Har varit lika trött, och lika ledsen, idag som alla andra dagar. Nja, förutom en sväng på förmiddagen! Började dagen idag 16 tabletter Betapred (kortison) inför morgondagens cellgifter. Fick lite energi av det, så förmiddagen/lunchtiden ägnades åt att åka till biblioteket och fixa lite böcker jag behöver för att kunna plugga till tentan i augusti, en sväng till apoteket, ica, och sen hem  och dammsuga och diska lite, leta lite information på nätet som jag ska plugga på, sån't jag inte hittade några böcker till. Sen var det slut på energin... Det är helt vansinnigt makalöst vad trött jag varit efter förra behandlingen..... Tidigare har jag ju ändå piggnat till så att jag orkar ta mej ut lite sista veckan, gå en sväng o känna att livet sakta återvänder. Men inte denna gången. Hela veckan nu innan har jag mest suttit i soffan, eller legat i sängen och sovit. Att gå till affären har varit vansinnigt jobbigt. Men det är inte bara att jag är trött och konditionsmässigt inte orkar något, känner också att jag börjar bli svag. Det kan vara jobbigt att gå uppför en trappa, för de sista stegen har jag ingen muskelkraft kvar. Orkar inte lyfta så tunga saker som förut. Alltså, jag bara undrar hur det kommer bli nu när jag ska ha en omgång cellgifter till..... kommer ju bli helt sängliggande i flera veckor.... Tur att ungarna har skolavslutning i morgon, så slipper man i alla fall gå upp med dom på morgonen och tänka på skolväskor och läxor o sån't. Nu kan vi ta det lugnt och göra som vi vill...

Undrar just hur det blir med nattens sömn... Var så gräsligt trött förut, så jag sov mellan 18 och 19. Ingen vidare tid på dygnet att sova på om man ska kunna somna på kvällen..... Dessutom har jag tagit 16 Betapred-tabletter även ikväll. Gissar på att jag som vanligt kommer att somna gott, men vaknar någon gång alldeles för tidigt i morgon bitti.... Är dock rätt trött nu, så jag ska inte sitta uppe så värst länge. Behöver plocka iordning lite för i morgon, ska lämna tillbaka en bok på sjukhusbiblioteket, och ta med mej en annan bok att läsa. Tänkte passa på att ägna behandlingstiden till att plugga lite gynekologi. Nyss var det 4 månader kvar till den där förbaskade tentan, nu är det bara drygt 2 månader kvar. Jag har på dessa nästan 2 månader pluggat..... i stort sett ingenting. SÅ nu är det dags att börja, så det inte blir panik sen. Den sedvanliga tentapaniken och ångesten lär ju dyka upp ändå.... *ler*

Idag har min snälla goa kurator tagit över min kamp för att få ett nytt sjukintyg! Det hjälper ju inte att jag säger till flera gånger, får inget intyg ändå fast dom lovar och lovar. Var lika när jag skulle få mitt första intyg, då fick jag tjata tre eller fyra gånger innan jag fick något intyg. Mitt sjukintyg gick ut den 3 juni, så jag börjar få panik nu!! Visserligen har inte föräkringskassan hört av sej till mej än, men jag har fått meddelande från CSN att FK hört av sej till dom och sagt att jag inte är sjukskriven längre. Iiiiiii, vilken panik jag fick!! Jag fattar inte vad läkarna håller på med, SÅ svårt är det väl inte att skriva ut ett papper, eller? *surar* Men får banne mej vara skapligt frisk om man ska vara sjuk! Inget kan bara flyta på och fungera som det ska. Ingenting. Hoppas nu att kuratorn har lite bättre tur med att få fart på läkarna, och att försäkringskassan inte hittar på några dumheter. Och att CSN bestämmer sen för att jag får studiemedel i höst. Och att jag inte blir alltför däckad av cellgifterna. Och att.... skulle kunna hålla på länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...