i två hela dagar. Igår och idag har jag inte gjort något alls. Bara suttit i soffan och funnits till. Det har varit skönt. Tror att jag har behövt ett par sådana dagar, för kroppen är sliten. Riktigt sliten. Jag har till och med sovit middag både igår och idag, det är inte så vanligt att jag gör annars. Men dessa dagar har jag bara inte orkat hålla mej vaken. Då är det skönt att barnen är så stora så dom klarar sej själva medan jag sover. Så stora att dom förstår att jag är trött och varför. Dom förstår det här med min infektionskänslighet och varför dom inte får ta hem kompisar. Och dom förstår också att det kommer bli bättre sen, bara cellgiftsbehndlingarna är över så kommer allt bli bättre. Är så glad och stolt över mina stora barn! 

Ja, det verkar som om febern jag drogs med så länge förra veckan har tagit hårt på min kropp. Trots att mina blodvärden nu är bättre än på länge så är jag ohyggligt sliten.... Orkar ingenting knappt. Satt ju som sagt hela dagen igår och inte gjorde något. Idag har jag tänkt att jag borde göra lite saker, lite hushållsarbete, men har inte fått tummen ur att göra något. Inte förrän ikväll. Nu har jag både vikt och sorterat in tvätt, diskat alla plastburkar och gått en liten runda. Men nu är jag helt, totalt slut. Det känns särskilt när jag var ute på min promenad. Jag VET att jag måste gå lite långsammare för att orka, trots att jag inte går så långt. Men det är svårt när man är van vid att ha lite tempo. Och trots att jag inte gjort mer än vikt tvätt och diskat lite, något som inte är så ansträngande egentligen, så är jag ändå trött. Kommer nog aldrig att vänja mej.. Nåja, det är ju "bara" tre behandlingar kvar med cellgifter, sen ska väl energin sakta men säkert återvända till mej! Ser fram emot det väldigt mycket.

Har varit duktig och pluggat lite idag. Inte för att jag egentligen behöver, det är 4 månader kvar till tentan i patofysiologi. Men det ska ju börjas i tid! *ler* Det jag har läst och lärt mej har jag ju nytta av sen, jag ska ju ändå plugga in allt så jag kan lika gärna börja nu. Dessutom vill jag hålla igång pluggandet nu så jag inte tappar alltför mycket av min studieteknik, jag har ju ändå en termin kvar att plugga sen när alla cellgifter och strålningar är över. Inser nu att jag har verkligen världens chans att vara hur föberedd som helst till den här tentan! Ska göra mitt bästa för att försöka ta tillvara på den chansen, ägna dagarna åt att läsa. Jag har ju inte så särskilt mycket annat för mej....

 

Ingrid

29 april 2011 01:51

Har saknat dina rader här och ser att du varit inlagd. Vilken tur du har en älskling att åka till och hämta lite krafter hos *ler*.
Att bara vara och hasa runt och sitta i soffan + sova mellan varven är lisa för kropp och själ.
Vi kvinnor har nåt som alltid pickar oss på axeln
att prestera och fixa nåt mest hela tiden. Det är
något vi alla måste lära oss, att bara få vara
i lugn och ro. Sjuk eller ej.
Jag håller allt tår och tummar för dig hela tiden.

Nattkram
Ingrid i Östersund

http://www.lojrom-vittvin.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...