Tänk vad mycket bättre man mår när man varit ute! Då har jag ändå inte varit ute särskilt mycket, men jag känner ändå att kroppen mår bättre när den fått lite frisk luft. Härligt!

Har varit på vårdcentralen och tagit lite blodprover idag, inför nästa veckas behandling. Känns som det var evigheter sen jag tog prover där! Men det är klart, det är 3 veckor sen, eftersom jag fick hoppa över mellanproverna den här gången tack vara Neulasta-sprutan jag tog efter förra behandlingen. Ska bli spännande att få veta vad mina värden ligger på den här gången, om det märks någon skillnad med Neulasta! Begär som vanligt en utskrift av mina provsvar på tisdag när jag får behandling. Var en sväng på "favoritaffären" Apoteket också. Det går fortfarande åt lite mediciner, även om det inte på långa vägar är lika mycket som förut. Skönt att det minskar på!

Sitter och funderar på om jag inte har tagit mej lite vatten över huvudet när jag beslutade mej för att plugga färdigt redan till hösten.... Om inget oförutsett inträffar så kommer strålningen hålla på ända fram till terminen börjar. Tanken var ju från början att jag skulle få 3 veckors "semester", men nu blir det inte så... Orkar man dra igång att plugga på heltid och ha flera veckors praktik så tätt inpå strålningen? Vet ju inte alls ur trött jag kommer vara efter den, och hur jag kommer må när jag börjar med anti-hormontabletterna. Har förstått att man kan bli lite konstig på dom.... Usch, tänkt om jag inte orkar, jag kanske borde väntat till våren.... Men å andra sidan, jag får ju säkerligen inte gå sjukskriven hela hösten, och då måste jag ha något jobb innan jag börjar plugga igen. O det har jag ju inte.... Bara jobba timmar är ju hur stressande som helst. Så det är säkert bra att plugga till hösten ändå. Bara hoppas att jag orkar hålla ihop hela vägen. Orka, orka, orka.... *gah*

Mina hårstrån, dom finns där. Om man tittar noga... *ler*

har gått. Usch, känns som jag bara sitter här och väntar på att tiden ska gå. Fast det är ju egentligen det jag gör.... bara väntar på att tiden ska gå, så alla varianter av behanlingar tar slut så jag kan börja leva lite igen!! Gud, vad jag längtar..... Snart får jag veta vart skolan skickar iväg mej på praktik till hösten. Hoppas att det blir någon riktigt kul och spännande avdelning, så jag får lite att se fram emot!

Håret växer. Det går rätt fort faktiskt. Önskar bara att det var lite mer färg på de korta och tunna, tunna hårstrån jag har, så dom syns lite! Men mina hårstrån är så ljusa så dom knappt syns.... På ganska litet avstånd ser jag fortfarande helt skallig ut.   Nåja, det ska väl bli bättre.... men jag är lite (läs: mycket) otålig. Vill ha tillbaka mitt hår NUU! Allt hår, precis prick så som det var innan jag tappade det. Det vill jag ha. NU! Men det är skönt att det växer i alla fall..... Tappar dock fortfarande ögonbryn och fransar. *ogilla* Men det är klart, det var ju det sista jag började tappa, så det är väl också det sista som kommer tillbaka. Men det vore ändå skönt att slippa tappa allt, man ser ju mer än lovligt konstig ut...... Andra personer ser inte konstiga ut, hur lite hår dom än har, men JAG ser hur knäpp ut som helst!  Tycker att hela jag ser rätt konstig ut nu för tiden... 

Har varit riktigt duktig med Wii Fit idag!   Gör inget mer avancerat än att gå upp och ner på brädan. Har lite lagom tempo, och har idag först kört 20 minuter, och nu ikväll blev det 30 minuter, i takt till spelet och med en bra skiva som spelar i bakgrunden. Inget avancerat alls, men det räcker gott och väl för mej. Får upp pulsen rätt skapligt och blir ordentligt varm. Det spelar ju ingen roll VAD man gör, huvudsaken är ATT man gör! Ska försöka köra den här "promenaden" minst en gång varje dag, gärna två. Ett smidigt sätt att hålla mej igång lite, utan att det kräver så mycket arbete av mej.

