Har ju under året som gått varit totalt bortkopplad från omvärlden och verkligheten. Sedan i måndags är jag tillbaka i verkligheten igen. Från att ha varit helt bortkopplad till att vara mitt i kaoset bara över en natt... Och jag älskar det! Sen om det är så smart att gå från helt sjukskriven direkt till fullt pluggande..... det förtäljer inte historien. Tyvärr är det ju så att man som student inte har något val. Antlingen är man hemma på heltid, eller så pluggar man på heltid. Något mellanting finns inte. Nåja, än så länge känns det bara positivt, och trots att det inte är samma människor kvar i skolan nu som när jag pluggade innan jag blev sjuk så känns det ändå som om jag aldrig varit borta nu när jag spenderat några normala dagar där. Hälsohögskolan är mitt andra hem! ;)

Så, efter 5 dagar ute i verkligheten är jag trött. Trött, trött och åter trött. MEN!! Det är en normal trötthet!! Inte cyto-trötthet, inte strålnings-trötthet, inte depessions-trötthet, utan helt vanlig, normal jag-har-haft-en-fullspäckad-vecka-trötthet. Och det är SÅÅ skönt!