Denna jävla skitsjukdom bara tar... tar och tar, utan att ge någonting av värde tillbaka... Cancern har tagit mitt ena bröst, mitt hår, en fungerande arm/hand, flera måndader av mitt liv, och av barnens liv, då jag har mått skit, ssk-examen med mina kompisar, ett lugnt liv. Det enda cancern har gett mej är ångest. Ångest övet att det ska komma tillbaka, ångest över att det ska sprida sig, dödsångest... att jag ska lämna mina barn i förtid...

Nu har cancern dessutom tagit min älskade Daniel ifrån mej... FAAAAAAN!!!!!! Det får inte bli så här!! Det var inte alls så här det skulle bli... Jag skulle ju äntligen få börja leva igen, jag hade träffat en man jag ville dela mitt liv med, bilda familj med, en man som ville ha mej trots att jag har barn sedan tidigare..... Så kommer cancer på besök, helt oanmäld och INTE välkommen!!! Och nu har den jävla skit-cancern tagit allt ifrån mej.

JAG HATAR CANCER!!!!!!!!!!!!!!!