Ja, då har jag varit på sjukhuset i Borås och fått min fjärde cellgiftsbehandling, den första av en ny sort. Fast det känns inte riktigt som jag har varit iväg, för just nu mår jag precis som jag gjorde innan. Efter de förra cellgifterna mådde jag sämre redan på eftermiddagen/kvällen samma dag jag fått dom, men nu känner jag som sagt ingenting. Men det kommer... det kommer, om ett par tre dagar, när kortisonet gått ur kroppen. Då kan jag få alla möjliga konstiga biverkningar, trötthet, smärta i skelett, muskler och leder, stickningar och domningar, problem med kroppens alla slemhinnor, svullnad, röda och ömmande fotsulor och handflator..... you name it! Sååååå det är väl bara att vara glad så länge jag inte känner något!

Fick med mej en liten spruta hem också.... Men tänk att man som patient ska behöva hålla ordning på allt själv! Min läkare hälsade på mej vid ett tillfälle när jag låg inne på sjukhuset innan påsk. Eftersom jag fått feber på grund av väldigt lågt antal vita blodkroppar, och jag tidigare inte återhämtat mej så värst bra i dessa blodvärden mellan mina behandlingar, så sa hon att jag nu efter varje cellgiftsbehandling ska ta en spruta som stimulerar benmärgen att återbilda vita blodkroppar. Lät ju bra, tyckte jag! Men hade hon ordinerat sprutan?? Neeeej.... Frågade min sköterska på dagvården efter sprutan innan jag skulle åka hem, men ingen ordination fanns, sköterskan visste inget, o alla läkare var på rond på bröstmottagningen.... Hurra!! Eller nå't..... Men hon fick i alla fall tag på en läkare, fick en ordination på sprutan och jag fick med mej den hem.

Min lilla spruta ska jag ta i morgon eftermiddag, 24 timmar efter behandlingen. Min lilla spruta innehåller bara 0,6ml läkemedel. Priset på sprutan är dock inte riktigt lika litet.... EN (1) spruta kostar hiskerliga 12.000:- Att så lite kan kosta så mycket..... Och ännu en gång är jag så innerligt tacksam över att jag inte behöver betala medicinerna själv!! Fick inte ens recept, utan sprutan fick jag direkt av sköterskan på dagvården, som en del av min cellgiftsbehandling, fast jag tar den själv hemma. Snacka om att man kommer vara nervös när man tar den i morgon!! Fy sjutton för att råka göra sönder den... *ler*

Har fått hjälp av min kurator idag att söka fondmedel. 5 ansökningar har skickats iväg, och en till ska vi ta nästa gång vi ses. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag får några kronor från någon! Men jag trodde jag skulle bli totalt snurrig innan vi var klara.... Papper som ska fyllas i, kopior på div. papper som ska skickas med, vissa vill ha många bilagor, andra ska inte ha någon. Läkarutlåtande, kuratorsutlåtande, personligt brev från mej.... Men jag tror minsann vi fick till det! Nu är det bara att vänta. Några fonder får jag svar på inom ett par månader om jag får pengar från eller inte, någon fond ger inte besked förrän i december.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...