Igår var jag på strålning nummer 33 av 33. Nu är det över! Inget jag gråter så värst mycket över. ;) SÅ skönt att allt är klart! I dec/jan trodde jag aldrig att jag skulle komma så här långt.... när jag hade operation, alla cellgifter och hela stråltiden framför mej. Men nu är jag här, och det känns bra! Nu ska man bara försöka börja leva lite igen... Innan jag åkte hem från sjukhuset igår träffade jag en strål-läkare. Hon tittade på mitt sår och sa att hon tyckte det var väldigt skönt att jag inte skulle strålas mer... det är inte vackert alls.... Hon bad till och med om ursäkt för vad dom ställer till för mej! Halvt på skämt, halvt på allvar. Nu ska det i alla fall bli skönt att få börja återhämta sej, även om det tar ett par veckor till innan strålreaktionen i huden vänder åt rätt håll. Än kan det bara bli sämre.

På eftermiddagen kom en gammal barndomsvän med dotter och firade med mej. Vi ses inte så jätteofta, så det var riktigt trevligt! Mysigt att gosa 3-månaders bebis också. :)

Idag har jag tagit min första Anaztrosol-tablett. Den första av 1827 stycken... *haha*

Usch, jag är verkligen inte alls redo för att börja skolan om en vecka.... inte alls. Känns som att det är nu allt kommer ikapp, på något vis... allt som jag inte har orkat bearbeta under resans gång för jag har haft så fullt upp med att vara fysiskt slutkörd. Undrar på allvar hur f**n jag ska orka... men det får väl gå, på något vis.

Ogillar min dumma ödem-arm! Eller framför allt handen som numera är rejält svullen! Börjar få svårt att röra fingrarna ordentligt. Ska träffa lymfterapeuten på torsdag, hoppas att hon har något bra att komma med! Med tanke på hur sårig jag är just nu lär det inte bli någon ärrmobilisering just nu, kan inte ha en massa tejp i såret och på hud som trillar av bara man tittar på den... Men hon måste göra något åt min hand. Det är svårt med arm-strumpan jag har, för har jag den på mej svullnar handen jättemycket men armen är skaplig, har jag den inte på mej så blir handen något bättre, men armen svullnar en massa istället.

 

Carin Lökken

20 augusti 2011 16:56

Härligt när allt är över, men det är precis som du skriver det är då "det andra" kommer ikapp. Man är så fokuserad på behandlingarna och när dom är över undrar man " va f-n är det jag varit med om??" . Hade liknande problem som du med min lymfarm i början och nu använder jag både arm och handske samtidigt. Det fungerar hyfsat bra, svullnaden i handen är i stort sett borta. Men det går inte att bara använda armen för då kommer det igen. Handsken med halvfingrar tycker jag känns bättre än den som bara täcker handflatan. Är dina strumpor måttsydda eller är det standardstrumpor?

http://eroskampmotthanatosimittbrst.blogspot.com

Liselott

20 augusti 2011 17:31

Vad skönt att höra att det fungerar bra med din arm! Det ger mej lite hopp. Skulle tro att jag behöver ha en så'n där handske. Mina strumpor är standard, men jag tycker inte att dom sitter så bra..

 

Jenny

20 augusti 2011 19:08

Grattis!! Vad skönt att all behandling är bakom dig nu. Det är en stor dag den sista strålningsdagen. Fira ordentligt.
Kramar
Jenny

http://varsol-jenny.blogspot.com

 

Carin Lökken

20 augusti 2011 19:49

jag började med en standard men fick en måttsydd sen, eller 2 st fick jag. finns förvisso i färre färger (beige och Svart)än standardstrumpan. Den måttsydda är mycket mer behaglig att ha på. (om man nu kan säga så om en kompressionstrumpa)

http://eroskampmotthanatosimittbrst.blogspot.com

 

karin

20 augusti 2011 22:42

Många många grattis till dig ! Kan förstå att det dyker upp en massa tankar och funderingar när inte all energi går åt till att ta sig igenom nästa behandling.. Hoppas att du hinner hantera lite grann i alla fall innan du kastar dig in i utbildningen..

Men framförallt HURRA för att du är klar nu !!

http://allt-flyter.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...