När jag blev sjukskriven på heltid i början av april tyckte jag att det var såååå skönt. Att bara få släppa alla krav från skolan, bara vara, ta hand om mej själv. Det var ljuvligt och precis vad jag behövde efter den långa och fruktansvärt tuffa höst och vår som varit. Jag var så nöjd med att bara gå hemma och inte göra något alls.

Men nu.... nu är jag så gräsligt uttråkad! Sitter mest i soffa hela dagarna och gör absolut ingenting. Tristess på hög nivå! Det är inte så att jag inte har något att göra, jag kan hitta på massa grejer. Men det blir inte gjort. Jag håller på att bli en riktig latmask, och jag avskyr det!! Ju längre tiden går dersto mindre orkar jag göra, fast jag har all tid i världen. Men det är väl det som är problemet, jag har för mycket tid! Känns som att jag bara går här och väntar på att dagarna ska gå... Begriper inte hur jag ska orka med det här.... Det blir skillnad sen när strålningen drar igång, då måste jag ju ut och åka varje dag. Men det är ett antal veckor kvar tills dess.... Usch och fy.... 

 

karin

19 maj 2011 11:35

Känner igen att energin avtar.. jag har också varit sjukskriven sen slutet av mars och tempot har inte precis ökat.. Jag försöker boka in saker att göra varje dag, sen får vädret faktiskt styra lite också. Mina promenader som jag tänkt jag borde ta varje dag har jag hittills inte lyckats med, men jag ska nog få ihop det med !

http://allt-flyter.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...