Utslagen blir sakta bättre... har fortfarande en del kvar, men det går åt rätt håll. Skönt! Är dock ohyggligt torr i huden, och det svider som attan när jag smörjer, särskilt i ansiktet. I övrigt är jag ganska nere för tillfället... vet inte varför. Antagligen är det min nuvarande depression i kombination med novembermörkret, brukar alltid ha det jobbigt på hösten. Men men... en dag i taget...

Dag 3 utan Anastrozol, och nu börjar jag märka skillnad. Utlsagen kliar inte lika förbaksat mycket längre och är inte riktigt lika ilsket röda. Det går helt klart åt rätt håll. Skönt!! Fast dumt. Dumt att det blev som det blev. Hade ett par andra saker jag tänkte att utslagen kunde bero på också, men jag har inte ändrat på något förutom att jag har slutat med medicinen. Och det hjäper. Alltså beror det på medicinen. Har läst på lite, och man kan tydligen får väldigt besvärliga hudproblem av Anastrozol... Nu hoppas jag att tiden går fort fram till läkarbesöket den 23:e så jag får veta vad dom har för planer nu! Gillar inte att gå utan medicin...

 Orkar ni med en uppdatering till?   Jaja, jag vet att jag är tjatig om detta här, men jag är glad!!   Det är exakt 2 månader mellan dessa foton. Och som sagt, håret står åt alla håll... Men det får det göra, jag tänker inte gnälla! Bad hair day existerar inte längre, hur illa det än ser ut.   

För att väga upp morgonens trista inlägg om mina mediciner så kommer här en håruppdatering istället! Det tycker jag är mycket roligare. Nu märks det att det nya håret är väldigt lockigt, för det står åt alla håll nu för tiden... ;) Men det gör inget, det får stå åt vilka håll det vill, för nu har jag hår!! Tjohoo!!

Det är två veckor mellan dessa kort.... det har hänt en del även på denna korta tid!

6 veckor är det mellan dessa kort.... Det är så fantastiskt att se skillnaden!! Jag njuter av att numera kunna dra fingrarna genom håret igen, att känna håret i mina händer när jag schamponerar... Underbar känsla!       

När jag fick cellgifter så var det blodpropp, UVI, hudinfektioner och annat otrevligt som avlöste varandra.

När jag strålades blev jag så sårig på stålområdet så det var nära att jag inte fick alla doser jag skulle ha, och strålläkaren var oerhört tacksam den dagen jag gick därifrån och inte skulle komma tillbaka mer.

Nu, när jag "bara" kör antihormonella mediciner och man tycker att allt bara ska flyta på, vad händer då? Jo, jag får en massa kliande utlsag på armar, ben och i ansiktet. Efter samtal med onkologen har jag fått veta att detta beror på Anastrozol-tabletterna. Så det är bara att sluta med dom, omedelbums. Suck och stön.... Har ett läkarbesök bokat om två veckor, då ska vi diskutera framtida medicinering. Visserligen har jag ju fortfarande sprutorna, som tar bort det mesta av östrogenet, men det känns ändå inte bra att tvingas sluta med tabletterna. Inte alls.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ vad jag är trött på saker som strular!! Hela tiden och jämt är det något.

Skulle ju blivit omtejpad i måndags, men så blev det inte eftersom sjukgymnasten var sjuk. Idag satt tejpen inte särskilt bra längre, så ikväll har jag tagit bort den. Och SHIT vilken skillnad det är!!

Ärret är inte alls så djupt längre, strukturerna runt ärret är mycket, mycket mjukare än innan, och det känns tydligt att ärret inte sitter fast lite hårt i underliggande vävnad längre.

Tänk att lite tejp kan göra så mycket, medan jag inte gör något alls.   

Inte för att jag har så mycket att säga, men... *ler* Livet går sin gilla gång. Besöket hos sjukgymnasten igår blev instället för hon var sjuk. Igen. Eller fortfarande, kanske är ett bättre ord. Envist virus hon har åkt på.

På torsdag är det dags för min 2-veckors håruppdatering igen. Det växer så det knakar nu! *gillar* Satt förut och tittade på kortet jag tog på 6 veckor sen.... det har hänt mycket sen dess!

Så mycket annat spännande händer det inte här för tillfället. På gott och ont, kanske. Visst är det skönt när det händer saker, men samtidigt har det senaste året bjudit på rätt många händelser jag kunnat vara utan så just nu är jag rätt nöjd om det inte händer något alls på ett tag.  

Tjohej!

Har haft en lugn vecka, men ändå fullt upp. Barnen har lov denna veckan, dottern är hos ett par kusiner och sonen är med mej. Myyyys att ha honom hemma hela veckan, och kunna göra vad vi vill! Skönt att inte ha några tider att passa, kunna sova när man vill (vilket jag behöver... fattar inte att man kan sova så mycket som jag gör nu!!), åka iväg när man vill, o bara skämma bort oss lite. :)

Häromdagen blev jag tagen för kille. Igen. TACK, liksom!! Jag ser INTE ut som en karl, även om jag inte har kvar mitt långa och tjocka hår. Måste folk kommentera?? O måste jag ta så illa upp? Blir lite trött på mej själv, men jag tar jätteilla vid mej av sådana kommentarer...

I morgon är det dags för massage igen, ska bli SÅ skönt! Något annat som ska bli skönt är rehab-resan jag ska iväg på. Nu börjar jag längta på allvar! Hoppas på att kunna få verktyg sm hjälper mej att ta mej igenom den jobbiga tid jag är mitt uppe i just nu, så jag kan återvända till skolan och livet igen i januari o ha lite mer energi och framåtanda! Något som har gett mej lite energi är att jag idag har fått veta att jag blev godkänd på den tenta jag skrev innan jag blev helt sjukskriven. SÅÅ skönt! Lite lön för allt slit, och ett litet steg närmare en examen. Tjoho!! Nu kan jag andas ut, släppa det bekymret, och fokusera ytterligare lite mer på mej själv. :)