville bara komma över och kolla läget med mej. Gulligt av henne! Blev så glad, det är så skönt när någon hör av sej. Jag är väldigt sällskapssjuk, men orkar inte alltid ta kontakt och höra av mej till folk även om jag vill. Vi stod och pratade en lång stund, vi träffas väldigt, väldigt sällan, trots att det bara är några hundra meter mellan oss. Det värmer så gott att veta att hon tänker på mej, trots att hon själv lever ett tufft liv. Vi har delat mycket, hon och jag, både glädjeämenen, sorg och livets allmäna baksidor.