Börjar snart ledsna på min ödemarm! Den lever ett helt eget liv, och beter sig inte alls som det är tänkt att den ska göra. Efter ett besök hos sjukgymnasten idag konstaterades att armen är lite smalare på vissa ställen, och lite tjockare på andra, än sist, dock inga stora förändringar tack och lov. Fingrarna på handsken behöver vara längre, för vätskan som ska tryckas bort från fingrarna lägger sig i fingertopparna istället för att vandra mot handen och armen. Dessutom, vätskan i underarmen lägger sig i handen, o där ska den inte vara! Enl. sjukgymnasten ska det inte kunna bli så när man har en så'n handske/strumpa som jag har. Men nu har det blivit så ändå. BLÄ! Nåja, tur i oturen så kommer det folk från företaget som tillverkar strumporna på besök till Borås nästa vecka, och dom ville gärna ha lite patientfall att titta på. Så dom ska få titta på mig.   Intressant ska det bli, att få höra vad dom har att säga om det hela. Dessutom håller jag på att få trycksår i tumvecket av strumpan, det är väldigt o-skönt kan jag lova! Så jag använder inte strumpan så mycket som jag borde, heller... 

            Det är 19 dagar mellan bilderna, vet inte om man ser så stor skillnad på håret nu när det börjar bli lite längre. Men det växer i alla fall, o det är sååååå härligt!! Om det bara kunde bli lite tjockare uppepå huvudet också..... det tunna där gör mig vansinnigt frustrerad. Men jag vet, TÅLAMOD är vad som krävs!! Inte min starka sida, nej....    

.... och in med det nya!

Sorterar ut och slänger gamla hudvårdsprodukter. Eller... alla är inte gamla egentligen, men jag släger det ändå. Alltihop.

BORT med allt som innehåller massa kemikalier och konstgjod skit!

IN med kemikaliefria, rena, ekologiska produkter; schampo, balsam, duschcreme, hudcreme, deodorant och tandcreme. Efter ett tips från en vän (TACK för det tipset, Ellen!!) använder jag sedan en tid tillbaka ren kallpressad kokosolja att smörja mig med. Helt otroligt bra! Jag har alltid haft svårt att hitta produkter som min hud klarar av, torr, känslig och eksem-benägen som jag är.... O med tanke på alla kemikalier så finns det ingen salva som gjort min hud bättre, även om det finns produkter som jag klarat av betydligt bättre än andra. 

När man börjar läsa noga på innehållsförteckningen på hudcremer, duschcremer, tvål o.dyl., och sen sätter sig in i vad alla dessa kemikaler och konstgroda ämnen egentligen är och vad det gör med kroppen.... då blir man mörkrädd! Är det alla dessa kemikalier som gjort att jag fått cancer??? Ingen vet.... Kanske inte enbart detta, men jag tror det är en stor bidragande orsak i alla fall..

Våga vägra kemikalier!! 

Längesen jag var här och skrev något! Har inte tid... *ler* Inte häder det så mycket heller, har inget speciellt att skriva om. Har börjat landa i verkligheten nu, och det rullar på. Pluggar, pluggar och pluggar lite till. Full fart, och det är härligt! Söker lite jobb, packar en och annan flyttkartong, börjar förbereda mig inför praktiken, o sen allt annat det vanliga livet har att bjuda på. Tiden går så vansinnigt fort!

Sitter och funderar på om det inte är så att jag håller på att få biverkningar av Tamoxifen.... Hoppas inte!! Det kanske bara är en tillfällighet. Har inte tänkt tanken förut, jag är ju van vid att få lite utslag emellanåt, eksem-människa som jag är.. Kom och tänka på det nu, för jag fick ju sådana vansinniga hudreaktioner av Anaztrosol. Nåja, avvaktar lite till, för SÅ illa är det inte än, det kan lika gärna vara en normal reaktion på något annat, jag får ju som sagt det ibland.

