var en tung och jobbig dag.... igår fick min vän Linda lämna jordelivet efter en orättvis kamp mot cancer.... Linda dog alldeles för tidigt, mitt i livet, och lämnar både man och barn efter sig. Usch, vad jag är ledsen.... Lindas bortgång får mej också att tänka på min egen cancer på ett annat sätt. Att man aldrig kan vara säker, man vet aldrig vad cancern hittar på även om läkarna säger att jag ska bli frisk. Samtidigt inser jag vilken otrolig tur jag har som inte har en så aggressiv cancer som Linda... Livet är så ohyggligt grymt och orättvist ibland! Man ska inte få dö när man är så ung...   

I övrigt så bestod gårdagen av tenta i famakologi. Har ingen känsla alls för hur det kan ha gått. Jag kan har klarat tentan, men jag kan lika gärna ha kuggat. Blir inte förvånad hur det än har gått. Nåja, ska försöka att inte tänka för mycket på det, får inte svar än på 3 veckor i alla fall... Nu är det dags att börja fokusera på tentan i patofysiologi som närmar sej. Har 17 dagar på mej att läsa in kursen, minus minst 4 dagar som jag kommer ligga däckad av cellgifterna jag ska få på fredag. Så 13 dagar, utan att ha gått på en enda föreläsning. Hehe, jaja, vi får väl se hur det går! Bara att plugga som en tok och hoppas på det bästa! Och går det inte så får jag göra om tentan. Göra om och göra rätt. Värre än så är det inte.

Så idag ska jag då börja plugga. Ska visst tvätta också. Blir även en sväng till vårdcentralen för att ta blodprover inför fredagens behandling. Bara hoppas på att mina värden har gått upp tillräckligt för att behandlingen ska bli av!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...