Igår var jag på simulering för att ställa in nya strålfält inför boost-behandlingarna på strål. Precis som förra gången så ritade dom lite på mej. "Dom här markeringarna måste du vara rädd om tills du kommit igång med boost-behandlingarna" sa sköterskan till mej, dvs. fram till på onsdag. Jo, det är ju lätt, när en av markeringarna sitter i armhålan! Mycket av den är borta redan nu, dagen efter att den ritades, utan att jag har gjort något alls. Hur ska det då vara på onsdag? Och hur sjutton ska jag bära mej åt för att tvätta mej utan att markeringen försvinner helt? Inte kan jag smörja mej heller, för då försvinner markeringarna. *gah* Nu håller jag på att längta halvt ihjäl mej tills det här är över!! 23 gånger avklarade, 10 kvar....

 

karin

5 augusti 2011 18:34

Vilket dilemma.. du kanske kan fylla på markeringarna själv med bläckpenna..

Fina färger du bytt till på bloggen.
Tänk, bara 10 ggr kvar !!

http://allt-flyter.blogspot.com

Liselott

5 augusti 2011 18:49

Tack! Ville ändra lite så bloggen blir mera jag.

Ja, jag får nog fylla i lite själv, det kan väl inte göra något? För på måndag när jag ska dit igen lär inte markeringen i armhålan vara kvar...

Känns nästan lite overkligt att det bara är 10 gånger kvar, nyss var det 30... Men det går så fort när man väl kommit igång.

 

Ida

6 augusti 2011 12:25

Halloj! :) Men du, dom tio ggr går fort som satan, snart e det "kalrt" :) Jag har inte sett din blogg tidigare, måste läsa! KRAM

http://mittfjardeliv99.blogspot.com

Liselott

6 augusti 2011 12:55

Välkommen! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...