Ja, idag var det alltså dags, första mammografin och ultraljudet efter diagnosen för snart ett år sedan. Det gick rysningar genom kroppen när jag gick in genom dörren... Hamnade i samma rum på både mammografin och ultraljudet som förra året. Dock var hela kalaset snabbt avklarat, och läkaren sa att hon inte såg några konstigheter. Hon kunde se ärrbildning efter operationen och strålningen = inget konstigt. Hon såg också att det fanns ödem (vätska i vävnaden) = inget konstigt. Ååå, det kändes SÅÅ skönt att få höra detta! Det innebär att jag är klar för rekonstruktion så fort det har gått 1 år efter operationen, och så fort plastikkirurgerna har tid att operera mej. Tjohoo!!!

Sen var det dags att träffa sjukgymnasten igen och bli omtejpad. Tejpen gör sitt jobb, det går sakta men säkert framåt. Otåliga jag tycker dock att det inte händer något alls.... *ler* Tålamod!!

Sen in på onkologen för att ta blodprover, koagulationsutredning. Proverna fick inte tas på vårdcentral eller sjukhusets lab, utan skulle tas av personalen på onkologen. 5 rör... som skickas till Sahlgrenska för analys. Telefontid med min läkare fredag nästa vecka för svar. Sen får jag förhoppningsvis börja knapra Tamoxifen! O får jag göra det innebär det att jag slipper fira julafton ihop med Zoladex-sprutan, o det gråter jag inte över! Har hittills tagit 11 sådana där gräsliga sprutor... Tyckte riktigt synd om uskan som tog blodprov på mej. En tjej jag jobbade lite ihop med förra sommaren när jag jobbade på avdelningen. Hon blev så nervös när hon skulle ta prov på mej, bara för att jag snart är färdig ssk. ;) Lugnade henne med att "idag är jag bara patient". Fast jag vet inte om det hjälpte.. ;) Men hon lyckades få blod i alla rör i alla fall, och hon behövde bara sticka en gång. :)

Efter detta traskade jag iväg till kuratorn och pratade en stund. Första gången jag har varit där utan att gråta! :) Tycker det var riktigt trevligt att gå dit utan att känna att man behövde prata om något som tynger. Idag var det mest livet och framtiden i största allmänhet. Och den ser jag positivt på just nu.

Ja, så mycket kan man hinna med på en förmiddag på sjukhuset! Det gäller att vara effektiv.. ;) Naturligtvis hann jag prata lite med en annan gammal arbetskamrat också, kan ju inte gå in på onkologmottagningen utan att träffa på någon jag jobbat med på avdelningen. På gott och ont...

 

karin

10 december 2011 17:04

ÅH vilka härliga nyheter !!

http://allt-flyter.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...