Håret växer så det knakar, även om jag tycker att det tar en halv evighet och lite till.... *ler* Men nu är det tillräckligt långt för att jag ska kunna ta tag och dra lite i det. :)

  På promenad i skogen tillsammans med älsklingen.

Igår var jag och barnen ute och åkte. Tog med dom på en dagsutflykt till min älskling, vi var på Ikea, och sen hemma och bara myste och hade det gott, tittade på filn, spelade tv-spel och pratade. Men fy så trött jag var..... Sov en rejäl stund på eftermiddagen (Ikea tog hårt på krafterna...), har sovit gott inatt, och idag är jag så seg, så seg, så seg... Helt slut, o jag får kämpa för att hålla mej uppe. Tänk att det kan ta så på krafterna, att vara iväg en dag... Är inte riktigt sams med tröttheten och att energin tryter så. Nåja, efter en god frukost ska det nu bli lite kaffe, så hoppas jag att jag piggnar till!

Snart ska jag börja skruva lite Ikea-möbler. Har handlat till barnens rum, behöver bli lite ordning och reda hos dom nu. Kommer bli så bra när det blir färdigt!

Idag har det varit lite kalas här i huset, mitt äldsta barn fyller nämligen 10 år idag. Hualigen, vad tiden går fort, kan inte fatta att hon redan är 10 år! Min stora, fina, goa, rediga och anvarsfulla tjej. Det blev sång, frukost på sängen och paket i morse. När hon kom hem från skolan var hennes mormor här, och vi har ätit mat, tårta, pratat och haft trevligt hela dagen. På kvällen dök även busbarnets pappa upp och sa grattis. Hon verkar nöjd med dagen!   Skönt för mej att få skingra tankarna lite också, efter gårdagens sammanbrott.....

Har under kvällen försökt mej på att ta kort på mej själv, tänkte lägga ut ett nytt kort här nu när håret har börjat få fart och växa rätt bra. Men... nej, jag kan inte lägga ut något av korten jag tagit. Tittade på dom och.... fy sjutton vad jag ser sliten ut!! Även om jag försöker le och se ut som vanligt, så syns det så fruktansvärt tydligt hur trött och sliten jag är. Usch, nu SER jag sjuk ut! Det tycker jag inte att jag har gjort tidigare. Alltså, egentlingen är jag ju inte sjuk. Jag har aldrig haft några symtom av min cancer, förutom de knölar jag kände i bröstet i höstas. Visst mår jag jättedåligt, men det är ju behandlingen som gör mej sådan, inte sjukdomen. Men jag SER helt plötsligt väldigt sjuk ut, sliten och trött och utan hår. Tur att man slipper att visa sej alltför mycket för folk... 

Det närmar sej. Den 10 juni 2011. Dagen då jag skulle ta examen, dagen då jag skulle få börja kalla mej sjuksköterska, dagen jag har längtat efter och kämpat för i 3 år, att få stå på Kinnarps Arena i Jönköping tillsammans med mina plugg-kompisar som jag pluggat, skrattat och gråtit med under så lång tid. Snart är den dagen här. Men jag får inte min examen, jag får inte kalla mej sjuksköterska, jag får inte vara med för jag är inte klar. Allt på grund av cancer och cellgifter. Det gör så j*****a ont!!!   Det är så förbannat jobbigt.... 

Ja, jag VET att utbildningen finns kvar, jag vet att jag får min examen, så småningom. Men det hjälper inte!! För det är NU jag skulle ha den, tillsammans med mina kompisar, det är den 10 juni 2011 som har varit "den stora dagen" under så lång tid. Men så dras mattan bort under fötterna på mej. Examen kommer bli ihop med ett helt gäng folk jag inte känner. Det kommer inte alls bli samma underbara upplevelse som jag hoppats på och längtat efter, Inte alls.

När "alla andra" planerar examensfest, söker ssk-jobb och njuter av att högskoleslitet är över, sitter jag här och mår skit pga behandlingarna och har fortfarande en hel massa kvar att göra i skolan. Visst, om det nu varit mitt eget fel, att jag missat tentor o inte var klar för det... Men så är det ju inte. Allt som sker är helt utanför min kontroll, och jag hatar det. Den bästa tiden i mitt liv förvandlades till den absolut värsta tänkbara.

Nu får jag istället "fira" min icke existerande examensdag med ett läkarbesök på onkologen. 

Mitt liv rasar samma, om och om och om igen. Jag orkar inte mer.

Livet är f**n inte rättvist!   

