I morgon ska jag vara min första dag på IVA, otroligt spännande, och läskigt... ;) Men jag är väldigt orolig över hur det här ska gå.... Kom på härom dagen att jag kan ju inte ha min kompressionsstrumpa på mej när jag är på praktiken. Har jag den på mej kan jag inte arbeta efter några hygienprinciper... o så kan man ju inte ha det. Strumpan är förbjuden på arbetsplatsen. men hur i hela friden ska jag klara mej utan??? Jag kommer ju svullna som en tok.... :( Detta får mej att tvivla på min framtid som sjuksköterska. Kommer ju inte att kunna jobba någonstans om jag måste gå med kompression hela livet. FAAAAAN vad jag är trött på att leva så här!! Ska jag behöva ge upp mitt drömyrke nu också??? Så som jag har kämpat och slitit för att komma hit. Jag är så jävla trött på mitt liv så jag vet inte vad jag ska göra. Det är så många gånger som jag har tänkt att "nu, nu kan det inte bli värre, nu finns det inget mer som kan gå fel". Men jag har fel varenda gång, för det finns ALLTID något mer som kan gå åt helvete.

Saknar min älskade Daniel, det gör så ont i hela mej att han har lämnat mej ensam kvar med allt elände... :'( Känner mej så tom....

 

karin

13 september 2011 22:28

Hoppas det fungerade med praktiken och strumpan.. På nåt sätt måste det väl gå att nå ditt drömyrke.

Kram !

http://allt-flyter.blogspot.com

 

Ingela

14 september 2011 18:08

Det är alldeles för tidigt att ge upp! Du är mitt i en bearbetningsfas som är otroligt jobbig för dom flesta som gått igenom en så tuff behandling som du gjort. Och du har dessutom fått så mycket extra tyngd på dina axlar, så det är inte konstigt att du känner dig uppgiven och ledsen. Här kommer en cyberaxel som du kan lägga över tyngderna på en stund! Och en cyberaxel till som du kan luta dig mot! Hoppas så att du fick förståelse på din praktikplats och ni kunde hitta en lösning på strumpproblemet.
Kram Busan

http://bc-busan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...