5 december 2011. För exakt 2 år sedan träffade jag min Daniel. Den stora kärleken i mitt liv. Livet vändes från mörkt och ensamt till ljust och fyllt av värme och kärlek. Ungefär ett år senare fick jag cancer, och hela livet vändes upp och ner. Lagom tills det var dags att börja vända det rätt igen blev jag lämnad ensam. Nu sitter jag här, på tvåårsdagen, ensam i mörkret och fryser. Och det känns SKIT!!   Älskade fina Daniel.... jag saknar dej så det värker i hela kroppen! 

Var hos sjukgymnasten idag, för att göra om lymftejpningen. Tog upp manuellt lymfdränage-behandling med henne, fick tips om det på Brännö. Och visst, det var en behandling jag kunde få. Men egentligen var jag inte en kandidat för det enl. sjukgymnasten, för den behandlingen brukar bara göras på personer som är mer svullna än jag. Själv tycker jag att jag är jättesvullen... men jag har ju inget att jämföra med (förutom min normala arm), så jag ska väl inte säga något. Men samtidigt sa hon att eftersom jag har problem med svullnad under armhålan och på bröstet och håller på med behandlingen med lymftejp så kan det nog vara bra att göra en intensivbehandling med manuellt lymfdränage. Dessutom känner jag själv att armen blir sämre, och handen har svullnat mycket mer på sista tiden. Jag tappar kraft i armen, och det känns inte bra. Så en intensivbehandling med lymfmassage och lindning av armen ska påbörjas 9 januari. :) Efter behandlingen ska vi mäta armen igen, och beställa nya kompressionsstrupor. Det jag har nu funkar skapligt, men är inte optimala. Troligtvis behöver jag något annat material eller så, och kanske till och med en annan storlek efter behandlingen! Hoppas kan man ju alltid göra. Det är ju viktigt att det blir bra! Jag måste bli bättre på att inte stå ut med att det bara är skapligt ok, utan säga ifrån så det blir riktigt bra! Ifrågasätta, och ställa krav. Inte nöja mej med något som jag inte är 100% nöjd med.

Har haft en rätt bra dag för övrigt. Lite intensiv, men helt ok ändå. Känner att jag har kontroll på läget idag, och det känns fint!

Skrev ett långt blogginlägg, men det försvann... Störigt!!! Jaja, nu var det ju så här det blev, så det är bara att börja om igen.

Nu har jag kommit hem ifrån en cancer-rehabilitering på Brännö i Göteborgs skärgård. Åkte i måndags. Fokus har varit psykologisk bearbetning och att hitta sina inre krafter och resurser. Ååå, vad jag har haft det bra! Har träffat nya underbara människor, både övriga deltagare och ledare. Visst har det varit jobbigt att jobba så med sig själv, att gräva så djupt inom sig och alla känslosvallningar som varit. Men samtidigt har det varit väldigt skönt och oerhört befriande! Jag har under dessa dagar fått så mycket närhet, kärlek, omtanke, trygghet och värme från alla jag mött. Jag är otroligt tacksam för att jag fått denna chansen och jag önskar att alla fick åka på detta. Nu sitter jag här hemma i soffan med mer glädje, lugn och framtidstro än jag trodde att jag någonsin skulle få/kunna känna igen.

Ni som är nyfikna på vad det är för kurs jag varit på kan läsa mer på www.livslust.net

När jag kom hem väntade några brev på mig. Bland annat ett brev som informerade om att jag blivit beviljad 2 veckors vistelse på Mössebergs Kurort för behandling av mitt lymföden. TJO vad glad jag blev!! Ser fram emot det jättemycket!

Har fått en kallelse till mammografi/UL också. Usch, det är inte klokt att det snart har gått ett helt år sedan diagnosen.... Det har gått fort. Men ändå inte. En lite märklig dubbel känsla. Men det ska bli väldigt skönt att få det gjort! Så kan jag se framåt mot rekonstruktionen sen. Längtar ungefär hur mycket som helst efter den dagen då jag blir hel igen! För jag är inte hel nu. Eller, jag KÄNNER mej inte hel i alla fall. 

Det är så härligt att ha katterna här nu. Levande ljus. Mys på högsta nivå! Har även blivit lite inspirerad till att använda juicepressen igen, så jag handlade massa frukt och grönsaker på väg hem idag. Nu sitter jag här och smuttar på en härlig juiceblandning av gurka, tomat, babyspenat, morot, grapefrukt, hallon, blåbär, kiwi, plommon, päron och clementiner. Mums filibabba!

Eller, sjukhusbesök, kanske jag ska skriva. För jag har avverkat mer än bara läkarbesök. Har varit hos sjukgymnasten och blivit omtejpad, och varit på sjukhusbiblioteket och samlat på mej böcker. Dessutom träffar jag alltid på en och annan gammal arbetskamrat när jag är på onkologen, så det blir lite prat. Trevligt!

