en alldeles underbar helg hos min älskling! Efter en jättejobbig vecka var det sååå skönt att träffa honom igen. Dessutom har jag varit gladare än på länge, antagligen tack vare fredagens kuratorsamtal. Det har helt enkelt varit en helg då vi kunnat ladda batterierna och bara haft det bra, utan att prata massa tråkigheter och gråta ut hos varandra. Visst är det skönt att göra det ibland också, men inte varje gång vi ses... Vi behöver få vara lite glada och bara umgås som vanligt ibland också, det är värt jätemycket! Och välbehövligt för relationen.

Har varit rätt trött och seg i kroppen denna helgen, det märks att gifterna jag får tar ut sin rätt... Blir anfådd för minsta lilla uppförsbacke eller trappa känns det som, och orkar inte så mycket. Skitjobbigt! Behöver lära mej att ta det lite lugnare de gånger jag är ute och går, är ju van att gå långt och relativt fort. Om jag nu drar på i tempo som jag brukar göra så kroknar jag rätt fort.... dock kommer jag inte på det förrän det är för sent. Ska verkligen skärpa till mej och tänka mej för under kommande promenader! Det verkar som det ska bli fint vårväder i flera dagar framöver så det blir nog några kilometers promenerande. Behöver verkligen det, för jag sitter bara i soffan hela dagarna. Det är både långtråkigt och går illa åt ryggen och axlarna känner jag. Barmark, sol och plusgrader är perfekt för att vara ute!   Har under helgen dragist med en envis huvudvärk som inte vill släppa.... Har mer ont nu än tidigare. Blä!! Det enda som hjälper i medicinväg är Ibumentin, och dom tabletterna får jag inte ta. Har försökt med både kaffe, vatten, vila och massage, men det hjälper inte. *suck*  

sannerligen inte långtråkigt! Dagen har gått i en rasande fart. Efter att barnen gått till skolan blev det frukost bestående av pizza från igår som jag inte orkade äta upp då. Gillar när det blir pizza över! Sen en sväng till vårdcentralen för omläggning av min PICC-line. Är lite förutndrad över att de som öppnar dörren vid ambulansintaget, där jag får gå in för att slippa sitta i väntrummet bland en massa smitta, är lika frågande och undrande varje gång man kommer, trots att alla som är så infektionskänsliga som jag är får gå den vägen.... tycker att dom borde veta hur läget är när man ringer på där....

Efter vårdcentralen var det bara att åka hem och slänga i sen lite mat, o sen iväg till sjukhuset för ett första samtal med kurator. Ååååå, vad det var skönt att prata med henne!! Särskilt nu efteråt. Längtar redan till nästa gång!    Nu har jag fått lite ny positiv energi, så nu ska jag njuta allt jag orkar av myshelgen med älskade särbon som jag har farmför mej. Vi firade ettårig förlovningsdag förra helgen, men vi sågs inte då efersom jag just fått cellgifter. Så vi ska passa på att fira lite denna helgen istället, och njuta av varandras sällskap nu när vi inte har setts på två veckor. Usch, avskyr verkligen distansförhållanden..... och särskilt nu när livet är så upp och ner som det är. Men men, det är inte så mycket att göra åt det i nuläget, bara att göra det bästa av situationen. Det kommer ju att bli bättre sen, när alla mina behandlingar är över och jag kan plugga färdigt. Då kan vi återigen börja tänka på att flytta ihop. De planerna ligger ju lite på is just nu, men de ska återupptas sen.   

som jag bara "slösat" bort. Idag har jag inte gjort någonting. Inte ett dugg, faktiskt. Bara suttit vid datorn, och lyssnat på musik. Och mått ganska bra. Borde pluggat lite, och tänkte göra det. Men nej, jag kom liksom aldrig igång. Och jag har inte ens dåligt samvete över det. Inte alls. Jag har inte haft långtråkigt eller tyckt dagen varit jobbigt. Det har bara varit så skönt att inte göra någonting. Så därför tänker jag fortsätta med det ett par timmar till innan jag lägger mej och sover! I morgon har jag flera saker på schemat, så dagen lär försvinna rätt fort. Skönt, för då blir det fredagsmys lite fortare!   

Alltså, förmiddagen var helt ok. Efter att barnen gått till skolan och jag ätit min frukost så satte jag mej och pluggade. Gick riktigt bra! Läste en hel massa och kände mej nästan lite duktig, var på gott humör. Men på eftermiddagen vet jag inte vad som hände... Humöret vände, kände mej bara ledsen och nere, och hade sååååå långtråkigt. Ingenting kändes kul.... Är så trist att bara vara hemma hela tiden, men orkar inte ge mej iväg på något särskilt. Bara funderar på hur det ska bli sen när tentorna är över och jag är sjukskriven på heltid.... Jag menar, jag håller på att gå åt av tristess redan nu, och då har jag ändå en massa plugg att tänka på. HUR ska det gå sen när jag inte har skolan längre?? Kan ju inte jobba, och är mer eller mindre infektionskänslig hela tiden så jag måste hålla mej borta från alltför mycket folk. Jag kommer bli fullständligt knäpp i huvudet om jag ska ha det så!!   

