Just hemkommen från vårdcentralen, dagens blodprover är avverkade. Bara att sitta här och vänta nu då! Vänta på att telefonen INTE ska ringa! Om dom ringern från onkologen i eftermiddag innebär det att mina blodvärden är så dåliga att jag inte kan få någon behandling med cellgifter på fredag. Men om dom INTE ringer, då är allt tillräckligt bra för att köra behandlingen som planerat. Hoppas, hoppas att det blir så!! Det har varit så mycket annat strul med blodpropp, hudinfektion och sköra slemhinnor med allt vad det innebär av smärta och obehag, så det vore så skönt om i alla fall behandlingarna kunde få flyta på som dom ska. Vill ju inte dra ut på eländet mer än nödvändigt.... men vad ska man göra, är blodvärdena inte bra så är det inte mycket att välja på. Bara att hoppas på det bästa!

Tog en sväng in på apoteket ocskå, för att hämta två sprutor. Två sprutor som sammalagt kostar ungefär 3100:- (!!) betalade jag hela 10:- för... Sista tian upp till frikort på läkemedel, gud vad jag älskar högkostnadsskyddet!!! Nu behöver jag inte betala några mediciner mer på 4,5 månader. Skönt!

alldeles fantastisk dag idag! Ååå, så ljuvligt!! Har varit mer glad och positiv än jag varit på länge.

Började dagen med att åka på föreläsning i skolan, 3,5 timmar psykofarmaka. Såg inte fram emot det så jättemycket, men det visade sej bli en superbra föreläsning!! Jättebra överläkare som föreläste och hur intressant som helst.    Blev rejält tentaplugg-motiverad, måste jag säga.

Sen blev det en lååååång lunch med 2 kompisar, vi åt gott och satt och pratade om allt och inget jättelänge. SÅ skönt att så komma hemifrån, få vara lite "vanlig", inte bara patient under behandling med en massa komplikationer hela tiden.

Kom hem och satte mej i soffan och mådde bara SÅ gott efter dagen. Tror jag kommer att leva på det här länge. Men nu börjar det kännas att jag har varit vaken sen kl.6, så det är dax att fixa till sej för natten och sova några timmar. I morgon är jag patient igen...

jag fick allt mitt penicillin till slut. När jag var tillbaka på apoteket på eftermiddagen så fungerade datasystemet igen, Tur det, annars vet jag inte vad jag hade gjort.... har man en infektion och ska påbörja antibiotika så vill man ju göra det omedelbums. Särskilt med tanke på omständigheterna runt omkring. Sen att jag fick en lite lustig ordination är ju en annan femma.... 1 tablet 3 gånger om dagen. Men ingenting om hur många dagar.... *ler* Tur att man är lite klok själv och kan räkna ut saker och ting, och har goda vänner som kan tala om att man har rätt. Passade även på att beställa Zolaxex-sprutan som jag ska ha så småningom. Lyckades till och med få igenom att jag skulle få ta ut 2, istället för 1 i taget som det egentligen är. Det hade ju varit lagom om man tog var tredje månade, men jag ska ha var fjärde vecka, då tycker jag det är lika så bra att få två på en gång. Blir ett evigt rännande på apoteket annars, jag är där så mycket ändå. Och just Zoladex har dom aldrig hemma heller, utan man får beställa. Lite extra krångel varje gång.

Efter en dag då jag ändå varit på gott humör trots allt, har jag ikväll brutit ihop totalt. Usch, jag orkar inte mer nu.... Allt är bara för mycket, det ena eländet avlöser det andra, bara undrar vad som blir härnäst. Känns just nu som att frågan är inte OM det händer något, utan NÄR det händer. Och den här hårtappar-processen tar knäcken på mej. Att behöva se mej själv med så lite hår, det är så galet jobbigt så det är inte klokt...   Har lust att gömma mej under täcket och inte komma fram igen på väldigt, väldigt länge...

Tänkte mej en sväng till skolan i morgon. Hoppas att jag orkar. Och att jag inte får någon feber igen, känns nästan som det är på gång för jag fryser som en tok. Blä!! Jag vill inte vara med mer!    

som krånglar! Visst är det märkligt.... när det ena börjar gå över, då kommer nästa smäll. 

Varit på sjukhuset idag. Först en vända till kirurgen och tömning av bröstet, för 7:e gången. Båda sköterskorna var borta idag, så jag fick den stora äran att träffa en kirurg. Det var samma kirurg som var med på bröstmottagningen den dagen jag fick mitt cancerbesked (men det var inte hon som opererade). Då tyckte jag inte alls om denna människa, kan inte sätta fingret på varför, jag bara gillade henne inte. Idag var hon dock betydligt trevligare!    Tömdes på bara 180ml denna gången. Kan det vara så att det ÄNTLIGEN börjar ge sej nu?? Vore ju inte en dag för tidigt, för det är rätt jobbigt att behöva tömma en gång i veckan. Tydligen är det också så att det är svårare för vätskan att sluta när man har börjat med cytostatika. Men man kan ju inte vänta med behandlingen tills det har slutat vätska heller....

