som jag inte vet vad jag ska göra med eller hur jag ska reda ut.... när jag sitter hemma och inte kan/orkar göra något så kommer alla tankar. Tankar på livet och döden, på framtiden, hur det ska bli, med familjen jag och Daniel planerat, kommer vi får några barn? Kommer han att behöva avstå från att bli pappa på grund av mej? Det bränner i mitt hjärta när jag tänker på det... Jag vill så gärna ha fler barn, jag vill så gärna ha barn med Daniel, ska cancer i unga år sätta stopp för den oerhörda längtan?? Tänker mycket på döden också, jag vill inte dö!! Jag vill inte dö ifrån mina barn, ifrån Daniel, ifrån min familj och mitt liv. Jag vill leva, länge, länge, länge.... Oron för att inte bli frisk, för att få återfall, för allt.... Usch, så många tankar jag inte vet vart jag ska göra av.... Hur ska jag kunna/orka bli glad igen, hur ska jag orka se framåt?? *gråter*

 

Linda

13 mars 2011 21:53

Jag förstår dina tankar fullt ut! Att drabbas av cancer när man är så pass ung som vi båda är... ja, det är verkligen inget man önskar sin värsta fiende! Vi ska ju vara mitt uppe i livet och kunna planera för barn, familj och allt sånt där. Inte behöva oroa oss för döden.

Men jag hoppas innerligt att dina behandlingar hjälper bra och att återfall håller sig långt borta!! Vet du något om hur pass aggressiv din cancer är? Är den beroende av hormoner? Her2-positiv? Som tur är så finns det många bra behandlingar att få och de allra flesta blir trots allt friska!

kramar i massor!!

http://lindaskriver.blogspot.com

Liselott

14 mars 2011 07:51

Min cancer är rad 6 på Elston-skalan, 100% östrogenberoende. Hur det är med HER2 verkar dom ha lite svårt för att bestämma sej för.... ensa stunden är jag positiv och ska ha Herceptin, nästa stund ska jag inte ha det.. Dom säger ju att jag ska bli frisk, men mina tvivel är ändå stora...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...