Ikväll sitter jag bara och längtar efter min älskade särbo. Ååååå vad jag behöver hans famn!! Hans närhet, hans värme och hans lugn... Avskyr distansförhållande.... och särskilt i den situation vi är i nu... Om det ändå var lite kortare avstånd mellan oss, så man kunde åka över en eftermiddag eller bara för en kväll mitt i veckan när saknaden blev för stor... Men det går inte. Får snällt försöka klara mej till helgen! Men gissa om vi ska mysa lite extra till helgen!   

Tidigare ikväll fick jag besök av min fd. granne. Hon ville bara komma över och kolla läget med mej. Gulligt av henne! Blev så glad, det är så skönt när någon hör av sej. Jag är väldigt sällskapssjuk, men orkar inte alltid ta kontakt och höra av mej till folk även om jag vill. Vi stod och pratade en lång stund, vi träffas väldigt, väldigt sällan, trots att det bara är några hundra meter mellan oss. Det värmer så gott att veta att hon tänker på mej, trots att hon själv lever ett tufft liv. Vi har delat mycket, hon och jag, både glädjeämenen, sorg och livets allmäna baksidor.

en granska bra dag idag. Vaknade utsövd, efter en natt med sömntabletter (TUR att dom finns!!). Skickade barnen till skolan, tog det lugnt en stund, och sen iväg till Borås. Hämtade mina peruker, sen en sväng till sjukhuset och hämta min bröstprotes. Äntligen kan jag slänga ut den där lilla mjuka dunkudden jag stoppat upp BH'n med sen operationen! Är inte alls sams med den, och den ser inte klok ut heller... Men nu så, nu ser jag nästan ut som vanligt när jag har kläder på mej, även om kläderna är lite tighta. Skönt!   

Sen blev det en liten tur på sta'n. Först lite lyx med mat på MAX. Inte för att jag orkade äta upp allt, magsäcken har nog krymt en del dessa dagar. Men ack, så gott det var! O så en sväng på Eko för att köpa hårspännen att sätta upp perukhåret med ibland. Lite kattmat följde med också. Sen hem och ta det lite lugnt en kortis innan barnen kom hem.

Jag och sonen har haft så roligt här i eftermiddag! Han satt i mitt knä i soffan, och vi pratade och skrattade jättemycket, vet inte om han och jag har gjort det så mycket förut. Jag och dottern kan få riktiga skrattanfall ibland, men inte jag och sonen, vad jag kan minnas. Riktigt roligt var det i alla fall, och sonen sa att han inte haft så här roligt på åratal.   

Har pluggat lite också, behöver ju snart sätta fart med det som jag ska lyckas få godkänt på tentan som närmar sej lite för fort..... Bara två veckor kvar nu, ju..   

Igår tog jag mej i kragen och ringde till sjukhusets kurator. Har inte velat göra det förut, har känt att jag haft kontroll på läget ändå. Och det har gått bra. Tills nu. Nu har jag ingen kontroll längre, och alla tankar och funderingar far åt alla håll och kanter. Ska träffa kuratorn på fredag, och det känns fakriskt riktigt skönt att ha detta framför mej. Trodde inte det, har aldrig tyckt om att prata med någon utomstående så förut. Men någon gång måste man inse sina begränsningar, och att man inte kan ösa ur sej precis allt på närstående. Det måste finnas någon annan också. Någon som kan bolla lite tankar, någon att gråta ut hos och ösa ur sej en massa skit på, någon som har betalt för det! *ler* Så kan man använda sina nära och kära till de bra stunderna istället, och inte slita så på relationerna, vilket jag är rädd för att jag gör ganska ordentligt...

har jag varit i Borås och hämtat min peruk. Är sjukt nöjd!   

Ja, idag mår jag bara illa, hela tiden... Inte vet jag vad jag ska äta heller, inget smakar och allt vänder sej i magen på mej. Usch och fy... känner mej så nere, orkar inget, vill inget och mår skit..    Undrar om det beror på penicillinet jag äter... Vill inte må så här längre!! Det är så frustrerande att inte få må liiiiite bra i alla fall, gnäll, gnäll och åter gnäll.... Känns som det är det enda jag gör nu för tiden, bara gnäller och gnäller.

som jag inte vet vad jag ska göra med eller hur jag ska reda ut.... när jag sitter hemma och inte kan/orkar göra något så kommer alla tankar. Tankar på livet och döden, på framtiden, hur det ska bli, med familjen jag och Daniel planerat, kommer vi får några barn? Kommer han att behöva avstå från att bli pappa på grund av mej? Det bränner i mitt hjärta när jag tänker på det... Jag vill så gärna ha fler barn, jag vill så gärna ha barn med Daniel, ska cancer i unga år sätta stopp för den oerhörda längtan?? Tänker mycket på döden också, jag vill inte dö!! Jag vill inte dö ifrån mina barn, ifrån Daniel, ifrån min familj och mitt liv. Jag vill leva, länge, länge, länge.... Oron för att inte bli frisk, för att få återfall, för allt.... Usch, så många tankar jag inte vet vart jag ska göra av.... Hur ska jag kunna/orka bli glad igen, hur ska jag orka se framåt?? *gråter*