Men läkarbesäket då. Nu ska vi se om jag får någon reda i allt det här. Först mina mediciner. Från börjar var det ju meningen att jag skulle äta Tamoxifen som antihormonell behandling, men eftersom jag haft blodpropp så gick inte det (Tamoxifen ger ökad risk för blodpropp). Då fick jag istället Zoladex (spruta) och Anastrozol (tabletter). Zoladex har jag haft sen jag började med cellgifter, och skulle bara ha den under cellgiftsbehadnlingen, för att skydda äggstockarna. Men nu blev det alltså fortsatt med sprutan och tillägg av tabletter. För två veckor sedan fick ja sluta med Anastrozol pga. biverkningar i form av en kraftig hudreaktion med utslag och klåda. Väldigt o-bra. Nu har min läkare på onkologen pratat med någon högt uppsatt person inom området, och dom har kommit fram till att Zoladex+Anastrozol är en för tuff behandling för min tumörtyp. Visserligen var mina tumörer väldigt känsliga för östrogen, men inte för progesteron. Då är den här behandlingen alldeles för mycket och för tuff. Så dom tycker att jag ska skippa sprutorna och börja äta Tamoxifen ändå, som det var tänkt från början. Ska dock få komma till någon medicinläkare och göra ett koagulationstest på mitt blod först, för säkerhets skull. Inte för att dom tror att jag har någon koagulationsrubbning, min blodpropp berodde ju på min PICC-line. Men ändå, för säkerhets skull. Fick också veta att risken att få blodpropp av Tamoxifen är ungefär lika stor som att få blodpropp av p-piller. Och p-piller har jag ju ätit ett antal år utan problem, så... Men, jag fortsätter med Zoladex så länge, och så har onkologen skickat remiss till den här medicinläkaren, så blir det nytt onkologbesök sen när dom vet hur dom ska göra.

Dessutom skickas remiss till mammografi/ultraljud, det är ju snart ett år sedan diagnosen. Sen blir det visst en gång till om ett halvår, om jag förstod saken rätt. O det gör inget, dom får gärna kolla hur många gånger dom vill!

O nu till det roligaste av allt, bröstrekontruktion! Jag har hela tiden varit inställd på att en rekonstruktion inte skulle vara aktuell förrän tidigast 1,5 år efter avslutad strålbehandling, dvs. framåt våren 2013. O så får jag veta idag att det är 1 år efter operation som gäller... O det är ju snart!! Så nu är även en så'n remiss skickad. TJOHO!! Det enda som behöver göras är mammografi/ultraljud innan, för att kolla så inget ser konstigt ut eller att det växer fula celler som inte ska vara där. Sen är det fritt fram! Vet inte hur lång tid det tar från att remissen är skickad tills man får konsultation och operation, men ändå... det är på gång nu!! O jag behöver inte vänta så länge som jag trodde från början, och jag är så glaaaaaaaaaad!

Det känns som om jag är på väg att bli en hel människa igen efter detta år från helvetet, och just nu mår jag bättre än jag har gjort på länge. Det känns så BRA!   

Ja, jag tröttnade på mitt gråa hår, så nu är det färgat! Eller, tonat, kanske.. Det ska hålla 6-8 veckor. Mellanbrun heter färgen, själv tycker jag det blev.... brunt.   Mellan, eller mörkt... vart går gränsen? Men jag är SÅ nöjd! Känns så mycket fräschare än innan. Så här blev resultatet!

Tittar mej i spegeln. Det börjar bli mycket hår nu! Men det är så... grått! Inte allt, men väldigt mycket.. Undrar just om det bara är detta första som är så mycket grått, att det är mer färg på det som växer ut framöver? Eller är det helt enkelt så att jag har blivit så mycket mer gråhårig under dessa månader? I så fall blir jag ju ledsen på riktigt..... och kommer färga håret betydligt tidigare än jag från början hade tänkt. För det här är ju riktigt deprimerande.... som om man inte var nedstämd nog i novembermörkret, liksom..... Behöver något som piggar upp!

Fy sjutton vilken jäkla tråkhelg jag har haft! BLÄ!! 

Slarvar med min sjukgymnastik.... inte bra. Det måste bli ändring på det nu! Under eftermiddagen idag har jag haft ett larm varje timma, så jag kommer upp ur soffan och rör lite på mej. Ska nog fortästta med det när jag är hemma, så jag får gjort mina rörelser, annars blir det inte av.

I morgon ska jag agera moraliskt stöd åt dottern som ska få en vaccination av skolsköterskan. Har ingen aning om vilke tid på dagen det är dags för sprutan, så jag får väl se till att ta mej ur sängen i skaplig tid på morgonen o traska iväg. 

I övrigt så ser jag fram emot veckans läkarbesök på onkologen! Ska bli intressant att få veta vad dom har tänkt att jag ska medicinera med nu när jag inte klarar av Anastrozol. Gillar inte att gå omedicinerad.... Eller, medicin har jag ju, i form av sprutorna. Men jag har ju ändå mer östrogen i kroppen är vad det är tänkt att jag ska ha, i och med att jag fick sluta med tabletterna.

Nä, nu börjar det bli riktigt mörkt ute! Och således väldigt mörkt inne.... Dags att tända lite ljus! Man får försöka mysa till det så gott man kan.

Igen! Den där latmasken är en envis jäkel... Latmasken är inte välkommen här! Det har den inte varit på länge, jag har kört ut den flera gånger, men den kommer alltid tillbaka... *gah* Dags att sätta ner foten på allvar tror jag minsann...

Igår blev det 4,4km promenad. Härligt solsken ute, det var riktigt ljuvligt!

Idag tog jag samma 4,4km-promenad. Dock utan solsken.... Mulet idag, och regnet hängde i luften. Men det gjorde inte så mycket det var riktigt skönt ändå! Efter lunchen åkte jag till simhallen för att inviga min nya baddräkt med protesficka. Gissa om det gick bra att simma!   Hela 2500 meter blev det idag! *stolt* Hade gärna simmat lite till, men vågade inte. Vet ju inte hur armen reagerar när jag simmar så långt, har ju "bara" simmat 2000 förut.

Nu är det i alla fall dags för lite mat, ett stort glas vatten o så lite kaffe som avslutning. Kvällen ägnas åt tv-tittande, känner att jag har gjort tillräckligt idag!

I morgon väntar besök hos både sjukgymnast och massör.