Igår loggade jag in på Mina Vårdkontakter och kollade lite på mina olika recept. Hittade även lite information om högkostnadsskyddet, man kunde se vilken högkostnadsperiod man har, hur många % man ska betala på apoteket nästa gång, hur stor summa man har kvar till frikort osv. Nu har jag ju haft frikort ett tag. Hittade även en annan uppgift, det stod:

Du har betalat 1800 kronor för läkemedel värda 14479,50 kronor.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, jag är så otroligt tacksam för högkostnadsskyddet!!!!! Annars hade jag inte klarat mej. Fy sjutton vilka pengar det handlar om..... Som ensamstående, student/sjukskriven har man ju inte mer pengar än man behöver... Säger samma sak om högkostnadsskyddet på sjukvård, det är mycket pengar jag skulle behöva lägga ut om inte skyddet fanns. Samma med sjukresor. Skulle jag sen behöva betala alla mina behandlingar själv, både operationen och cellgifterna.... nej, det hade inte gått.

Alltså, vi har det bra, och jag är så glad och tacksam över att bo i Sverige nu när läget med min kropp är som den är.

Den är envis, den där febern.... Även om den gått ner lite sen igår, så ligger den alldeles på tok för högt. Kände mej riktigt risig när jag vaknade i morse. Eftersom jag ändå skulle ringa onkologen om medicin mot svamp i munnen, så passade jag på att ta upp detta med febern också. Är ju lite rädd för att jag ska ha åkt på någon skit så jag måste läggas in på sjukhus igen. Usch, kände mej som värsta gnällfian när jag ringde och grät i telefonen. Men... jag är bara så trött o less nu så jag orkar bara inte längre... Får ju bara skit efter skit efter skit, hela tiden. Sköterskan sa att det KAN vara så att Neulasta-sprutan jag tar för att stimulera nybildandet av vita blodkroppar inte fungerar på mej, så mina värden sjunker lågt ändå och jag blir väldigt infektionskänslig och får feber. Hon tyckte att jag skulle åka till vårdcentralen och ta lite blodprover för att kolla upp detta, samt ett CRP för att se så jag inte har någon infektion på gång. Kändes skönt att få ta proverna tycker jag, även om det var rätt intressant att försöka köra bil till vårdcentralen, febrig, trött och yr som jag var.... Men det gick bra, proverna togs, svampmedicinen hämtades och sen åkte jag hem.

Blev inte precis piggare under eftermiddagen, satt/låg i soffan och kände mej trött, trött och åter trött. När sköterskan ringde tillbaka till mej på eftermiddagen visade det sej att proverna var helt ok. CRP var något förhöjt, men inget att tala om. Neulasta gör absolut sitt jobb i min kropp, för värdet på mina neutrofila var rejält högt. Skönt att veta att det funkar! Hade ju varit så j***a typsikt annars, om det också hade strulat. Så jag har inte feber pga. infektion, och jag har inte feber pga. för låga vita blodkroppar. Jag har bara feber ändå. Inte mycket annat att göra än att sitta hemma och vänta ut eländet. Skönt att jag slapp åka till sjukhuset i alla fall! Men det kunde ju vara kul att veta VARFÖR jag får feber stup i kvarten. Men det är väl min kropp som vill fortsätta jävlas med mej bara, den har ju gjort det ett tag nu...

Kvällen spenderades på sommarfest med sonens klass. Att åka iväg på det och vara ute hela kvällen när man har nästan 38 graders feber, är yr, trött och har ont ungefär överallt är en rätt intressant upplevelse.   Men det gick bra, jag satte mej på en filt i gräset och tittade på när alla andra lekte och hade skoj. Men nu är jag riktigt, riktigt trött. *ler* Sov dåligt inatt, har inte sovit något idag på dagen, så jag gissar på att denna natten kommer bjuda på god sömn!  

Kan vi inte bara avskaffa feber?? Verkar visst vara mer regel än undantag att jag får feber nu för tiden, alltsedan jag var inlagd på sjukhus före påsk. Har ju mått relativt bra idag, trots att jag har en del ont. Tills ikväll. Känner mej hängig, frusen och allmänt seg. Provar febern, och visst är jag uppe på 37,7 grader! *surar* Ska INTE komma högre (den "magiska gränsen" går vid 38 grader), vill INTE bli inlagd igen, och jag mina blodvärden SKA vara bra så jag får min nästa cyt. när det är tänkt. Vill INTE behöva skjuta på det fler gånger!

Åååååå, jag blir så trött, så less, så frustrerad....