När jag blev sjukskriven på heltid i början av april tyckte jag att det var såååå skönt. Att bara få släppa alla krav från skolan, bara vara, ta hand om mej själv. Det var ljuvligt och precis vad jag behövde efter den långa och fruktansvärt tuffa höst och vår som varit. Jag var så nöjd med att bara gå hemma och inte göra något alls.

Men nu.... nu är jag så gräsligt uttråkad! Sitter mest i soffa hela dagarna och gör absolut ingenting. Tristess på hög nivå! Det är inte så att jag inte har något att göra, jag kan hitta på massa grejer. Men det blir inte gjort. Jag håller på att bli en riktig latmask, och jag avskyr det!! Ju längre tiden går dersto mindre orkar jag göra, fast jag har all tid i världen. Men det är väl det som är problemet, jag har för mycket tid! Känns som att jag bara går här och väntar på att dagarna ska gå... Begriper inte hur jag ska orka med det här.... Det blir skillnad sen när strålningen drar igång, då måste jag ju ut och åka varje dag. Men det är ett antal veckor kvar tills dess.... Usch och fy.... 

Är nu hemma igen efter en helg hos älsklingen. Det har varit en helg full av både skratt och gråt. Välbehövligt, båda delar... Så skönt att komma ifrån hemmet lite och få mysa med världens mest underbare man!

Har varit och röstat idag också. Är väl bäst att dra sitt strå till stacken. :) Hoppas valresultatet blir bra nu, och att dom inte strular till det den här gången! Att det ska vara så svårt att hålla ordning på lite valsedlar....

Ska snart ta och leta fram kattburen också, i morgon ska lillkatten till veterinären för kastrering. Det är välbehövligt!! Hon går runt här hemma och skriker och vrålar allt hon orkar, åmar sej och beter sej.... *ler* Går väl an när hon skiker på dagarna, men när hon håller på halva nätterna också är det inte riktigt lika kul.... Hade hoppats på att kunna vänta med kastreringen tills jag mår lite bättre, när cellgiftsbehandlingarna är över, men det går inte, kan inte leva med en löpande honkatt så länge...  

Det börjar bli jobbigt att hålla ihop hemmet nu.... Jag är så fruktansvärt slut av allt som händer/har hänt. Mitt hem ser ut som ett slagfält och jag är glad för varje dag som barnen har med sej allt dom ska till skolan, och alla läxor blir gjorda. Jag orkar inte hålla ihop allt längre.

Dessutom närmar sej den 10 juni med stormsteg....   Dagen då jag skulle ta examen, dagen då jag skulle få börja kalla mej sjuksköterska. Dagen då jag och mina pluggkompisar skulle fira. Nu får dom fira utan mej. Jag kommer ligga hemma och gråta hela den dagen. JÄVLA CANCER som tar ifrån mej den 10 juni 2011, dagen som jag har längtat efter, sett fram emot och kämpat för så länge!! Nu är det bara borta..... Det är mycket som försvinner från mej pga cancern. FAN vad jag hatar den där förbannade sjukdomen!!!!!!!!!!!!!!!!  

Ja, antligen är det fredag, som jag har längtat! Ska få träffa älsklingen i helgen, det är ett tag sen nu.... sjukdomar sätter ibland stopp för våra planer. Men nu så! :)

Mår lite bättre nu, vet inte vad det var med mej häromdagen.... Kändes som rejäl PMS jag hade... Men jag har ju inget att ha PMS över nu för tiden, så... *ler* Så det var väl bara lite allmän trötthet och frustration över allt jag måste gå igenom. Ibland orkar man liksom inte.... Nåja, det är bara att bryta ihop, sen får man gå vidare.

