Idag har jag börjat se att mina ögonbryn växer igen! Visserligen får man stå väldigt nära spegeln och titta väldigt noga, men ändå... känslan av att veta att det börjar växa är fantastisk! Om några veckor kanske man börjar se lite vettig ut igen.

Strålsåret är jobbigt... Det läker någorlunda bra där det startade, men i övrigt blir det bara sämre... det lossnar mer hud och det vätskar och kladdar. Svullet är det också, efter behandlingen. O-gillar!! Verkar som jag kan glömma att ha vanlig bh och protes på måndag när skolan börjar.   Nåja, allt har sin tid, sägs det.

Om en stund ska barnen köras till sin pappa. Då blir jag ensam hemma hela helgen... Gillas inte alls... Men men, det är bara att stå ut. Saknar min älskade... Får väl försöka roa mej med att förbereda mej lite inför måndagens föreläsning. En massa papper som ska skrivas ut och ett långt kapitel i en bok som ska läsas. Lurar lite på om jag ska förbereda något till på tisdag också.... förutom att skriva ut ännu mer papper då... Usch, dessa första 10 veckor kommer bli riktigt jobbiga! Om man bara kunde få slippa att göra massa arbeten under tiden man har praktik... Det är ju liksom fullt upp med att bearbeta alla intryck och lära sej massa saker när man är på arbetsplatsen, sen ska man dessutom skriva massa arbeten, både själv och i grupp, och ha seminarier o redovisningar, och jag verkligen _hatar_ det. De är inte så att jag bara tycker det är lite jobbigt, utan jag har ångest i en vecka innan, sover knappt alls de sista nätterna innan, får inget vettigt gjort och mår riktigt, rejält skit. Blä!! Det är så fruktansvärt jobbigt...   Nästan så jag har lust att strunta i alltihop med skolan, bara för att slippa detta... Det kryper i kroppen på mej bara jag tänker på eländet. VARFÖR måste man tvingas till sån't här?