Ja, nu börjar håret växa på allvar! Har en hel del rätt långa hårstrån, och massor, massor av millimeterlånga väldigt ljusa strån, som synes på bilden, framför allt uppe på huvudet.

Riktigt, riktigt härligt känns det! Även om jag ännu inte MÄRKER att det är tjockare, så syns det i alla fall att det är på väg. Och det är så skönt! Alla små steg som leder tillbaka till det normala livet känns helt fantastiska. :) Ett annat sådant steg är att barnen numera kan ha kompisar hemma igen. Det fick dom inte ha under våren och början av sommaren när jag fick cellgifter, eftersom jag var så infektionskänslig. Nu är den känsligheten för längesen borta, och barnen är så glada över att kunna vara här och leka med sina kompisar ibland.

Och det tycker jag också är skönt, det har inte varit en rolig vår när man alltid måste neka barnen att leka här.... samtidigt som mina barn har varit väldigt förstående och inte tjatat eller ifrågasatt varför det är som det är. Dom är inte så stora, mina barn, men ack så kloka, förståndiga och rediga dom är! Kan inte påminna mej om att dom en enda gång har klagat eller gnällt över att dom inte får ta hem kompisar, att jag har vairt trött och mått dåligt och inte orkat vara mamma. Vissa dagar har dom fått laga mat själva och klara sej bäst dom kan, för jag har helt enkelt inte orkat ta mej ur sängen... Då har dom tagit hand om mej och pysslat om mej efter bästa förmåga. En stor eloge till mina duktiga och underbara barn! 10 och (snart) 9 år är dom. Så små, men samtidigt så stora....

 

Carin Lökken

16 augusti 2011 18:03

Härligt!! du kommer att ha världens burr jättesnart.

http://eroskampmotthanatosimittbrst.blogspot.com

 

karin

16 augusti 2011 22:09

Vilka fina barn du har ! Det är nog bra för barn att få ta lite ansvar och känna att de är viktiga och behövs.

Heja håret !

http://allt-flyter.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...