Direktlänk till inlägg 8 juni 2011
Riktigt, jäkla äckligt varmt.... Har ingen energi till något, o det blir inte bättre av värmen. Inte går det sova så bra på nätterna heller. Och det är ohyggligt svettigt med bröstprotesen. Ohyggligt svettigt.... Hemma kan jag ju gå utan, men ibland måste man lämna huset. Då måste jag ha protesen.
CSN... förbannade byrokrati.... Sökte studiemedel inför höstens återvändande till högskolans fantastiska värld, så jag får min examen någon gång. Men nej, jag fick avslag på ansöka. Varför? För att jag har tagit för få poäng. Satt som ett frågetecken.... Jag har tagit massor med poäng! Inte alla som jag borde ha, men det är inte så konstigt med tanke på det kaos som varit den sista tiden med pappas sjukdom och bortgång, och min egen sjukdom och behandlingar. Men jag har ändå poäng så jag skulle klara mej. Trodde jag. Men jag och CSN tänker inte på samma sätt. Jag tänkte på alla poäng jag tagit under hela min studietid, sen ht.-08 när jag började plugga. CSN tänker på de poäng jag tagit denna och förra terminen. Och det är klart, ser man BARA på denna och förra terminen så..... nej, då har jag inte tagit de poäng jag behöver för att få studiemedel igen. Men jag trodde inte att dom var så trångsynta. Det "roliga" i sammanhanget är ju att det hjälper inte om jag klarar tentan jag ska skriva i augusti veckan innan skolan börjar, den tentan jag struntade i tidigare i vår för jag inte orkade, när jag höll på att gå under. Det hjälper inte om jag klarar den, för det fattas ändå poäng enl. CSN's regler. Det fattas 3 poäng i så fall.... Det är ju så lite så det är löjligt!! Idag har jag skrivit ihop och skickat in en överklagan till CSN. En överklagan där jag har förklarat läget för dom, både med pappa och med mej, och varför jag inte har tagit mina poäng, och varför jag anser att jag ska ha studiemedel även till hösten. Hoppas att jag var övertygande i det jag skrev, och att min överklagan hamnar hos en human person som kan ha överseende med mina missade poäng, trots de regler som finns. Om jag INTE får studiemedel.... usch, det är ett scenario jag inte vill tänka på... Då måste jag hoppa av skolan. Har ingen chans att plugga färdigt då. Samtidigt sitter jag och försöker lura ut en lösning, om det skulle behövas, om jag trots överklagan inte får något studiemedel. Dessutom påstår CSN att dom i förrgår skickade ett mail till mej. Ett mail som jag inte har fått.... *surar*
F**n att man ska behöva bråka med myndigheter hela tiden!! Orkar liksom inte det, mitt i all annan skit i livet. Världen rasar runt mej, om och om och om och om igen. Jag orkar inte ta mej upp en gång till. Jag orkar inte....
Väntar fortfarande på sjukintyg från läkaren på onkologen. Har väntat i drygt två veckor men har fortfarande inte fått något.... Mitt förra sjukintyg gick ut för snart en vecka sen.. Ska det vara så svårt att skriva ut ett papper och skicka hit?? Jag som tyckte att jag sa till i så god tid... Men tji fick jag. Fattas bara att försäkringskassan börjar bråka också, pga att jag inte har skickat in det där intyget som jag fortfarande inte har fått.
Är rejält nere nu. Allt som kan gå fel, går fel. Alltid. Hela tiden. Det slår aldrig fel. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte tjata. Jag orkar inte tjaffsa. Jag orkar inte bråka. Jag har fullt upp med att bara försöka leva.
God natt.
Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :) Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...
är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt! KRAM på er, och glöm inte ...
Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...
Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
26 | |||
27 | 28 |
29 |
30 | ||||||
|