Har funderat lite kring det här med hur jag kommer må efter nästa behandling. Har ju fått tre behandlingar med FEC100. Jag vet hur jag reagerar och hur jag kan förvänta mej att må efteråt. Nu ska jag ju byta cytostatika till Taxotere, och få tre behandlingar med den. Har ju ingen som helst aning om hur jag kommer att må.... Det är ohyggligt frustrerande och det tar mycket tid och energi för mej att tänka, fundera, undra och vara orolig. Har hört flera som mår bättre av Taxotere, men också många som tycker att dom mått sämre av den än av FEC. Tycker det är jobbigt att ingen kan säga i alla fall ungefär hur man ska må. Men det går ju inte... Nu har jag ju ändå mått relativt bra av FEC, trots allt.

SÅ!! Nu har jag bestämt mej för att jag kommer att må bättre av Taxotere än av FEC.   Tänker ställa in mej på att må bra, ta skitbiverkningarna när (om) dom kommer istället för att gå och oroa mej till tusen för något som kanske inte ens kommer hända. Ska lägga min energi på att må bra, att njuta av det positiva som finns runt mej. Visst, det kommer jag inte göra alla dagar. Men ibland måste man få bryta ihop lite. Huvudsaken är att man inte bryter ihop alla dagar, utan att man kommer igen och ser framåt. Det ska jag försöka göra nu.    

 

anna

20 februari 2012 03:29

Vilken tjusig blogg du har! Har varit här och kollat ett par gånger. Har nyligen börjat blogga själv :)

http://annaaaaajoh774.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...