hatar allt.... hatar mitt liv, hatar min kropp, hatar alla som så klämkäckt talar om för mej att "tänk positivt! Tänkt på framtiden! Bara operationen är över så blir allt bra!!" 

Det blir inte bra.... Det blir aldrig bra!! Även om jag blir frisk igen, så blir det aldrig bra. Det är min kropp som är sjuk, det är min kropp som måste bli av med en del, det är jag som alltid, resten av livet, kommer att ha en påminnelse av allt detta genom operationen och ärret, protesen. Det är jag som kanske inte kan få barn igen. Det är jag som måste leva resten av livet i ständig rädsla för återfall. Det är jag som måste leva resten av livet i rädsla för att dö ifrån mina barn. Dessutom måste jag alltid orka prata med folk, jag måste alltid orka skriva till folk. Och helt plötsligt finns det INGET annat i hela världen som folk kan prata med mej om, förutom min cancer. Men hallåååååå!!

Om jag ens blir frisk efter operationen, finns ju inga garantier för det....

HATAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!! 

Ja, ungefär så känns det. Det är inget speciellt med den här dagen. Hoppades på en kallelse från sjukhuset idag, men nej.... det kom ingen. Så jag fortsätter göra det jag övat på i drygt 6 veckor nu.... jag fortsätter att VÄNTA!! *suck*

Nåja, lunchmaten är i magen, köket avröjt, diskmaskinen igång, 2 portioner mat i frysen, kaffet kokar, busbarnen spelar Nintendo och lever rövare. Livet är med andra ord ganska precis så som det ska vara! Förutom denna evinnerliga väntan, då.... Men jag försöker att ignorera den nu.... låser dörren så den inte kommer in, vill inte ha den på besök idag! Var tillräckligt knäckt av allt igår kväll så jag ville bara gömma mej någonstans och aldrig mer komma fram.

Massa kramar! <3

Ja, det känns så idag. Trots det totala kaos jag lever i så känns det ändå som att mycket har fallit på plats idag, saker och ting löser sej på det sätt som går.. Fick tag på en sköterska på dagkirurgen i morse. Nu verkar det som att jag kan få operationstid den 12:e istället för den 17:e som jag fick besked om förra veckan. Herre gud, att jag inte bröt ihop totalt när dom sa den 17:e.... Skulle inte fixa att vänta så länge, orkar inte!! Men som sagt, det lutar åt den 12:e. Är inte helt 100% säkert än, men vi får se.. Har också fått koll på hur jag ska göra med skolan om jag nu skulle få för mej att jag vill ta studieuppehåll första halvan av terminen, har fått koll på CSN också. Nu har jag ju ändrat mej och tänker inte ta studieuppehåll. Men sen vet man ju aldrig, jag kanske mår så dåligt efter operationen att jag inte orkar plugga alls. Men som det känns i dagsläget kommer jag plugga det jag orkar, utan alltför höga krav på mej själv. Till på köpet så jag min kära särbo varit på vårdcentralen och fått hjälp med sömntabletter. Han sover så gräsligt dåligt, ofta nästan ingenting på nätterna. Han har ju lika mycket oro, tankar och funderingar som jag. Men nu har han som sagt fått sömntabletter, samma sort som jag fick på bröstmottagningen. Han behöver ju också kunna sova, det är väldans viktigt om vi ska kunna stötta varandra genom den här krisen och det vi står inför. Hualigen, kan inte någon väcka mej ur mardrömmen????? Men ändå.... trots mardröm och kaos, idag är det en ganska bra dag. Än så länge, bör väl tilläggas....   

