Nu är det inte roligt längre.... Sitter och väntar på operationstid. Vet att det blir snart, men inte exakt när. 3 dagar före julafton fick jag beskedet att jag har bröstcancer. Att få den diagnosen när man bara är 32 år är inte så vanligt. Jag är en ovanlig person! Fast det visste jag ju redan... ;) Nu väntar jag alltså på operationstid, hela bröstet ska tas bort, sen får vi se vad som händer. Funderar mycket kring det praktiska just nu, med sjukskrivning och jobb. Har bestämt mej för att ta studieuppehåll i alla fall första halvan av vårterminen, kommer inte att orka pressen från skolan mitt i allt detta. Förhoppningsvis jag jag dra igång pluggandet igen v.14 och köra som vanligt sista halvan av terminen. Var ju meningen att jag skulle ta min examen i juni, men nu blir det inte så.... Något jag sörjer ofantligt mycket. Men samtidigt... vad spelar det egentligen för roll? Om jag tar examen i juni, eller om jag får vänta till december? Huvudsaken är ju att jag blir opererad, att jag blir friskt och att jag blir klar med utbildningen någon gång, ett halvår mer eller mindre är ju strunt samma i sammanhanget. Det jag mest oroar mej för just nu är hur tusan man ska få ekonomin att gå ihop.... Men det får lösa sej på något vis, som allt annat, önskar bara att jag visste hur.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...