jag fick allt mitt penicillin till slut. När jag var tillbaka på apoteket på eftermiddagen så fungerade datasystemet igen, Tur det, annars vet jag inte vad jag hade gjort.... har man en infektion och ska påbörja antibiotika så vill man ju göra det omedelbums. Särskilt med tanke på omständigheterna runt omkring. Sen att jag fick en lite lustig ordination är ju en annan femma.... 1 tablet 3 gånger om dagen. Men ingenting om hur många dagar.... *ler* Tur att man är lite klok själv och kan räkna ut saker och ting, och har goda vänner som kan tala om att man har rätt. Passade även på att beställa Zolaxex-sprutan som jag ska ha så småningom. Lyckades till och med få igenom att jag skulle få ta ut 2, istället för 1 i taget som det egentligen är. Det hade ju varit lagom om man tog var tredje månade, men jag ska ha var fjärde vecka, då tycker jag det är lika så bra att få två på en gång. Blir ett evigt rännande på apoteket annars, jag är där så mycket ändå. Och just Zoladex har dom aldrig hemma heller, utan man får beställa. Lite extra krångel varje gång.

Efter en dag då jag ändå varit på gott humör trots allt, har jag ikväll brutit ihop totalt. Usch, jag orkar inte mer nu.... Allt är bara för mycket, det ena eländet avlöser det andra, bara undrar vad som blir härnäst. Känns just nu som att frågan är inte OM det händer något, utan NÄR det händer. Och den här hårtappar-processen tar knäcken på mej. Att behöva se mej själv med så lite hår, det är så galet jobbigt så det är inte klokt...   Har lust att gömma mej under täcket och inte komma fram igen på väldigt, väldigt länge...

Tänkte mej en sväng till skolan i morgon. Hoppas att jag orkar. Och att jag inte får någon feber igen, känns nästan som det är på gång för jag fryser som en tok. Blä!! Jag vill inte vara med mer!    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...