Internet är bra. Till mycket. Tvyärr kommer man till tillfällen då internet INTE är bra! Då det bara putter omkull en... när man redan innan har lite taskig balans. Därför har jag ikväll tagit beslutet att dra mig undan lite från olika nät-fourm... Alltså, jag fattar att inte alla människor tycker som jag, att inte alla skulle ta samma beslut som jag. Men att så fullständligt trycka ner en person pga åsikter/beslut, när man inte känner pesonen i fråga utan bara sett några få inlägg man skrivit på ett nätforum.... Nej, då tackar jag för mig och lägger ner. Jag har bättre saker för mig än att lägga energi på negativa/tråkiga saker. Jag ska leva. Jag ska tillbaka till den glada tjej jag var innan helvetet på jorden brakade lös.

KRAM på er!

Fick just en remissbekräftelse från Plastikmottagningen på Sahlgrenska. Min bröstrekonstruktions-remiss är mottagen, och väntetid för bedömning är 2-3 månader. Gott att få veta! Sen hur lång tid det tar från bedömning till operation.... det återstår att se.

Ja, idag var det alltså dags, första mammografin och ultraljudet efter diagnosen för snart ett år sedan. Det gick rysningar genom kroppen när jag gick in genom dörren... Hamnade i samma rum på både mammografin och ultraljudet som förra året. Dock var hela kalaset snabbt avklarat, och läkaren sa att hon inte såg några konstigheter. Hon kunde se ärrbildning efter operationen och strålningen = inget konstigt. Hon såg också att det fanns ödem (vätska i vävnaden) = inget konstigt. Ååå, det kändes SÅÅ skönt att få höra detta! Det innebär att jag är klar för rekonstruktion så fort det har gått 1 år efter operationen, och så fort plastikkirurgerna har tid att operera mej. Tjohoo!!!

Sen var det dags att träffa sjukgymnasten igen och bli omtejpad. Tejpen gör sitt jobb, det går sakta men säkert framåt. Otåliga jag tycker dock att det inte händer något alls.... *ler* Tålamod!!

Sen in på onkologen för att ta blodprover, koagulationsutredning. Proverna fick inte tas på vårdcentral eller sjukhusets lab, utan skulle tas av personalen på onkologen. 5 rör... som skickas till Sahlgrenska för analys. Telefontid med min läkare fredag nästa vecka för svar. Sen får jag förhoppningsvis börja knapra Tamoxifen! O får jag göra det innebär det att jag slipper fira julafton ihop med Zoladex-sprutan, o det gråter jag inte över! Har hittills tagit 11 sådana där gräsliga sprutor... Tyckte riktigt synd om uskan som tog blodprov på mej. En tjej jag jobbade lite ihop med förra sommaren när jag jobbade på avdelningen. Hon blev så nervös när hon skulle ta prov på mej, bara för att jag snart är färdig ssk. ;) Lugnade henne med att "idag är jag bara patient". Fast jag vet inte om det hjälpte.. ;) Men hon lyckades få blod i alla rör i alla fall, och hon behövde bara sticka en gång. :)

Efter detta traskade jag iväg till kuratorn och pratade en stund. Första gången jag har varit där utan att gråta! :) Tycker det var riktigt trevligt att gå dit utan att känna att man behövde prata om något som tynger. Idag var det mest livet och framtiden i största allmänhet. Och den ser jag positivt på just nu.

Ja, så mycket kan man hinna med på en förmiddag på sjukhuset! Det gäller att vara effektiv.. ;) Naturligtvis hann jag prata lite med en annan gammal arbetskamrat också, kan ju inte gå in på onkologmottagningen utan att träffa på någon jag jobbat med på avdelningen. På gott och ont...

I morgon är det dags. Mammografi och ultraljud. Usch.... Alltså, jag är inte ett dugg orolig inför själva undersökningarna, tvärt om. Det ska bli skönt att få det gjort. Men blotta tanken på vad som hände sist jag var där.... dagen då jag fick min diagnos.... det gör att ångesten dyker upp och det kryper i kroppen på mej.... Ska försöka stänga av hjärnan när jag går in på sjukhuset i morgon.

