To hell and back

Direktlänk till inlägg 10 september 2011

Orkar inte riktigt...

Av Liselott - 10 september 2011 12:14

Tänk om jag hade fått göra som jag ville.... om jag själv hade fått planera hur jag skulle komma tillbaka till skolan efter sjukskrivningen, så skulle det inte bli så här. Jag ville börja på halvtid. Känna mej för och sakta komma tillbaka till verkligheten. Försäkringskassan höll inte med. Nej, så fort jag var färdigbehandlad så avslutade dom min sjukskrivning fortare än jag hann blinka, och jag kastades tillbaka in i skolans värld med huvudet före. Och det gick ju bra. I knappt två veckor. Sen föll jag som en sten. Sönderstressad, mentanlt slut och helt orkeslös. Tack för den, liksom! Är lång nere i mitt djupa svarta hål för tillfället.... och undrar just hur jag ska bära mej åt för att hitta ljuset igen.


Har fått ta beslutet att ytterligare en gång lägga ner projekt c-uppsats. Tråkigt, men nödvändigt om jag ska klara mej levande igenom terminen. Det är mer än tillräckligt med omvårdnadskurssen med alla arbeten som ska skrivas, tentan och praktiken. Hoppas på att få återuppta c-uppsatsen när omvårdnaden är slut, och göra en egen specialare. Vi får se vad skolan säger. Annars är jag rädd att det inte kommer bli någon SSK av mej.... VARFÖR ska alla tvingas till så'n skit som c-uppsats?? Jag förstår inte... Ok, dom som vill skiva en uppsats får mer än gärna göra det, och jag kan läsa och granska och kommentera, inga problem. Men jag vill inte, inte, INTE skriva en själv! Jag är inte alls, noll, zero, nada intresserad av det. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Inte blir jag en bättre SSK för att jag skriver en uppsats eller.... Skulle hellre lägga dessa 15hp på patofysiologi, farmakologi, eller något annat kul. :) Sen kan "folk" gärna få säga hur bra det är att ha skrivit uppsats, vad myttigt det är o vad man lär sej mycket på det. Jag bryr mej inte ett skvatt om det. Jag kommer alltid att hata c-uppsatsen och tycka att den är ett ohyggligt onödigt inslag i min utbildning. Jag vill jobba på golvet. Med patienterna. Då behövs ingen c-uppsats.

 
 
Ingen bild

Monika

10 september 2011 12:32

Håller med dig. Vad lär man sig för nytta med en c-uppsats. Det är ett enda, litet smalt ämne man lär sig mer om, oftast nåt man redan är intresserad av och kan en del om. Är det inte bättre att få mer knskap i sånt man inte kan och sånt som är viktigt som syrra? Min c-uppsats handlade om atopiskt eksem hos barn, anhörigas upplevelser. Man behöver inte var Einstein för att fatta att det är tufft att ha ett barn med speciella behov, oavsett det handlar om eksem man smörjer 3 ggr om dagen eller om det är något annat... bortkastad tid!

Liselott

10 september 2011 13:00

Så skönt att höra att någon mer tycker som jag!

 
Tali

Tali

11 september 2011 11:09

Oj! Hoppas du piggnar upp snart! Jag har hört att det kan gå lååång tid innan man blir piggare igen efter behandlingarna så där har försäkringskassan fel när de tvingar dig direkt till vardagen. Kan inte läkaren hjälpa dig med det? Det låter som om du behöver vila ett bra tag innan du fortsöätter med skolan och allt.
Önskar dig allt gott!

http://livatsvagar.blogspott.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Liselott - 15 augusti 2016 12:07

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

Av Liselott - 5 november 2015 17:48

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Av Liselott - 30 oktober 2015 20:43

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Av Liselott - 26 augusti 2015 21:56

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

Av Liselott - 29 juli 2015 20:09


och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...

Presentation


Den 21/12 2010, 32 år gammal, fick jag diagnosen bröstcancer. Operation, cellgifter, strålning och anti-hormonell behandling blev "domen". FRISK nu, och det tänker jag fortsätta vara. :)

The Essence Vitae Project

Att återfå balans och livsglädje

Några foton

  2014 05 03

 

2013 05 03

  2012 05 03

  2011 05 19

Min Insamling till Cancerfonden

Länkar

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30
<<< September 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards