Det närmar sej. Den 10 juni 2011. Dagen då jag skulle ta examen, dagen då jag skulle få börja kalla mej sjuksköterska, dagen jag har längtat efter och kämpat för i 3 år, att få stå på Kinnarps Arena i Jönköping tillsammans med mina plugg-kompisar som jag pluggat, skrattat och gråtit med under så lång tid. Snart är den dagen här. Men jag får inte min examen, jag får inte kalla mej sjuksköterska, jag får inte vara med för jag är inte klar. Allt på grund av cancer och cellgifter. Det gör så j*****a ont!!!   Det är så förbannat jobbigt.... 

Ja, jag VET att utbildningen finns kvar, jag vet att jag får min examen, så småningom. Men det hjälper inte!! För det är NU jag skulle ha den, tillsammans med mina kompisar, det är den 10 juni 2011 som har varit "den stora dagen" under så lång tid. Men så dras mattan bort under fötterna på mej. Examen kommer bli ihop med ett helt gäng folk jag inte känner. Det kommer inte alls bli samma underbara upplevelse som jag hoppats på och längtat efter, Inte alls.

När "alla andra" planerar examensfest, söker ssk-jobb och njuter av att högskoleslitet är över, sitter jag här och mår skit pga behandlingarna och har fortfarande en hel massa kvar att göra i skolan. Visst, om det nu varit mitt eget fel, att jag missat tentor o inte var klar för det... Men så är det ju inte. Allt som sker är helt utanför min kontroll, och jag hatar det. Den bästa tiden i mitt liv förvandlades till den absolut värsta tänkbara.

Nu får jag istället "fira" min icke existerande examensdag med ett läkarbesök på onkologen. 

Mitt liv rasar samma, om och om och om igen. Jag orkar inte mer.

Livet är f**n inte rättvist!   

 

Jeanette

1 juni 2011 09:26

Fy fan vad livet är orättvist. Finns inga bra saker att säga för det är så himla synd om dig!!! Men den dagen du tar examen så tar du den dubbelt, för du har käpat mer än alla andra! Lyckoönskningar till dig, Kram Jeanetet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...