Direktlänk till inlägg 26 augusti 2011
Idag har jag börjat se att mina ögonbryn växer igen! Visserligen får man stå väldigt nära spegeln och titta väldigt noga, men ändå... känslan av att veta att det börjar växa är fantastisk! Om några veckor kanske man börjar se lite vettig ut igen.
Strålsåret är jobbigt... Det läker någorlunda bra där det startade, men i övrigt blir det bara sämre... det lossnar mer hud och det vätskar och kladdar. Svullet är det också, efter behandlingen. O-gillar!! Verkar som jag kan glömma att ha vanlig bh och protes på måndag när skolan börjar. Nåja, allt har sin tid, sägs det.
Om en stund ska barnen köras till sin pappa. Då blir jag ensam hemma hela helgen... Gillas inte alls... Men men, det är bara att stå ut. Saknar min älskade... Får väl försöka roa mej med att förbereda mej lite inför måndagens föreläsning. En massa papper som ska skrivas ut och ett långt kapitel i en bok som ska läsas. Lurar lite på om jag ska förbereda något till på tisdag också.... förutom att skriva ut ännu mer papper då... Usch, dessa första 10 veckor kommer bli riktigt jobbiga! Om man bara kunde få slippa att göra massa arbeten under tiden man har praktik... Det är ju liksom fullt upp med att bearbeta alla intryck och lära sej massa saker när man är på arbetsplatsen, sen ska man dessutom skriva massa arbeten, både själv och i grupp, och ha seminarier o redovisningar, och jag verkligen _hatar_ det. De är inte så att jag bara tycker det är lite jobbigt, utan jag har ångest i en vecka innan, sover knappt alls de sista nätterna innan, får inget vettigt gjort och mår riktigt, rejält skit. Blä!! Det är så fruktansvärt jobbigt... Nästan så jag har lust att strunta i alltihop med skolan, bara för att slippa detta... Det kryper i kroppen på mej bara jag tänker på eländet. VARFÖR måste man tvingas till sån't här?
Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :) Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...
är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt! KRAM på er, och glöm inte ...
Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...
Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
|||
22 |
23 | 24 |
25 | 26 | 27 |
28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|