till centraloperationens planeringsenhet för att höra om jag blivit uppsatt på operationstid än, eftersom jag inte fått någon kallelse idag heller. Men nej, ingen op-tid finns på mej!! *gah* Jag tror jag blir tokig!! Dagkirurgen har stängt, o öppnar nästa vecka. Hon jag pratade med i telefon kollade på deras tider, o det första som finns är 17 januari. Fatta, 17 januari!!!!!!!!!!! Det är ju nästan 3 veckor kvar dit!! *gråter* Men hon kunde ju så klart inte boka in mej på den tiden, utan jag får ringa dagkirurgen på måndag morgon o höra mej för. Vänta, och vänta, och vänta, och vänta.... Först fick jag vänta en vecka från att jag var på vårdcentralen när jag upptäckt knölarna i bröstet tills jag fick tid på bröstmottagningen. Sen ytterligare 3 veckor innan jag fick komma dit. Nu har jag väntat drygt en vecka på att få operationstid, och ska tydligen behöva vänta minst 3 veckor till. Jag vill inte mera nu!! Lägger ner livet, jävla skit-cancer!! Jag orkar inte mer nu, är knäckt av allt redan som det är, o sen ska man behöva vänta.... Vill bara få operationen gjort och sjukdomen ur kroppen så jag kan återgå till mitt liv igen.

Nu är det inte roligt längre.... Sitter och väntar på operationstid. Vet att det blir snart, men inte exakt när. 3 dagar före julafton fick jag beskedet att jag har bröstcancer. Att få den diagnosen när man bara är 32 år är inte så vanligt. Jag är en ovanlig person! Fast det visste jag ju redan... ;) Nu väntar jag alltså på operationstid, hela bröstet ska tas bort, sen får vi se vad som händer. Funderar mycket kring det praktiska just nu, med sjukskrivning och jobb. Har bestämt mej för att ta studieuppehåll i alla fall första halvan av vårterminen, kommer inte att orka pressen från skolan mitt i allt detta. Förhoppningsvis jag jag dra igång pluggandet igen v.14 och köra som vanligt sista halvan av terminen. Var ju meningen att jag skulle ta min examen i juni, men nu blir det inte så.... Något jag sörjer ofantligt mycket. Men samtidigt... vad spelar det egentligen för roll? Om jag tar examen i juni, eller om jag får vänta till december? Huvudsaken är ju att jag blir opererad, att jag blir friskt och att jag blir klar med utbildningen någon gång, ett halvår mer eller mindre är ju strunt samma i sammanhanget. Det jag mest oroar mej för just nu är hur tusan man ska få ekonomin att gå ihop.... Men det får lösa sej på något vis, som allt annat, önskar bara att jag visste hur.