Då har ytterligare en vecka av verklighet passerat. Och det har varit mer än fullt upp, kan jag lova... 4 dagar har jag åkt till skolan, o dessa resor tar sin lilla tid. När det sen är snöigt, halt och fullt med dårar på vägen är det inte kul... Vägen till skolan är nog en av de mest obehagliga vägar som finns att köra på, tror jag...

Skolan rullar på bra, det är fortfarande lika kul! :) Liiiiite mycket bara med en kurs på heltid och c-uppsatsen på halvtid samtidigt. Men men, på något sätt går det! Nu ska jag i alla fall vara hemma 4 dagar, plugga, leta vetenskapliga artiklar och skriva lite, innan det är dags för 3 överintensiva dagar i skolan igen. Skulle egentligen åkt iväg på rehab på Mössebergs Kurort nu, i två veckor, men jag har fått skjuta på det. Finns inte en chans att jag klarar av att vara borta från skolan 2 veckor just nu. Tyvärr, för jag hade sett fram emot Mösseberg! Men jag får fortsätta att se fram emot det ett tag till.

Ser fram emot sovmorgon i morgon!! :) Några tidiga morgnar och intensiva dagar denna veckan har gjort mig helt slut. Sovmorgon, lång och lat frukoststund, och sen blir det plugga hela dagen, har en massa patofysiologi jag måste ta igen, sån't vi haft föreläsningar på, det är ju bara 3 veckor kvar till tentan.... *hualigen* Just nu önskar jag att jag hade kunnat spara lite tid när jag mådde dåligt, när jag hade hur mycket tid som helst att inte göra något alls, som jag kunde plocka fram nu så dygnet fick några flera timmar. Eller att vissa veckor kunde få en extra dag. Det hade varit praktiskt! :)

Har ju under året som gått varit totalt bortkopplad från omvärlden och verkligheten. Sedan i måndags är jag tillbaka i verkligheten igen. Från att ha varit helt bortkopplad till att vara mitt i kaoset bara över en natt... Och jag älskar det! Sen om det är så smart att gå från helt sjukskriven direkt till fullt pluggande..... det förtäljer inte historien. Tyvärr är det ju så att man som student inte har något val. Antlingen är man hemma på heltid, eller så pluggar man på heltid. Något mellanting finns inte. Nåja, än så länge känns det bara positivt, och trots att det inte är samma människor kvar i skolan nu som när jag pluggade innan jag blev sjuk så känns det ändå som om jag aldrig varit borta nu när jag spenderat några normala dagar där. Hälsohögskolan är mitt andra hem! ;)

Så, efter 5 dagar ute i verkligheten är jag trött. Trött, trött och åter trött. MEN!! Det är en normal trötthet!! Inte cyto-trötthet, inte strålnings-trötthet, inte depessions-trötthet, utan helt vanlig, normal jag-har-haft-en-fullspäckad-vecka-trötthet. Och det är SÅÅ skönt!

Är härmed inte längre sjukskriven. Nu är jag student igen. Hurra!!

Men det där jag sa i torsdags, om att det var sista gången hos sjukgymnasten i fredags, det tar jag tillbaka.. ;) Var ju så klart tvungen att fortästta där tills min nya kompressionsstrumpa hade kommit, vilket sjukgymnasten räknade med skulle bli i mitten av denna veckan. Så två tider kunde vi boka in, nu har jag ju en massa skola att rätta mig efter också så nu är det inte helt lätt att hinna med allt. Idag var jag en sväng där, och min nya strumpa hade redan kommit! :) Skönt att slippa ha armen och handen lindad. Den nya strumpan är SÅÅÅÅ mycket bättre än den gamla standardsaken jag haft hittills. Det är bättre kompression, stummare material och sydd helt efter mina mått. Dock stämmer inte måttet kring tummen och armbågen idag med vad det var förra veckan när strumpan beställdes. Så helt 100% bra sitter den inte, men 90 i alla fall. Inte rullar den ihop sig på överarmen heller, och en liten "spetskant" högst upp. Så fint, så fint! :) Ska tillbaka till sjukgymnasten på torsdag, dels för att stämma av hur det har gått med den nya strumpan, och dels för att hon ska jobba lite mer med ärret. Det lossnar fortfarande lite om man jobbar med det och låter det ta tid. Men bra kommer det aldrig att bli. Sitter just och undrar hur lång tid det kommer ta innan jag får en kallelse till kirurgen, så dom får titta på ärret och bedöma om dom ska öppna upp och skära loss det från revbenen. Det får dom mer än gärna göra för mig, för det är lite jobbigt när det sitter fast.