Efter kirurgen tog jag en vända upp till cyt-mott. också, ringde dom i morse eftersom jag under helgen har känt en öm kula runt insticksstället till PICC-linen. Har dock inte kunnat se hur det sett ut eftersom det fortfarande blöder rätt mycket från den. När bloder väl var borttvättat syntes tydligt en lite småskum svullnad runt insticksstället. Det, i kombination med att jag varit sub-febril i tre dagar, gjorde att jag blev insatt på Heracillin omgående. Odling togs också, så får vi se vad som händer.

Passade på att få utskrifter på mina blodprover också, de som togs inför operation, inför behandlingsstart, och de som togs för en vecka sen, både hematologin och klin.kem Alltid kul att ha lite koll på läget!

Sen var det apoteket som gällde. Men i Borås hade dom strul med datorerna, så jag kunde inte hämta ut någon medicin. Åkte omvägen över Herrljunga på vägen hem, men det var strul även där... *suck* KUL det är när man inte kan hämta ut sina mediciner!!    Hoppades ju på att komma igång med Heracillinet nu till lunch. Men jag får väl vänta..... ska en sväng till Herrljunga i eftermiddag också, i ett annat ärende, hoppas att datasystemet funkar då! 

Sist så bjuder jag på ett kort på mej själv, i min vardagssjal.

vid att visa sej ute med sjal runt huvudet, då.... Var en sväng till affären här hemma förut, första gången ute med sjal. Ingen lång sväng, men jag tyckte det kändes som att hela världen stirrade på mej. Självklart var det bara inbillning, men ändå... jobbigt som f**n var det. Ska "öva" lite genom att vara på sjukhuset i morgon och visa mej för folk. Sen bär det av till skolan på tisdag..... hualigen, bävar för det. Men det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen och få det gjort på en gång, det lär ju inte bli bättre för att jag väntar. Risken finns ju att jag total-isolerar mej här hemma, och det vägrar jag att göra! Det är väl bara att ta sej över den där första tröskeln, sen hoppas jag att det kommer kännas lite mer naturligt.

Kärleken har åkt hem till sej, efter att ha spenderat lite tid här hos mej. Meningen var ju att jag skulle åkt till honom i fredags, men febern satte stopp för det... Så igår kom han hit istället. Skönt att få både skratta och gråta tillsammans, det behövdes nu. Febern har hoppat lite upp och ner, men idag på morgonen var tempen lägre än på flera dagar. Hoppas nu att det fortsätter så! Vill inte bli sjuk!

Håret fortsätter att falla. Har samma frisyr som Gollum i Sagan om ringen.    Nu blir det till att plocka fram sjalarna, för så här tänker jag inte visa mej för folk, det är ju ett som är säkert....

och frös inte alls lika mycket som igår kväll och inatt. Och mycket riktigt så hade tempen börjat sjunka. Rent medicinskt har jag inte längre feber, men jag har ändå en betydligt högre temp än vad som är normalt för mej. Känner mej lite risig, tung i huvudet, tjorvig i halsen och trött. Men förhoppningsvis blir det inte mer än så här nu! Det vore ju onekligen rätt skönt att få vara frisk och må bra nu så här veckan innan nästa behandling, för efter behandlingen är jag ju inte människa på flera dagar...

Att få feber när immunförsvaret när snudd på lika med ingenting är inte så bra.... kände mej lite risig igår morsen och kollade tempen, 37,1. Visserligen inte feber, men betydligt högre än min normala morgontemp, så jag blev lite orolig. Fast jag mådde bra hela dagen, o tänkt inte så mycket mer på det.

Nu i eftermiddag började jag frysa något så gräsligt... kände mej vissen och hängig. Tog tempen igen som visade 37,7. Inte så bra... Ringde sjukhuset, men dom tyckte inte det var så farligt, ska avvakta och hålla kolla på tempen så den inte går över 38 grader. Tog ett par alvedon, men har inte märkt någon skillnad än..... Bara hopps hoppas hoppas att det inte blir värre än så här! Vill INTE bli sjuk nu!! Livet har krånglat tillräckligt mycket nu ändå, behöver inte en inläggning på sjukhuset också. OM jag nu blir inlagd, så blir det på samma avdelning där jag jobbade som uska i somras. Känns ju lite halvkul.... Men jag tröstar mej med att det känns lite skumt för dom som för mej, så....