Just hemkommen efter stråltillfälle 3 av 33. Det måste vara bra fart i den där strålningen, för jag tycker mej redan vara lite rödflammig på vissa stället.... Men nu tar jag strål-ledigt ett par dagar! Ska bli skönt, huden får vila lite, och jag också. Gott att slippa resorna ett par dagar. Sen får vi se vad helgen har att erbjuda! Har inte något särskilt inplanerat, förhoppningsvis blir det lite mys med barnen i alla fall.  

Pratat med FK idag, och jo då, allt löser sej. Det tar bara lite lägre tid än väntat.... Som vanligt. Samma sak med CSN, tjatat lite på dom också, men fick standardsvaret "vi tar beslut så fort som möjligt". Skiter snart i det här, jag orkar inte längre. Vänta, och vänta, och vänta. Inte veta vad jag ska göra till hösten, inte veta om jag ens ORKAR göra något till hösten... Ja ja, en dag i taget.... Lätt att säga, men inte så lätt att göra. Någon form av framförhållning till livet efter behandlingarna måste man ju ha också, kan ju inte gärna dra ut på det alltför länge. Behöver väl snart ta kontakt med skolan också, höra mej lite för hur det blir om jag nu bestämmer mej för att plugga halvtid under hösten och skjuta upp praktikkursen till våren istället. Men samtidigt, det är väl ingen brådska, dom har väl semester dom också...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...