För övrigt så har förkylningen jag drogs med förra veckan behagat flytta ner i mina luftrör. Det gillar jag inte!! Ska ta ut hög hyra på det... *ler*

Så här sista dagarna av min sjukskrivning passar jag på att bli... sjuk! ;) Rejält febrig och snörvlig har jag varit i dagarna två. I morgon vill jag vara pigg! Nåja, jag får väl ändå vara glad för att febern kommer nu, och inte nästa vecka när skolan börjar. För DÅ har jag absolut INTE tid att vara sjuk!

I morgon ska jag till sjukgymnasten igen, sista dagen av min intensivbehandling av ödemet i armen. Och jag måste säga att det har gått jättebra! Armen är mycket mindre svullen nu än tidigare. Handen och fingrarna är lite mer envisa.... men det går åt rätt håll även där! Nu väntar jag på att få min specialsydda kompressionsstrumpa, den borde komma i nästa vecka, så hoppas vi på att armen håller sig lika smal och fin som den är nu. Är lite orolig över hur det kommer bli sen när jag börjar min praktik om några veckor, för då kan jag ju inte ha strumpan på mig.... Bara att hålla tummarna för att jag klarar mig ändå, att armen håller sig i schack. Får köra lite extra mycket sjukgymnastik och kompression varje minut av dygnet som jag kan, så ska det nog bli bra.

Nu känner jag mig verkligen redo för att börja skolan igen! Det ska bli SÅ skönt att få något vettigt att göra på dagarna! Visst har jag behövt den här perioden att vara hemma och återhämta mig, det har jag. Men nu får det vara nog, nu vill jag ut och ta tag i livet igen. Känner denna veckan, när barnen har varit här och man har haft deras skola att hålla ordning på, att det är vääääääldigt skönt med rutiner!! Just rutiner har det varit dåligt med i det här huset de senaste månaderna... Men det är väl en del i bearbetningen och återhämtningen det också, att inte ha några rutiner utan bara göra som man vill utan att behöva tänka.

1 år har gått sedan dagen då jag opererades. Vid den här tiden den dagen låg jag på rummet på patienthotellet tillsammans med Daniel, tittade på tv och var en smula groggy av all smärtlindring. Lättad över att operationen var över.

Så idag firar jag! Jag firar inte att det gått 1 år sedan operationen, men jag firar att det gått 1 år sedan skitcancern i mitt bröst och mina lymfkörtlar blev bortplockade från min kropp. Jag firar att jag nu, 1 år senare, mår bra!

Idag kom det efterlängtade telefonsamtalet från min läkare. Mina koagulationsprover var helt och fullt normala. :) Det innebär att jag kan sluta med mina blodförtunnande sprutor. Tjohoo! Ett läkemedel mindre, sån't gillar vi! Så mycket piller och sprutor och dropp jag har fått sen den här resan började, så... jag är glad för allt jag slipper! O så ett nytt läkarbesök om ett tag för att utvärdera min anti-depressiva behandling. Kan tänkas är det så att jag kan sluta även med dessa tabletter. Det skulle jag inte gråta över! 

Intensivbehandlingen av armen fortsätter, dock "bara" varannan dag denna veckan. Om lindorna sitter bra hela tiden så är det bra, annars får jag ta av dom och använda handsken/armstrumpan. Strumpan funkar inte så jättebra... framför allt så är den numera för stor för min arm. O det är ju bra! Armen har svarat jättebra på behandlingen, men så fort behandlingen avtar så svullar det på ganska fort. Det är inte så bra... Men nu är en special-sydd handske och strumpa i ett beställd, helt efter mina mått, och med lite stummare material än jag har nu. Det kommer bli kanon!