Börjar bli av med cellgiftsbiverkningen i munnen, äntligen! Har varit så sträv i slemhinnan i gommen, tandköttet och på tungan. Har känts som jag haft en tjock beläggning där (men det har jag inte) och allt jag ätit/druckit har smakat lite konstigt, eller inget alls. Men nu börjar jag känna mej lite mer som vanligt igen vad gäller det, skönt! Annars känner jag inte så mycket av biverkningarna längre, har inte ont, är inte lika trött. Trött är jag ju så klart, men inte SÅ trött som jag vet att jag kan vara. Pigg lär jag inte bli förrän allt är över.

I helgen är det dags för nästa Zoladex-spruta. Hualigen, den är hemsk att ta på sej själv!! Jag har inget emot att ge mej själv sprutor, och den gör inte ont heller, men nålen är så gräsligt grov så man nästan svimmar när man ser den.... Men det måste ju vara så, eftersom det är ett implantat och inte en flytande vätska. Nåja, jag har klarat av det 3 gånger tidigare, så de ska väl gå i morgon igen! Ska inte tänka så mycket på det, bara göra, det brukar bli bäst då.

är inte så vansinnigt roligt att vara jag idag heller.... Trött, ledsen för allt, deppig och nere, orkar inte längre. Jag orkar verkligen inte längre...  

Har fått mitt Wii Fit Plus idag. Skoj!! Nu ska jag börja träna lite, det som jag orkar. Allt för att hålla mej igång lite o inte bara sitta i soffan hela tiden. Försöker ju promenera en del, men det är inte alltid jag orkar ge mej ut. Wii-spelet kan jag ju ta några minuter på när som helst, passar mej perfekt. Har testat ett par yoga-övningar idag. Kan ju säga att jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN behöver dom! Balansen är det inte så mycket att hurra för, och övningarna var riktigt jobbiga, det trodde jag inte när jag såg dom. Ska försöka köra några minuter varje dag. Min kondition är ju lika med noll och ingenting,  så det är bara att jobba på!

Igår var det inte kul att vara jag. Inte alls.... Fast jag vet inte varför, egentligen. Det bara var så. Förmiddagen var jättehärlig! Gick en promenad, hade tänkt 3km men det blev 4km. Det var så ljuvligt varmt och soligt ute.

På eftermiddagen blev det lite promenad igen, till dotterns skola för en träff med hennes lärare. Hem igen, och då rasade jag. Blev så sur och grinig, helt utan anledning... Antar att det var en så'n där dag, bara, en dag då jag helt enkelt inte orkar med mitt liv.

Kvällen spenderades på vårfest med dotterns klass (mera promenad). Tyvärr gjorde det mej inte så mycket gladare.... Ända sen jag fick min diagnos finns det INGET annat som folk kan prata med mej om, det är bara cancer och cellgifter det pratas med mej om, inget annat. Undrar ibland vad folk pratade med mej om förut, för nu är alla andra samtalsämnen borta.... det är bara cancer som gäller, tydligen. Men igår.... igår var det nog ännu värre, för det var ingen som pratade med mej över huvud taget. INGEN sa ett enda ord på hela kvällen!! Men jag kände allas blickar.   Jag tror aldrig att jag har känt mej så sjuk någon gång förut, som jag gjorde igår kväll.

En lite kul sak är att håret har börjat växa lite! Ok, det är inte mycket att hurra för, millimeterlånga, ljusa, tunna hårstrån. Men det finns väldigt gott om dom på mitt huvud! Känns lovande inför framtiden, det måste jag säga.

Känns just nu som att allt roligt slits ifrån mej pga mina behandlingar. De gånger det är planerat att jag ska åka iväg någonstans, komma hemifrån och få göra något roligt, så går det inte pga olika saker, min infektionskänslighet, inläggning på sjukhus eller andras sjukdomar som jag normalt hade klarat av men inte kan nu pga cellgifterna.

Är riktigt, rejält LESS på att vara jag!