Utslagen blir sakta bättre... har fortfarande en del kvar, men det går åt rätt håll. Skönt! Är dock ohyggligt torr i huden, och det svider som attan när jag smörjer, särskilt i ansiktet. I övrigt är jag ganska nere för tillfället... vet inte varför. Antagligen är det min nuvarande depression i kombination med novembermörkret, brukar alltid ha det jobbigt på hösten. Men men... en dag i taget...

 

Birgitta

15 november 2011 22:21

Hej Lisse ,mår inte så bra utav detta mörker heller.Sakna dig så på f.b., man blir så van vem som ska vara där.Har ju inte tagit in så många vänner heller vill veta vad det är för folk.Hoppas du snart känner dig redo att komma tillbaka..ha det så bra du kan KRAM

Liselott

16 november 2011 13:31

Tack, Birgitta, gulligt av dej! Jag kommer tillbaka så småningom, behöver bara en liten paus för att komma ikapp lite. Kram!

 

karin

16 november 2011 13:25

Häng i.. klappa lite på din fina kalufs så känns det kanske bättre. Fantastiskt vad det växer !!

Styrkekram

http://allt-flyter.blogspot.com

Liselott

16 november 2011 13:33

*ler* Ja, det är helt otroligt! Så härligt känsla att dra fingrarna genom håret. :) Sist jag gjorde det, månadsskiftet februari/mars, lossnade allt... Nu går jag och drar lite i håret bara för att känna att det faktiskt sitter fas, det ÄR på riktigt! ;) Kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...