Ur kaos föds kunskap, sa en gång en lärare på skolan, tror det var hon vi hade i kursen Pedagogik och ledarskap. En mycket klok kvinna!

Det är lite så det känns idag. Det bara måste röra till sej riktigt ordentligt för att det sen ska kunna gå och få ordning på det hela. Skulle eg. vara på IVA ikväll, men var så trött i huvudet efter gårdagens kuratormöte och uppstressad över det kaos jag just nu lever i att jag helt enkelt inte klarade av att åka iväg. Istället har jag suttit hemma och funderat, hittat lösningar och mailat till massor av olika människor för att försöka få till en lösning. Det är många lösa trådar som måste knytas samman. Men jag tror minsann jag har hittat lösningen! Nu hänger det på om skolan tycker att min lösning är ok, vilket jag innerligt hoppas att dom gör. Dessutom hänger det på vad försäkringskassan säger, och om jag ska fortsätta vara sjukskriven på halvtid eller om jag går över o blir sjukskriven på heltid. När jag sen orkar, vill och kan så är det bara att jobba.

Visserligen innebär min problemlösning att jag inte kommer ta någon ssk-examen än på.... länge. Men spela roll.... huvudsaken är ju ATT jag får examen, inte NÄR jag får den! Jag menar.. jag har 32 år kvar till pension, jag ska nog hinna jobba som ssk så det räcker och blir över flera gånger om... *haha*

Nästa vecka ska jag ha två möten med folk i skolan, då får vi se vad dom säger om mitt förslag på studieplan. Känner mej hoppfull, för första gången på länge!