en granska bra dag idag. Vaknade utsövd, efter en natt med sömntabletter (TUR att dom finns!!). Skickade barnen till skolan, tog det lugnt en stund, och sen iväg till Borås. Hämtade mina peruker, sen en sväng till sjukhuset och hämta min bröstprotes. Äntligen kan jag slänga ut den där lilla mjuka dunkudden jag stoppat upp BH'n med sen operationen! Är inte alls sams med den, och den ser inte klok ut heller... Men nu så, nu ser jag nästan ut som vanligt när jag har kläder på mej, även om kläderna är lite tighta. Skönt!   

Sen blev det en liten tur på sta'n. Först lite lyx med mat på MAX. Inte för att jag orkade äta upp allt, magsäcken har nog krymt en del dessa dagar. Men ack, så gott det var! O så en sväng på Eko för att köpa hårspännen att sätta upp perukhåret med ibland. Lite kattmat följde med också. Sen hem och ta det lite lugnt en kortis innan barnen kom hem.

Jag och sonen har haft så roligt här i eftermiddag! Han satt i mitt knä i soffan, och vi pratade och skrattade jättemycket, vet inte om han och jag har gjort det så mycket förut. Jag och dottern kan få riktiga skrattanfall ibland, men inte jag och sonen, vad jag kan minnas. Riktigt roligt var det i alla fall, och sonen sa att han inte haft så här roligt på åratal.   

Har pluggat lite också, behöver ju snart sätta fart med det som jag ska lyckas få godkänt på tentan som närmar sej lite för fort..... Bara två veckor kvar nu, ju..   

Igår tog jag mej i kragen och ringde till sjukhusets kurator. Har inte velat göra det förut, har känt att jag haft kontroll på läget ändå. Och det har gått bra. Tills nu. Nu har jag ingen kontroll längre, och alla tankar och funderingar far åt alla håll och kanter. Ska träffa kuratorn på fredag, och det känns fakriskt riktigt skönt att ha detta framför mej. Trodde inte det, har aldrig tyckt om att prata med någon utomstående så förut. Men någon gång måste man inse sina begränsningar, och att man inte kan ösa ur sej precis allt på närstående. Det måste finnas någon annan också. Någon som kan bolla lite tankar, någon att gråta ut hos och ösa ur sej en massa skit på, någon som har betalt för det! *ler* Så kan man använda sina nära och kära till de bra stunderna istället, och inte slita så på relationerna, vilket jag är rädd för att jag gör ganska ordentligt...

har jag varit i Borås och hämtat min peruk. Är sjukt nöjd!   

Ja, idag mår jag bara illa, hela tiden... Inte vet jag vad jag ska äta heller, inget smakar och allt vänder sej i magen på mej. Usch och fy... känner mej så nere, orkar inget, vill inget och mår skit..    Undrar om det beror på penicillinet jag äter... Vill inte må så här längre!! Det är så frustrerande att inte få må liiiiite bra i alla fall, gnäll, gnäll och åter gnäll.... Känns som det är det enda jag gör nu för tiden, bara gnäller och gnäller.

som jag inte vet vad jag ska göra med eller hur jag ska reda ut.... när jag sitter hemma och inte kan/orkar göra något så kommer alla tankar. Tankar på livet och döden, på framtiden, hur det ska bli, med familjen jag och Daniel planerat, kommer vi får några barn? Kommer han att behöva avstå från att bli pappa på grund av mej? Det bränner i mitt hjärta när jag tänker på det... Jag vill så gärna ha fler barn, jag vill så gärna ha barn med Daniel, ska cancer i unga år sätta stopp för den oerhörda längtan?? Tänker mycket på döden också, jag vill inte dö!! Jag vill inte dö ifrån mina barn, ifrån Daniel, ifrån min familj och mitt liv. Jag vill leva, länge, länge, länge.... Oron för att inte bli frisk, för att få återfall, för allt.... Usch, så många tankar jag inte vet vart jag ska göra av.... Hur ska jag kunna/orka bli glad igen, hur ska jag orka se framåt?? *gråter*

är jag, orkar inte göra mycket alls.... precis som sist jag fick behanling, och det är sååååå frustrerande!! Vet att det pågår mycket i kroppen nu efter behandlingen, men om jag i alla fall kunde fått sova inatt... men det blev inte många timmar, inte... det är nog det jobbigaste. Bara ligga och vända och vrida sej och inte kunna somna, värmevallningar och allmänt svårt att sova.

Mamma har varit här, kom igår och åkte hem för en stund sen. Skönt med lite sällskap! Även om jag inte var så pratig av mej så var det ändå skönt att slippa vara själv. 

Försöker mej på att äta lite mat, men det går inte så bra... är inte alls sugen och det känns som varje tugga vänder sej i magen. Så jag ska nog sluta försöka nu, ta det sen när jag känner lit emer för det istället...

Vaknade i morse, efter en natt med mycket sömn, och mådde skit... Gick upp o tog mina mediciner, och sen direkt in på toa och spy...    Mådde illa som f**n... Nåja, tog lite lite frukost och la mej sen att sova en timma, och då kändes allt lite bättre, även om jag fortfarande mådde dåligt. Satt en stund vid datorn, åt lite frukost, drack lite kaffe och pratade med älsklingen. Pratade med mamma en stund också, o sov en stund till. Nu känns livet huffsat ok ändå. Var lite kaxig och gick ut på en promenad, men jag fick vända rätt fort, orkade inte gå så långt. Men det spelar ingen roll hur långt eller kort jag går, huvudsaken är att jag kommer ut lite, får lite frisk luft.

Nu blir det snart lite kaffe, och så hoppas jag att koma.tröttheten håller sej borta från mej idag, för mamma kommer hit o hälsar på mej sej.   

andra cellgiftsbehdnlingen idag. Nu inväntar jag den stora tröttheten... Eftersom jag vet att den kommer känner jag nog efter lite extra noga ikväll. Blir lite smådeppig över att den här tröttheten är på väg, det är så jobbigt att vara så kopiöst trött... Saknar Daniel också, så jag är ledsen över det också. Är lite nere över livet i allmänhet just nu, känns det som.

Nu har dom dock kommit på att jag inte ska ha behandling med Herceptin (=antikropp) i alla fall. Fast helt säkra var inte sköterskorna, så dom ska kolla en extra gång med läkare och höra av sej till mej nästa vecka med definitivt besked. Om jag inte behöver Herceptin så öppnas en möjlighet att plugga färdigt till hösten istället för nästa vår. Det vore ju skönt! Även om jag ikväll är så ledsen så jag känner för att skita i allt, det känns inte som det är värt allt slit hela tiden, får ju inget för det i alla fall... *gråter* Vill få vara glad, ha det bra, känna att livet flyter på någon gång, men... F***n..

har inte ringt. Inte på hela dagen. Hurra!! Då har mina kära blodvärden återhämtat sej så pass så det blir cellgifter på fredag som planerat. Skönt!! Ska bli skönt att få lägga ytterligare en behandling bakom mej. Även om det är långt kvar till mål, så är det ändå ett steg närmare det målet. Och även den längsta resa börjar ju med ett steg, så... Skönt att få denna behandling gjord i tid, för då hinner jag återhämta mej så jag är pigg och alert när det är dax att skriva tenta i farmakologi.    Jag hinner också bli pigg och kunna tentaplugga ett tag innan, känns riktigt bra just nu! Förhoppningsvis har jag fått min dos av krångel nu, så att resten av behandlingstiden bara flyter på utan en massa onödiga konstigheter.