Mammografi och ultraljud idag, snart 2 år efter diagnos. Ångesten igår kväll var inte att leka med... FY!! Även om jag inte hade någon anledning att vara orolig, så var jag det ändå. Framför allt så är hela grejen med mammografi och läkarbesök ångestframkallande, får tillbaka en massa obehagliga minnen, och framför allt känslor, från när jag fick min diagnos och tiden som följde, en tid jag helst vill glömma. Att jag sen inte kom in precis i tid heller, utan fick sitta i väntrummet 10 minuter längre, gjorde ju inte saken bättre.... Hur som helst, när jag kom in fick jag träffa en jättegullig sköterska som tog mammografibilderna. Sen tittade en läkare på bilderna, och denna läkare gjorde sen ultraljudet. Det hon kunde se var förändringar på grund av operationen och strålningen, plus att jag fortfarande har serom som ligger kvar i sårhålan och huden är lite svullen. Men det var tydligen inget konstigt, trots att det är så pass längesen jag opererades. För övrigt hittades inga konstigheter. Läkaren gav mig ett OK, och jag lämnade mammografienheten med lätta steg och ett stort leende på läpparna. Äntligen kunde jag börja andas igen! :) Usch, undrar om man kommer känna så här varje år när det är dags för kontroll? Det tar ju nästan knäcken på mig, ju.... Nu väntar läkarbesök på onkologen den 18:e. Sen hoppas jag att jag slipper mer kontakt med sjukhuset som patient på ett tag! Tycker att det är bra mycket trevligare att vara där som personal! :)

Avslutar dagens blogginlägg med ett stort

FUCK CANCER!!!!!!!!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...