Skönt att dom finns! De där dagarna som trots allt är rätt bra. Dom där dagarna som liksom bara rullar på. Dom är få, och sällsynta. Men dom finns. Det är skönt! Men allt är ju relativt.... dagarna är bra, om man jämför med när det varit som värst. Om man jämför med när jag mår som bäst, så är även dom bra dagarna kass.... Jag väljer att jämföra med dom sämsta dagarna, för att kunna se det positivt. Så positivt det går. Måste det. För att orka. Men jo, idag är det rätt bra! :)

Satt i förmiddags och tänkte på att jag inte har så mycket ryckningar i tummen längre, vilket är väldigt skönt! O bara för det så har jag haft massa ryckningar ikväll! ;) Fortfarande domningar i fingertopparna.... men jag börjar vänja mej.

Har varit iväg och kramat barnen idag. Det är medicin för själen, det! Saknar dom så gräsligt mycket nu när dom är hos sin pappa så länge. Men samtidigt är det skönt också, skönt att få vara själv och kunna göra som jag vill, bara tänka på mej själv och vila upp mej. Det behöver jag. Om jag nu bara kunde få lite positiva nyheter så skulle det vara ännu bättre! Går och försöker låta bli att oroa mej för läkarbesöket i början av augusti.... men det är svårt. Det värsta är väl att jag inte riktigt vet vad det är vi ska prata om då, jag vet inte varför jag ska ha det här läkarbesöket. Det enda jag vet är att det är nåogt med min anti-hormonella behandling. Den behandling som jag trodde vi hade bestämt och gjort klart på förra läkarbesöket. Är orolig för varför dom har ändrat sej och vill diskutera det som redan är bestämt. Målar ju så klart upp en dåligt scenario, att något är väldigt fel och att jag inte kommer kunna få det absolut bästa behandlingen pga någon anledning som jag inte vet. Men samtidigt är det ändå rätt skönt att ha ett läkarbesök inbokat, för jag har ett par frågor jag vill diskutera med en läkare. Försöker att inte tänka för mycket. Får ta en dag i taget, en timma i taget, leva här och nu för att orka. Det är svårt, men det måste gå.

Dagens bästa: krama barnen! Det läker vilka sår som helst.

 

karin

13 juli 2011 23:45

Jag tror att många läkarbesök ligger där de ligger av psykologiska skäl.. Eftersom man alltid glömmer att fråga något så är det bra att ha ett besök framöver så kan man ta det då istället för att ringa.. Njut av dagen!

http://allt-flyter.blogspot.com

Liselott

14 juli 2011 08:24

Ja, det är säkert så. Men det här läkarbesöket ska eg. inte finnas, det är utöver dom vanliga. Därför blir jag lite orolig.... Men det är ändå skönt att ha det så jag slipper ringa. :) Jaga rätt på läkare är inte alltid det lättaste. ;)

 

Carin Lökken

14 juli 2011 12:23

Hittade dej via cancertjejer, bättre sent än aldrig.
jag har också lymfödem.... det funkar, även om jag inte trodde det i februari när jag fick det. Då var det riktigt tungt, kom efter strålningen. jobbar heltid nu och använder armen för fullt.
har en strumpa som är formsydd efter mina mått.

http://eroskampmotthanatosimittbrst.blogspot.com

Liselott

14 juli 2011 12:35

Skönt att höra att det fungerar så bra för dej! Jag är just nu mest ledsen och arg över att ha drabbats av det.... Men man kanske lär sej, förhoppningsvis blir det inte bestående, enl. min lymfterapeut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...