Var på dejt med min kära lymfterapeut idag. Borde ha gått dit för längesen, efter att jag fick den förra kompressionsärmen som inte funkade så bra. Men jag har helt ärligt inte orkat bry mig om det.... Har haft det så fullt upp med livet i största allmänhet, så jag har medvetet ignorerat allt vad lymfterapeuter heter. Mycket av det beror väl på att jag känner att jag aldrig riktigt får den hjälp som jag behöver....

Nåja, idag var det ändå dags att pallra sig iväg till sjukhuset. Behöver ny kompression. Till min och terapeutens stora glädje visade det sig att samtliga mått på ödemarmen och -handen har minskat sen mitt senaste besök!! Lite mer på vissa ställen, lite mindre på andra. Men ändå, det har minskat!! Tjohoo!! Där fick jag lite motivation att sköta armen och kompressionen lite bättre! Har inte varit överdrivet bra på att sköta det där..... dessutom är det lite svårt när jag jobbar, kan inte ha kompressionen på då.... Jag gissar på att det är träningen som har gett detta resultat på armen, och då fick jag helt plötsligt ytterligare lite motivation för att komma iväg på mina träningspass regelbundet.

Jag tänker INTE låta ett lymfödem störa mitt liv!!!! Så det så.   

 

carin

4 augusti 2012 19:19

Härligt att din kompressionsärm funkar, ibland är det riktigt skönt att ta på den. Vem trodde jag skulle säga så för 1 år sedan. :) Fortsätt så vi får se det som medicin.

http://eroskampmotthanatosimittbrst.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...