Mammografi och ultraljud idag, snart 2 år efter diagnos. Ångesten igår kväll var inte att leka med... FY!! Även om jag inte hade någon anledning att vara orolig, så var jag det ändå. Framför allt så är hela grejen med mammografi och läkarbesök ångestframkallande, får tillbaka en massa obehagliga minnen, och framför allt känslor, från när jag fick min diagnos och tiden som följde, en tid jag helst vill glömma. Att jag sen inte kom in precis i tid heller, utan fick sitta i väntrummet 10 minuter längre, gjorde ju inte saken bättre.... Hur som helst, när jag kom in fick jag träffa en jättegullig sköterska som tog mammografibilderna. Sen tittade en läkare på bilderna, och denna läkare gjorde sen ultraljudet. Det hon kunde se var förändringar på grund av operationen och strålningen, plus att jag fortfarande har serom som ligger kvar i sårhålan och huden är lite svullen. Men det var tydligen inget konstigt, trots att det är så pass längesen jag opererades. För övrigt hittades inga konstigheter. Läkaren gav mig ett OK, och jag lämnade mammografienheten med lätta steg och ett stort leende på läpparna. Äntligen kunde jag börja andas igen! :) Usch, undrar om man kommer känna så här varje år när det är dags för kontroll? Det tar ju nästan knäcken på mig, ju.... Nu väntar läkarbesök på onkologen den 18:e. Sen hoppas jag att jag slipper mer kontakt med sjukhuset som patient på ett tag! Tycker att det är bra mycket trevligare att vara där som personal! :)

Avslutar dagens blogginlägg med ett stort

FUCK CANCER!!!!!!!!