Verkligen, helt totalt slutkörd...

Men jag tror jag har fått ordning på allt! :) Tvätten är fixad, sängen på plats och bäddad, jag har både duschat och ätit ikväll, barnen är på plats hos sin pappa (höll på att glömma att köra dit dom...), det sista pappret till försäkringskassan är ivägskickat... Att jag sen sitter här och är trött och yr.... det är smällar man får ta! Det har jag räknat med, det är så det blir. Men jag kör med mitt nya mantra: "det är sista gången, det är sista gången, det är sista gången, det är sista gången..." Ibland funkar det, ibland inte.

Men inatt ska jag i alla fall sova som en prinsessa. I en säng!! Vilken lyx!! Haha, kul liv man lever, när en säng är lyx.. Men det är så det är, när man bor i en för liten lägenhet. När vardagsrummet även ska vara sovrum till mamman, då får mamman sova på soffan, i bäddsoffan, eller på en väldigt smal och obekväm hopfällbar extrasäng. Så har jag haft det några år nu. Har eg. inte plats för en vanlig säng nu heller, men det skiter jag i. Min kropp gillar inte att behöva ligga i obekväma soffor varje natt! Det har blivit väldigt påtagligt nu sen jag började med cellgifterna och mår dåligt så pass mycket och spenderar mycket tid i horisontalläge. Ryggen tar stryk, axlarna tar stryk.... Inte bra.

Så, nu sitter jag här, och fredagsmyser med mej själv som enda sällskap. Eller, nej förresten, katterna också! :) Ett glas vin längtar jag efter, men det får bli citronvatten istället. Tar vinet när det smakar lite bättre. En annan dag, helt enkelt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...