var ingen bra dag. Inte alls.... Såg fram emot att åka till skolna på föreläsning, som skulle handla om cytostatika. Tänkte att det skulle gå ok. Men det gjorde det inte. Dels var föreläsningen inte upplagd riktigt som jag hade hoppats på, och dessutom blev det för mycket för mej med allt prat om cancer, cytostatika och biverkningar. Att prata biverkningar som trötthet och illamående när jag sitter och mår lite halvtaskigt gjode att jag nästan fick gå ut en stund..

Men jag fick i alla fall träffa mina goa vänner över en lunch! Det är guld värt.  

Resan till och från Jönköping blev fysiskt mer påfrestande än jag hade räknat med. Bara att inse att jag är långt ifrån pigg och alert.. Allt som hänt under dagen gjorde att jag rasade ihop hemma i soffan, allt kändes skit och många tårar fälldes...

Men jag får väl stå ut med att ha sådana dagar ibland! Nästa gång jag ska till slolan är det tenta, och då ska jag väl förhoppningsvis ha återhämtat mej lite mer så jag i alla fall fysiskt är lite piggare.   Sen tar ju en tenta rätt hårt på den mentala biten, så det är bara att räkna med ett bryt efteråt.

Idag ska bli en bättre dag! För det har jag bestämt.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...