5 december 2011. För exakt 2 år sedan träffade jag min Daniel. Den stora kärleken i mitt liv. Livet vändes från mörkt och ensamt till ljust och fyllt av värme och kärlek. Ungefär ett år senare fick jag cancer, och hela livet vändes upp och ner. Lagom tills det var dags att börja vända det rätt igen blev jag lämnad ensam. Nu sitter jag här, på tvåårsdagen, ensam i mörkret och fryser. Och det känns SKIT!!   Älskade fina Daniel.... jag saknar dej så det värker i hela kroppen! 

Var hos sjukgymnasten idag, för att göra om lymftejpningen. Tog upp manuellt lymfdränage-behandling med henne, fick tips om det på Brännö. Och visst, det var en behandling jag kunde få. Men egentligen var jag inte en kandidat för det enl. sjukgymnasten, för den behandlingen brukar bara göras på personer som är mer svullna än jag. Själv tycker jag att jag är jättesvullen... men jag har ju inget att jämföra med (förutom min normala arm), så jag ska väl inte säga något. Men samtidigt sa hon att eftersom jag har problem med svullnad under armhålan och på bröstet och håller på med behandlingen med lymftejp så kan det nog vara bra att göra en intensivbehandling med manuellt lymfdränage. Dessutom känner jag själv att armen blir sämre, och handen har svullnat mycket mer på sista tiden. Jag tappar kraft i armen, och det känns inte bra. Så en intensivbehandling med lymfmassage och lindning av armen ska påbörjas 9 januari. :) Efter behandlingen ska vi mäta armen igen, och beställa nya kompressionsstrupor. Det jag har nu funkar skapligt, men är inte optimala. Troligtvis behöver jag något annat material eller så, och kanske till och med en annan storlek efter behandlingen! Hoppas kan man ju alltid göra. Det är ju viktigt att det blir bra! Jag måste bli bättre på att inte stå ut med att det bara är skapligt ok, utan säga ifrån så det blir riktigt bra! Ifrågasätta, och ställa krav. Inte nöja mej med något som jag inte är 100% nöjd med.

Har haft en rätt bra dag för övrigt. Lite intensiv, men helt ok ändå. Känner att jag har kontroll på läget idag, och det känns fint!

Skrev ett långt blogginlägg, men det försvann... Störigt!!! Jaja, nu var det ju så här det blev, så det är bara att börja om igen.

Nu har jag kommit hem ifrån en cancer-rehabilitering på Brännö i Göteborgs skärgård. Åkte i måndags. Fokus har varit psykologisk bearbetning och att hitta sina inre krafter och resurser. Ååå, vad jag har haft det bra! Har träffat nya underbara människor, både övriga deltagare och ledare. Visst har det varit jobbigt att jobba så med sig själv, att gräva så djupt inom sig och alla känslosvallningar som varit. Men samtidigt har det varit väldigt skönt och oerhört befriande! Jag har under dessa dagar fått så mycket närhet, kärlek, omtanke, trygghet och värme från alla jag mött. Jag är otroligt tacksam för att jag fått denna chansen och jag önskar att alla fick åka på detta. Nu sitter jag här hemma i soffan med mer glädje, lugn och framtidstro än jag trodde att jag någonsin skulle få/kunna känna igen.

Ni som är nyfikna på vad det är för kurs jag varit på kan läsa mer på www.livslust.net

När jag kom hem väntade några brev på mig. Bland annat ett brev som informerade om att jag blivit beviljad 2 veckors vistelse på Mössebergs Kurort för behandling av mitt lymföden. TJO vad glad jag blev!! Ser fram emot det jättemycket!

Har fått en kallelse till mammografi/UL också. Usch, det är inte klokt att det snart har gått ett helt år sedan diagnosen.... Det har gått fort. Men ändå inte. En lite märklig dubbel känsla. Men det ska bli väldigt skönt att få det gjort! Så kan jag se framåt mot rekonstruktionen sen. Längtar ungefär hur mycket som helst efter den dagen då jag blir hel igen! För jag är inte hel nu. Eller, jag KÄNNER mej inte hel i alla fall. 

Det är så härligt att ha katterna här nu. Levande ljus. Mys på högsta nivå! Har även blivit lite inspirerad till att använda juicepressen igen, så jag handlade massa frukt och grönsaker på väg hem idag. Nu sitter jag här och smuttar på en härlig juiceblandning av gurka, tomat, babyspenat, morot, grapefrukt, hallon, blåbär, kiwi, plommon, päron och clementiner. Mums filibabba!