till centraloperationens planeringsenhet för att höra om jag blivit uppsatt på operationstid än, eftersom jag inte fått någon kallelse idag heller. Men nej, ingen op-tid finns på mej!! *gah* Jag tror jag blir tokig!! Dagkirurgen har stängt, o öppnar nästa vecka. Hon jag pratade med i telefon kollade på deras tider, o det första som finns är 17 januari. Fatta, 17 januari!!!!!!!!!!! Det är ju nästan 3 veckor kvar dit!! *gråter* Men hon kunde ju så klart inte boka in mej på den tiden, utan jag får ringa dagkirurgen på måndag morgon o höra mej för. Vänta, och vänta, och vänta, och vänta.... Först fick jag vänta en vecka från att jag var på vårdcentralen när jag upptäckt knölarna i bröstet tills jag fick tid på bröstmottagningen. Sen ytterligare 3 veckor innan jag fick komma dit. Nu har jag väntat drygt en vecka på att få operationstid, och ska tydligen behöva vänta minst 3 veckor till. Jag vill inte mera nu!! Lägger ner livet, jävla skit-cancer!! Jag orkar inte mer nu, är knäckt av allt redan som det är, o sen ska man behöva vänta.... Vill bara få operationen gjort och sjukdomen ur kroppen så jag kan återgå till mitt liv igen.

Nu är det inte roligt längre.... Sitter och väntar på operationstid. Vet att det blir snart, men inte exakt när. 3 dagar före julafton fick jag beskedet att jag har bröstcancer. Att få den diagnosen när man bara är 32 år är inte så vanligt. Jag är en ovanlig person! Fast det visste jag ju redan... ;) Nu väntar jag alltså på operationstid, hela bröstet ska tas bort, sen får vi se vad som händer. Funderar mycket kring det praktiska just nu, med sjukskrivning och jobb. Har bestämt mej för att ta studieuppehåll i alla fall första halvan av vårterminen, kommer inte att orka pressen från skolan mitt i allt detta. Förhoppningsvis jag jag dra igång pluggandet igen v.14 och köra som vanligt sista halvan av terminen. Var ju meningen att jag skulle ta min examen i juni, men nu blir det inte så.... Något jag sörjer ofantligt mycket. Men samtidigt... vad spelar det egentligen för roll? Om jag tar examen i juni, eller om jag får vänta till december? Huvudsaken är ju att jag blir opererad, att jag blir friskt och att jag blir klar med utbildningen någon gång, ett halvår mer eller mindre är ju strunt samma i sammanhanget. Det jag mest oroar mej för just nu är hur tusan man ska få ekonomin att gå ihop.... Men det får lösa sej på något vis, som allt annat, önskar bara att jag visste hur.

Snö, snö och åter snö.... Kan det aldrig sluta snöa?? Är så gräsligt trött på snö... men vad hjälper det? Det fortsätter att snöa i alla fall.. Var ute en sväng och skottade förut, vi får väl se om jag orkar en sväng till, annars får det vara till i morgon.

I morgon, ja..... då tänkte jag ju åka iväg och shoppa lite! Inte för att det är kul, utan för att jag måste, är så illa tvungen. Vore ju kul om det slutade snöa då, vill inte ge mej ut och köra 15 mil på snömoddiga vägar med ett gäng idioter som tror man kan hålla samma snabba hastighet oavsett väglag...

Mår inte bra idag. Mentalt. Har inte gjort det på ett tag, mycket oro i kroppen.... och efter ett tungt besked 3 dagar före jul har det inte direkt blivit bättre..... Lever en dag i taget, eller kanske en timme i taget, det är så man får göra.

Kram

Hemkommen efter att ha firat en mysig jul med min familj, mina föräldrar o lite annat folk. Härligt!! Mammas julmat är ju det bästa man kan äta!   Nu är jag hemma igen, barnen firar jul med sin pappa idag, och min kärlek har åkt hem. Eg. skulle han stanna till i morgon, men det snöar här så vi bestämde att han skulle åka idag istället. Vet ju inte hur vägarna ser ut i morgon, o dessutom mindre trafik idag än i morgon. Lite ensamt och trist känns det allt, men ändå lite mysigt.... Ett glas vin, mysmusik, lite tända ljus, jag och min dator, o så ena katten i knät. Inte så illa! 

.... eller inte!! Ska försöka ha en bra jul i alla fall... Livet är så j****a orättvist!!! Det finns verkligen inget slut på eländet.... Som jag skrev härom dagen, jag måste vara förföljd av någon förbannelse, jag ska bara inte få ha det bra, så enkelt är det. Den ena skiten efter den andra, och det blir bara värre och värre hela tiden!!