Nu är det tungt... förbannat tungt. Jag har nått min gräns för vad elände jag orkar i livet. Det går inte längre. Ska träffa min kurator igen på måndag, det var ett tag sen jag var hos henne. Hoppas hon kan hitta på någon bra lösning för mig, för nu känns det riktigt illa. Orkar inte bry mej om någonting. :'(

IVA då... har spenderat 4 arbetspass på IVA nu, och trots att jag mår som jag gör så är det väldigt spännande, intressant och lärorikt! Samtidigt kommer det tillbaka en massa minnen från när pappa låg på IVA förra sommaren.... Mycket där som jag inser att jag inte har hunnit bearbeta, känslorna av sorg och rädsla kommer tillbaka när jag är på praktiken. Jobbigt, men samtidigt bra att ta sej igenom det. Har ju liksom inte hunnit eller orkat bearbeta särskilt mycket när det gäller pappa, egentligen...

Just nu sörjer jag mitt liv... det som var, det som skulle ha blivit, att jag inte orkar vara glad eller tacksam för något alls, att det aldrig kommer att bli bra igen. Allt är bara ledsamt, tungt och jobbigt, och det finns ingen väg ut.

 

karin

17 september 2011 16:44

Vad bra att du kan träffa kuratorn redan på måndag. Förstår verkligen att du har det tungt nu.. Hoppas det hjälper att prata med en hjälpsam själ.
Styrkekram..

http://allt-flyter.blogspot.com

 

Carin Lökken

17 september 2011 20:37

Tänker mycket på dig om dagarna, hoppas du får hjälp av kuratorn så här kan du inte ha det. Skickar en kram

http://eroskampmotthanatosimittbrst.blogspot.com

 

Maria Möller

18 september 2011 20:17

Ge inte upp efter uppför kommer nerför...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...